Allt om ADHD!

För lite drygt en månad sedan fick jag diagnosen ADD/ADHD och började med Concerta. Jag går Natur, sista året på gymnasiet, och har alltid haft stora problem med koncentrationen men inte tänkt så mycket på det. Jag trodde det var normalt att ha svårt med koncentrationen och en konstant molande ångest (som uppstod i början av gymnasiet när jag helt plötsligt var tvungen att vara med på lektionerna och plugga).

När jag var liten var jag helt sanslöst hyper. När jag var runt 10 år gammal lärde jag mej att "tygla mej själv" och blev ganska tillbakadragen. Har dock alltid varit väldigt blyg och tyst av mig bland okänt folk.

I alla fall... Jag har inte märkt så mycket av Concertan förutom att jag tappat flera kilon och blivit mera hyper. Förra veckan kunde jag knappt skriva ens i skolan pga ångest och svårt att andas när jag försökte koncentrera mig... Men det går över snart förhoppningsvis. Bieffekterna kan ju bero på att jag fortsatt med alkoholintaget och två dagar efter jag började med medicinen rök jag ihop med min äldsta och bästa vän och vi har inte snackat sen dess...

Ang sömnen har jag alltid haft svårt att somna och detta har inte förändrats. Hjärnan går på högvarv och mina fyllesnack är legendariska eftersom alkoholen tar bort mina spärrar och jag säger exakt det jag tycker och tänker, hahaha.

Min morbror och min bror lider/led av AdHd.

De jobbade båda under ett konstruktivt schema per dag.
Då man vaknade, kollade på schemat och gjorde punkt för punkt.
I schemat hade de även tryckt in konsekvenser, vilket hjärna måste uppfatta för att inte sedan drabbas av en chock, och falla i "svarthet" (Vi kan kalla tillståndet då människan med AdHd tappar kontrollen, och eventuellt blir aggressiv eller dylikt).

Så jag tror inte direkt på Medicin vid regulär AdHd, utan endast vid grov(Vilket jag själv inte uppskattat med egna ögon).

Men åter till ämnet, båda min Morbror och min bror har fullständigt blivit av med "sjukdomen" efter att ålder passerat.

åkte på diagnosen när jag va 12 bast, käkade medicinen i 4 år. den tiden hade väll sina ups&downs, kan ju säga att skolarbetet blev jävligt mkt bättre, gjorde så jag kom in på gymnasiet, men min sociala förmåga dämpades kraftigt, blev ett övermoget svin som inte funkade med folk runtomkring, gillade tex att ligga hemma titta upp i taket i timtal vem fan gör det som 14-15 åring?, Tappade all aptit timmarna jag var påverkad, gick ner i vikt, var deprimerad vare gång jag var "påverkad", testade alla mecidicinerna strattera, concerta ritalin, alla samma skit.... tiden kunde ju varit bättre men jag klarade mig iaf till gymnasiet, snus funkade sedan som en medicin höll mig lugn, den håller mig fortfarande. testa det, ni som inte pallar med deprisionen.

ps, som ni ser så skriver jag som en kratta därav adhdn

Fyllesnacket känner jag igen som fan, exakt likadan säger allt jag kan komma på spelar ingen roll vem som står framför. sen så håller jag aldrig käften heller munnen går på högvarv hela jävla kvällen

Haha, jo. Folk som inte känner mej och som träffar mej när jag är packad tror att jag är helt bombad i skallen.

T.ex. tappade en av mina bästa kompisar bort sin scarf på Valborg. Jag hade tidigare under dagen försökt övertala henne att ta av den ("Är du 18 eller är du 80?", "Min mormor har en sån scarf" etc). När hon berättade att hon hade tappat den på bussen hem utbrast jag "Det var ju en jävla tur! Den var ju jätteful!". Tidigare under kvällen hade jag uppenbarligen sagt till en kille vid baren "Att ta mej mot baren" och senare hade jag, på dansgolvet, tryckt upp en okänd kille mot väggen och börjat strula med honom xDD Inte för att jag kommer ihåg något av det här... Jag orkar fan inte med mej själv ibland hahaha. Att tillägga är jag världens snällaste och väldigt tillbakadragen när jag är nykter. Blir bara en stor, blåst fjortis när jag får för mycket i mej.

En annan kväll hade jag och en kompis missat sista bussen hem o hängde med några killar hem. Var lite överförfriskad då också och sen på morgonen sprang jag upp vid nio och kunde inte sitta still. Drog undan täcket på mitt ragg, höll på med persiennerna och var allmänt CP samtidigt som jag pratade på non-stop.

Kanske ska börja skylla på ADHDn nästa gång jag blir idiotförklarad? xD

hahahaha, dryg, hyper och rakt på sak, sådana grejjer händer alltid för mig också spec det där på morgonen. skratta som fan när jag läste det. kan verkligen tänka mig hur det såg ut

idiotförklaringen är ju bara bra tycker jag, dom flesta jag känner tycker det är kul när jag håller på o knäppar mig :P

Oj.. Det där med fyllesnack har jag aldrig tänkt på..!
Men mina polare brukar säga att min tunga blir elak med kirurgisk precision mot folk som är lite kaxiga mot en på krogen... Flera gånger har broiler killar fått höra om deras mörka utväxt under deras blonderade hår.. Men precis när det är dags för mig att åka på stryk brukar jag fälla nått i stil med... "Skall du kompensera din brist på självsäkerthet/Manlighet genom att ge mig lite stryk inför alla nu...?"

...och sen brukar Broilern/Gangster/Fräcka Kostymnissen lr vem det nu är, gå lite mummlande därifrån medans mina vänner ligger vikta i skratt runtomkring..

Aldrig tänkt på det innan men det är precis som du säger! Lite promille i mig och de får spärrar jag har kvar, fullständigt brister!

( är förövrigt under utredning för ADHD jag med.. )

Mvh

vill bara tillägga något även om jag inte är 100% på min sak. Men sägs det inte att en person med adhd kan jämföras med en pundare, men då personen med adhd ''pundar'' blir som en helt ''vanlig'' person. har själv diagnos adhd..

är ny på sidan så jag förstår ingenting.. detta var ett svar på inlägg nr 4 av cuddle!

haha jo, du har helt rätt. minerna man får är faktiskt guld värda!!

Jag är överaktiv men vetefan om jag har ADHD.

Jag är överaktiv i många andras ögon; men icke enligt min egen bedömningsmall. I min bedömningsmall är många människor lata, ointelligenta, oengagerade och verkar sakna förmågan att inse sitt eget bästa.

Vad är överaktiv? Vad är egentligen lat? Kanske är det så att allt är subjektivt och har mycket mer med din uppfostran att göra än en eventuell diagnos.

Och glöm inte jantelagen, enligt den är alla som är mer produktiva än en själv "överaktiva" och något "fel" på eftersom de får en själv att framstå som "sämre"

Njut av din "överaktivitet", den kan ta dig långt här i livet

LL

Jag börjar lite smått misstänka att jag lider av något. Någon kanske känner igen sig lite.

- Har hamnat efter som fan i skolan (högskola) men kan inte förmå mig att göra ens den enklaste uppgiften. Sitter bara apatisk och glor med en grym ångestkänsla men kan inte få tummen ur... Detta har pågått länge.

- Har inga koncentrationssvårigheter när det gäller nått jag vill göra, kolla film, läsa en rolig bok, spela spel eller så går utan problem och jag kan syssla med det i timmar. Göra en skoluppgift eller städa köket är dock omöjligt.

- Är inte hyperaktiv, snarare raka motsatsen.

- Har alltid haft svårt att känna empati för andra, även familj och vänner.
När jag fick veta att min farmor dog var min första tanke "Nu kan jag inte hänga med polarna ut ikväll"... Det är ju helt sjukt och jag skäms över det men så tänkte jag... På begravningen var dock tårarna nära, men det gick över fort.

- Igår insåg jag att jag suttit i 40 minuter och kollat på ett meningslöst filmklipp på 1 min om och om igen... Detta skrämde mig, men liknande har hänt förut.

- Älskar min flickvän på alla sätt, henne kan jag förövrigt känna empati för om hon är ledsen eller så, men ibland när hon pratar så tappar jag tråden och 1 minut senare har jag glömt vad hon sagt. Detta är grymt frustrerande och jag känner mig som ett egoistiskt rövhål.

- Mitt minne, när det gäller viktiga saker, är uruselt. Men jag kan komma ihåg nått värdelöst vetande som jag läste för 3 år sen.

- Enkla hushållssysslor är skitjobbigt, nått så enkelt som att slänga in en tvätt kan jag dra ut på i två dagar. Min personliga hygien sköter jag dock.

- Har alltid fått höra att jag presterar mycket sämre än vad jag egentligen kan. Vilket stämmer. Folk omkring mig skulle säga att jag är en intelligent person. Jag är allmänbildad och uppdaterad, kan diskutera det mesta med vem som helst. Vänner kommer ofta till mig när de vill veta något.
Har alltid fått över medel på intelligenstester, IQ-tester osv.
Låter som skryt, men det är det inte, jag stör mig som fan på att jag inte utnyttjar det jag har. Har ju aldrig haft svårt för ett visst ämne, jag har däremot inte brytt mig...

- Världen känns ibland overklig, speciellt när jag går ut, det känns om det är nått som inte står rätt till.

- Saker jag inte tar itu med nu kommer leda till stora konsekvenser vilket jag är fullt medveten om, men här sitter jag och glor, kommer med ursäkter eller gör allt för att inte tänka på det.

Vad fan är det för fel på mig?