Impulsköp av djur

Hur ofta händer det här egentligen? Min flickvän är utomlands och bor hos en familj (au pair), och mamman i familjen var nere på stan med ungarna en dag och råkade glida in på djurskyddscentrum eller vad de kallar det där nere. Hon såg 2 kattungar som ungarna (äldsta 3 år) absoluuuuuuut ville ha, med tillhörande gråt och skrik.

Nåväl, hon köpte alltså båda kattungarna, kattlåda, sand, mat, skålar, halsband, etc. etc. utan någon som helst erfarenhet av djur sen tidigare, och utan att rådfråga fadern i huset. Har man pengar så har man, antar jag.

Nu har dom blivit less på bland annat att kattlådan luktar(??), så nu vill de avliva ungarna. Följden av detta blir nog att tjejen tar med sig båda två hem, något jag inte har något emot alls då jag gillar katter. Men jag blir jävligt förbannad på mentaliteten, att katterna verkar vara "slit och släng". Nog har man hört om sommarkatter (heter det så?), men det här är ju bara löjligt.

Är det verkligen så vanligt att folk impulsköper djur "bara för att", utan att fundera på det i förväg?

Ja, jag köpte en hamster på impuls en gång, fast den blev blind och skitfet efter ett tag för att jag matade den för mycket (tror jag), sen dog den

Detta brukar inträffa varje gång föräldrar inte vågar gå mot sitt barns vilja.
Sorligt att människor inte vet bättre och ser djur som handelsvaror.

Tänk på att det inte är "bara" att ta med sig ett par katter in i Sverige, jag tänker på vaccinationer o.dyl.
Det kan bli ganska kostsamt om de ev. ska sättas i karantän.

Familjen kanske kan prova bättre kattsand. Det finns en variant med kristaller, den ska visst vara väldigt bra på att eliminera lukt.

Sorgligt att dom lessnar på sina djur, det är ett stort ansvar att ta sig an. I ditt fall får du dock tänka på att vaccination och veterinärbesök kommer bli dyrt.

Hoppas det blir en lösning.

Jag tror att det är mycket vanligt och lika tragiskt som det är vanligt. För det första ska föräldrar aldrig köpa djur för att barnen tjatar, aldrig.

Ett husdjur har många olika behov och en katt eller hund tar tid och pengar i anspråk. Man ska tycka att det är roligt med djur och inse att att en katt eller hund kan bli väldigt gamla, det innebär ett ansvar på 15 år eller mer.

Har man heltidjobb, många fritidsaktiviter och gillar att resa ska man inte skaffa djur-då går det illa.

Hundar och katter behöver en bra försäkring, motion ,bra föda, mycket kel och kärlek, stimulans genom spårning eller andra aktiviter, och ska inte vara ensam hemma mer än 4-6 timmar per dygn.

Vet man med sig att djuret inte kommer få detta så skaffar man inget husdjur.

Tror helt ärligt det är rätt vanligt, hatar alla idioter som köper djur för att sen avliva så fort dom blir "Jobbiga" eller dom inte har "tid" för dom längre, yeah right, det handlar om prioriteringar era cp'n..

Tyvärr tror jag också att det är ganska vanligt att människor köper djur utan att riktigt sätta sig in i vad det innebär.

Var på djuraffär en gång och en unge är där med vad jag antar är mormor och gråter och vill ha en hamster. Mormor försöker förklara att det inte går för tänk om mamma inte vill att ungen tar med hamstern sen när sommaren är slut och hon ska åka hem, varpå ungen svarar: Men då är det ju bara att sälja den.

Svensk lag likställer dock djur med handelsvaror.

Tror det kan vara ganska vanligt (men inte alltid så bra).

Har en gammal kompis som är mästare på impulsköp.
Han skulle ut och köpa en värja (tror jag det var) en gång, men kom hem med en bil istället.
När han behövde ordna lite delar till bilen så blev det två undulater istället, vilka senare visade sig vara homosexuella.