2008-09-10, 00:18
#1
Ålder och vikt helt ovidkommande...
Tidigare svamperfarenheter: cubensis, copelandia, ecuadorian
Dagens dos: Psilocybe cubensis Thai
Sammanfattning av tidigare erfarenheter med andra svampar:
Cubensis: Ganska visuellt, måttlig mindfuck
Copelandia: Mycket visuellt, dock av "pixlig" karraktär, återkommer till detta.
Ecuadorian: väldigt lik cubensis.
Rapporten:
Ingress.
Efter att ha haft en ganska "rolig" sommar, i droghänseende, och det vanliga levernet skulle återupptas så ville jag avsluta sommaren med en tripp.
Anledningen att jag valde thai-svampen var dels att jag aldrig provat den, och att den sägs vara behagligare än "västvärldens" varianter.
Kom till saken
Förtäringen sker runt 17.00. Jag vet inte hur jag ska beskriva detta.
Om man föreställer sig att andra svampar varit som fingrar som krypandes har börjat "varsla" om kommande tripp, att de metodiskt byggt upp trippen i sina beståndsdelar. Den gradvisa eskaleringen av "dansande tapeter", euforiinslag, obskyra tankar har till slut lett till en peak som sedan dalat ned.
Den här svampen var mer som en MDMA-onset, som med båda nävarna lyfte upp mig till en nivå av medvetande som är åt helvete högre än vad nån kan behärska, och det i en känsla av det gick på ett fåtal minuter.
Drar gärna en till liknelse för de som inte fattar
Cubensis och liknande:
Upp klockan 0600, klä på sig, klia sig på kuken, fodra hästarna, klia sig lite mer på kuken, sadla en häst å skutta iväg.
Thai:
Väckning á la lumpen och färd till [valfri farkost lämpad för observationer i yttre rymden] och iväg.
Nåväl. Jag kan för mitt liv inte begripa att kroppen aldrig begriper att de "onda" substanser som tillförts inte kommer att försvinna bara för att den motsäger sig dessa i form av magsmärtor. I det här fallet var en banan av märket Fyffes lösningen på problemet. Det var för övrigt en parentes i sammanhanget.
Som jag beskrev ovan genomfördes inte on-set på speciellt många minuter, utan det var järnet som gällde från början.
Slugt nog hade jag planerat trippen i förväg. Jag visste att jag skulle bege mig ut i naturen. Jacka och övrig klädsel var därmed förberedd därefter.
Vandringen går mot skogen. Minns inte i detalj färden genom skogen, mer än att den var omvälvande. Jag hade vi det här tillfället omstrukturerats helt med avseende på sinnen och förmågor. Den här härdsmältan av sinnen och känslolösa sinnesstämning var obeskrivlig. Tyvärr går det inte att förmedla eller beskriva känslan av ego-död till nån som inte upplevt detta, det slår det mesta.
Jag far således fram och tillbaka i skogen och löser livets stora problem, känner som sagt ingenting, ingen eufori, ingen rädsla, paranoia eller förvirring ens. Så, då har man blidkat de som vill ha känslobeskrivningar.
Tänkte i min enfald försöka beskriva det visuella ur min skogsvandring, men eftersom det i sig var så överväldigande kan jag inte göra en rättvis beskrivning av det heller. Föreställer man sig att man förutom de 3 vedertagna dimensionerna i rummet har ytterligare en dimension att leka med så närmar vi oss sanningen. Den 4:e vektorn är ett mått på intensitet. Den lyser upp vägen man färdas på, den ökar naturens skönhet med heltalsmultiplar i storleksordning 100+, den pulserar inom en, samtidigt som den suger tag i en och för en framåt i vandringen. Jag vet inte vad som för mig i vandringen. På nåt sätt hamnar jag åter i min lägenhet. Där gör sig härdsmältan av sinnen sig mer utmärkande, dofterna av råvaror, kryddor och kaffe strålar samman med musiken och blandas med visualizern från musiken och allt blandas till en underbar röra. Vid det här laget är den intensiva och långa peaken över. Vissa känslor börjar därmed infinna sig. Mest är det förvirring och vemod över att inte kunna sätta finger på en känsla och hålla kvar den i fokus innan den försvinner i virrvarret igen.
Lyckades kladda ner följande innan trippen fick en oväntad vändning...
Som ni kan se var problemet förmågan att kunna avsluta de nya röda trådar man hittat och försökt avhandla.
Efter dessa "tänkvärda" rader plitats ned ringer en kvinnlig bekant, som jag är väldigt förtjust i, men som råkar ha kille
. Jag brukar ogärna svara i telefon när jag är påverkad, oavsett vad det är jag är påverkad av, men i det här fallet gjorde jag ett undantag. Jag tvingas att fokusera, vilket är jävligt svårt. Hon måste fattat att jag är ute och cyklar, eftersom jag, oavsett diskussionsämne, nästlar in mig i sidospår vars djup jag inte behärskar och asgarvar mig ur dem. Det är en fröjd att få tala med denna kvinna, jag känner eufori av sällan skådat slag. Multi-taskare som jag är så trippstädar jag givetvis samtidigt som jag pratar med livets kvinna, vilket gör det hela ännu mer komiskt och genomskådligt. Jag myser med mig själv när jag lyssnar på denna vackra stämma och samtidigt spanar in de mönster som bildas av vatten och dammråttor som sen länge borde avlägsnats från toalettstolens fästes bakre delar. Förvånas över hur trippen kan gå från förvirring till eufori med så enkla hjälpmedel. Afterglowen pågår fortfarande (00:15) och jag kan konstatera att jag är väldigt tillfreds, som vanligt efter en svampresa. Har inte gjort en tripp jag ångrat ännu, har däremot ångrat fyllor, pårökta kvällar och i övrigt obskyra kvällar i efterhand. Det är nåt med psykedelier, jag kan inte säga vad det är, men jag tycker det är min grej helt enkelt.
rapport från FMF för den som vill läsa mer.
https://www.flashback.org/showthread.php?p=12086973
Tidigare svamperfarenheter: cubensis, copelandia, ecuadorian
Dagens dos: Psilocybe cubensis Thai
Sammanfattning av tidigare erfarenheter med andra svampar:
Cubensis: Ganska visuellt, måttlig mindfuck
Copelandia: Mycket visuellt, dock av "pixlig" karraktär, återkommer till detta.
Ecuadorian: väldigt lik cubensis.
Rapporten:
Ingress.
Efter att ha haft en ganska "rolig" sommar, i droghänseende, och det vanliga levernet skulle återupptas så ville jag avsluta sommaren med en tripp.
Anledningen att jag valde thai-svampen var dels att jag aldrig provat den, och att den sägs vara behagligare än "västvärldens" varianter.
Kom till saken
Förtäringen sker runt 17.00. Jag vet inte hur jag ska beskriva detta.
Om man föreställer sig att andra svampar varit som fingrar som krypandes har börjat "varsla" om kommande tripp, att de metodiskt byggt upp trippen i sina beståndsdelar. Den gradvisa eskaleringen av "dansande tapeter", euforiinslag, obskyra tankar har till slut lett till en peak som sedan dalat ned.
Den här svampen var mer som en MDMA-onset, som med båda nävarna lyfte upp mig till en nivå av medvetande som är åt helvete högre än vad nån kan behärska, och det i en känsla av det gick på ett fåtal minuter.
Drar gärna en till liknelse för de som inte fattar
Cubensis och liknande:
Upp klockan 0600, klä på sig, klia sig på kuken, fodra hästarna, klia sig lite mer på kuken, sadla en häst å skutta iväg.
Thai:
Väckning á la lumpen och färd till [valfri farkost lämpad för observationer i yttre rymden] och iväg.
Nåväl. Jag kan för mitt liv inte begripa att kroppen aldrig begriper att de "onda" substanser som tillförts inte kommer att försvinna bara för att den motsäger sig dessa i form av magsmärtor. I det här fallet var en banan av märket Fyffes lösningen på problemet. Det var för övrigt en parentes i sammanhanget.
Som jag beskrev ovan genomfördes inte on-set på speciellt många minuter, utan det var järnet som gällde från början.
Slugt nog hade jag planerat trippen i förväg. Jag visste att jag skulle bege mig ut i naturen. Jacka och övrig klädsel var därmed förberedd därefter.
Vandringen går mot skogen. Minns inte i detalj färden genom skogen, mer än att den var omvälvande. Jag hade vi det här tillfället omstrukturerats helt med avseende på sinnen och förmågor. Den här härdsmältan av sinnen och känslolösa sinnesstämning var obeskrivlig. Tyvärr går det inte att förmedla eller beskriva känslan av ego-död till nån som inte upplevt detta, det slår det mesta.
Jag far således fram och tillbaka i skogen och löser livets stora problem, känner som sagt ingenting, ingen eufori, ingen rädsla, paranoia eller förvirring ens. Så, då har man blidkat de som vill ha känslobeskrivningar.
Tänkte i min enfald försöka beskriva det visuella ur min skogsvandring, men eftersom det i sig var så överväldigande kan jag inte göra en rättvis beskrivning av det heller. Föreställer man sig att man förutom de 3 vedertagna dimensionerna i rummet har ytterligare en dimension att leka med så närmar vi oss sanningen. Den 4:e vektorn är ett mått på intensitet. Den lyser upp vägen man färdas på, den ökar naturens skönhet med heltalsmultiplar i storleksordning 100+, den pulserar inom en, samtidigt som den suger tag i en och för en framåt i vandringen. Jag vet inte vad som för mig i vandringen. På nåt sätt hamnar jag åter i min lägenhet. Där gör sig härdsmältan av sinnen sig mer utmärkande, dofterna av råvaror, kryddor och kaffe strålar samman med musiken och blandas med visualizern från musiken och allt blandas till en underbar röra. Vid det här laget är den intensiva och långa peaken över. Vissa känslor börjar därmed infinna sig. Mest är det förvirring och vemod över att inte kunna sätta finger på en känsla och hålla kvar den i fokus innan den försvinner i virrvarret igen.
Lyckades kladda ner följande innan trippen fick en oväntad vändning...
Efter dessa "tänkvärda" rader plitats ned ringer en kvinnlig bekant, som jag är väldigt förtjust i, men som råkar ha kille
. Jag brukar ogärna svara i telefon när jag är påverkad, oavsett vad det är jag är påverkad av, men i det här fallet gjorde jag ett undantag. Jag tvingas att fokusera, vilket är jävligt svårt. Hon måste fattat att jag är ute och cyklar, eftersom jag, oavsett diskussionsämne, nästlar in mig i sidospår vars djup jag inte behärskar och asgarvar mig ur dem. Det är en fröjd att få tala med denna kvinna, jag känner eufori av sällan skådat slag. Multi-taskare som jag är så trippstädar jag givetvis samtidigt som jag pratar med livets kvinna, vilket gör det hela ännu mer komiskt och genomskådligt. Jag myser med mig själv när jag lyssnar på denna vackra stämma och samtidigt spanar in de mönster som bildas av vatten och dammråttor som sen länge borde avlägsnats från toalettstolens fästes bakre delar. Förvånas över hur trippen kan gå från förvirring till eufori med så enkla hjälpmedel. Afterglowen pågår fortfarande (00:15) och jag kan konstatera att jag är väldigt tillfreds, som vanligt efter en svampresa. Har inte gjort en tripp jag ångrat ännu, har däremot ångrat fyllor, pårökta kvällar och i övrigt obskyra kvällar i efterhand. Det är nåt med psykedelier, jag kan inte säga vad det är, men jag tycker det är min grej helt enkelt. rapport från FMF för den som vill läsa mer.
https://www.flashback.org/showthread.php?p=12086973
__________________
Senast redigerad av Pilorus 2008-09-10 kl. 00:24.
Senast redigerad av Pilorus 2008-09-10 kl. 00:24.
