2008-09-07, 11:03
#1
Tanken med denna tråd, gott folk, är att ni ska analysera min personlighet och mina behov för att därefter rekommendera mig en utb. eller karriär som på bästa sätt skulle tillgodose dessa behov. Jag är helt enkelt i stort behov av tips och råd ang mitt framtida yrkesliv. Kommer att skriva ganska långt men känn inget behov att ge ett långt välformulerat svar, det kan vara nog så kärnfullt ändå.
Jag är 25 år gammal och bosatt i centrala stockholm. Bott här i 2 år nästan på pricken och är klart osäker på om jag gillar stan. Tjejerna är så sanslöst snorkiga, har faktiskt inte varit i en enda stad med så snorkiga tjejer, trots flitigt resande runt om i världen. Ett satans snobberi helt enkelt, lika mycket från toastädarna som från bratsen. Diggar landet hårt; natur, väder och vind gör mig lugn och harmonisk. Men det känns som att det kommer att komma lite senare i livet, nu är karriären det viktiga att få fart på.
Vilket för mig till min nuvarande arbetssituation. Jobbar som hantverkare, eller tekniker kanske är korrekt term. Trivs ganska bra, gör småroliga saker som att bo på hotell i en vecka då och då, åker runt på nya ställen och gör nya saker, träffar nya människor och sådär. Ett av problemen är att kroppen slits av det, händerna framförallt. Ett annat problem är att många människor inom branschen är riktigt trötta i skallen, för att inte säga ordentligt korkade. Det är frustrerande att tvingas jobba med människor som man inte kan respektera, men jag misstänker att det är så överallt. Dock så är jag säker på att det blir mindre så ju mer välutb. arbete man har. Dessutom, det är ett lågstatusyrke. Jag är medelklass från födseln, pappa är forskare och de flesta i familjen har högstatus yrken som läkare o.s.v. Det känns såklart.
Älskar biologi, men oklart om jag tycker om att samla ihop 1000 sidor data om morfologiska aspekter på molekylärnivå. Eller jo, det skulle jag nog gilla (ja, mitt ex. är naturligtvis bara trams), men att vara forskare, speciellt inom biologin, ger förvisso hög status men inte speciellt mycket cashflow, vilket jag är klart intresserad av. Frågan är dock om status är viktigare än pengar. Ibland känns det så, ibland känns det inte så. Men generellt så är status i yrket någonting som är viktigt för mig. När jag tänker efter, jag är hellre tandläkare än investmentbanker. Som sagt - medelklass.
Kommer att börja plugga i höst, kvällskurser för att få till ett fullständigt gymnasiebetyg så att jag överhuvudtaget kan söka mig vidare till universitet/högskola. Så förhoppningsvis är jag redo att börja plugga nästa höst.
Gillar att argumentera, ser hellre att mina idéer blir kända än att jag blir känd, så länge jag får credit för det. Gillar att skriva, gillar att formulera mig. Skrev mycket som yngre, men inte skrivit en fiktiv rad på två år. Trots viss talang. Oklart varför men sannolikt p.g.a heltidsarbete.
Jaja, det här får räcka för nu! Om ni har några frågor, fire away! Oklart om det här kan leda någon vart men va fan, värt ett försök. Med lite tur så har jag en plan i eftermiddag.
Jag är 25 år gammal och bosatt i centrala stockholm. Bott här i 2 år nästan på pricken och är klart osäker på om jag gillar stan. Tjejerna är så sanslöst snorkiga, har faktiskt inte varit i en enda stad med så snorkiga tjejer, trots flitigt resande runt om i världen. Ett satans snobberi helt enkelt, lika mycket från toastädarna som från bratsen. Diggar landet hårt; natur, väder och vind gör mig lugn och harmonisk. Men det känns som att det kommer att komma lite senare i livet, nu är karriären det viktiga att få fart på.
Vilket för mig till min nuvarande arbetssituation. Jobbar som hantverkare, eller tekniker kanske är korrekt term. Trivs ganska bra, gör småroliga saker som att bo på hotell i en vecka då och då, åker runt på nya ställen och gör nya saker, träffar nya människor och sådär. Ett av problemen är att kroppen slits av det, händerna framförallt. Ett annat problem är att många människor inom branschen är riktigt trötta i skallen, för att inte säga ordentligt korkade. Det är frustrerande att tvingas jobba med människor som man inte kan respektera, men jag misstänker att det är så överallt. Dock så är jag säker på att det blir mindre så ju mer välutb. arbete man har. Dessutom, det är ett lågstatusyrke. Jag är medelklass från födseln, pappa är forskare och de flesta i familjen har högstatus yrken som läkare o.s.v. Det känns såklart.
Älskar biologi, men oklart om jag tycker om att samla ihop 1000 sidor data om morfologiska aspekter på molekylärnivå. Eller jo, det skulle jag nog gilla (ja, mitt ex. är naturligtvis bara trams), men att vara forskare, speciellt inom biologin, ger förvisso hög status men inte speciellt mycket cashflow, vilket jag är klart intresserad av. Frågan är dock om status är viktigare än pengar. Ibland känns det så, ibland känns det inte så. Men generellt så är status i yrket någonting som är viktigt för mig. När jag tänker efter, jag är hellre tandläkare än investmentbanker. Som sagt - medelklass.
Kommer att börja plugga i höst, kvällskurser för att få till ett fullständigt gymnasiebetyg så att jag överhuvudtaget kan söka mig vidare till universitet/högskola. Så förhoppningsvis är jag redo att börja plugga nästa höst.
Gillar att argumentera, ser hellre att mina idéer blir kända än att jag blir känd, så länge jag får credit för det. Gillar att skriva, gillar att formulera mig. Skrev mycket som yngre, men inte skrivit en fiktiv rad på två år. Trots viss talang. Oklart varför men sannolikt p.g.a heltidsarbete.
Jaja, det här får räcka för nu! Om ni har några frågor, fire away! Oklart om det här kan leda någon vart men va fan, värt ett försök. Med lite tur så har jag en plan i eftermiddag.
