Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
I första hand är det Metylfenidat (Concerta/Rialin) som är medicinen. Fungera genom att den aktiverar delar av hjärnan, främst pannloben som därigenom ökar hjärnans förmåga att hantera impulser och även att koncentrera sig bättre.
Jag provade Concerta, det hade en dramatisk effekt. Betydligt lugnare både kroppsligt och mentalt. Hjärnan slutade tänka på massa "oviktigt". Gick alltså från stressad till glad och lugn.
Tyvärr så avtog den inledande effekten efter ett par månader. Han aldrig prova medicinen mera, exempelvis prova hur jag fungerar i yrkeslivet, utifrån att min koncentration tar slut efter en halv arbetsdag. Det tar tid, att genomgå processen från att samtal sker med psykiatrikern, till att diagnosen fastställs, till att medicinering sätt in. Medicinen ska också ställas in, utifrån tolerans som uppstår.
Det går strunta i sin medicinering, hade en arbetskamrat med tydlig ADHD och han åt inte sin medicin längre. För att han ville vara sig själv och var med på att ha ADHD-symptom. Ungefär hälften, grovt uppskattat slutar med sin medicinering inom ett antal år. Det är ingen mirakelmedicin. Däremot är det ungefär som att ha glasögon som förbättrar synen, det är ett bra hjälpmedel. ADHD-medicinen är ett hjälpmedel som förbättrar koncentrationen och uppmärksamheten för oss som har svårt med det.
Vad menar du med förberedd?
Du behöver inte vara förberedd alls . Den som håller i utredningen avgör ju om de anser att du verkar ha adhd utifrån hur du funkar och hur du är i intervju och tester
Sen tycker jag du skriver lite självmotsägande du skriver att du inte kan ta hand om dig själv - men att du kan koncentrera dig, har en fru tack vare din feta lönecheck , att du har välvårdat yttre osv ? Tycker det låter som du klarat livet bra?
En orsak att behöva diagnos i vuxen ålder är att man inte klarar av vuxenlivet med yrkesliv ekonomiskt socialt osv. Klarar man sig bra , t om framgångsrikt , är det nog svårare få en diagnos trots att du känner att det är jobbigt inombords .
Hej jag känner igen mig ganska mycket i det du skriver. Har klarat mig på något sätt i livet. Självbevarelsedrift samt även snälla människor omkring mig. Blev vuxen sent i livet, är nu 40+ och kan kalla mig vuxen.
Har känt mig misslyckad och hyst ett rejält självförakt. Har också (haft) social fobi. Har väldigt ojämn motivation och hyperfokus som du beskriver, allt eller inget. Nya specialintressen avlöser varandra.
Fick diagnos ADD (eller ADHD-PI), för 3-4 år sedan. Psykiskt ohälsa innan detta var GAD, social fobi, depressioner samt diagnosticerad OCD. OCD var det som tvingade mig att söka hjälp. Samsjuklighet är inte ovanligt. Fysiskt har jag varit väldigt frisk, vältränad.
Utredningen var enkel. Du presterar på jobbet men din fru får ert (ditt) liv att fungera? Det ska du trycka på. Utan din fru skulle ditt liv falla samman. Finns även barn med i bilden?
Antar att du fyllt i frågeformuläret för utredning av vuxen-ADHD? Vad visar det?
Du gör även begåvningstest WAIS-IV. Jag fick högt. Har fått höga poäng på andra IQ-test, hade IQ-test som specialintresse en tid. Kan bara konstatera att motivation påverkar IQ-testpoängen. IQ är kul men ett dåligt mått på intelligens enligt mig.
För att få diagnosen behöver de även någon indikation på att du hade dessa problem som barn. Ett ex till min mor kunde bekräfta, till psykologen, att jag var omöjlig att få att göra något som jag inte ville själv. Jag pluggade kvällen innan till prov i skolan, det funkade då jag har läshuvud, gjorde annars inte läxor. I skolan sa lärarna att jag "kan bättre, bara du anstränger dig", javisst men jag hade ingen motivation. Dagdrömde mkt och hade aldrig koll på planeringen i skolan.
Låter som att du även måste hitta något sätt att kunna koppla av? Få tillräckligt med sömn? Alkohol är bedrövligt enligt mig.
Kollade din historik lite, kanske inte bara är kaffe och energidryck du behöver dra ner på? Moraliserar ej men det är ju lätt att bedra sig själv med självmedicinering. Själv körde jag under en tid regelbundet höga doser psilocybin, hoppades kunna nollställa mig själv, funkade sådär.
Om du ska göra utredningen behöver du lämna rent pissprov. Kan du inte lägga ner allt utom SSRI, ge upp, ta semester/sjukskriva dig och bara sova mkt en månad?
Att du tar 1/10 - 1/20 av en normal dos. Omkring 5 ug till 15 ug. Effekten blir då inte psykadelisk i traditionell bemärkelse med förändrad upplevelse av syn, hörsel osv. Istället arbetar det mer i bakgrunden med små, subtila förändringar av medvetandet.
ADD
Stöd Flashback
Citat:
I första hand är det Metylfenidat (Concerta/Rialin) som är medicinen. Fungera genom att den aktiverar delar av hjärnan, främst pannloben som därigenom ökar hjärnans förmåga att hantera impulser och även att koncentrera sig bättre.
Jag provade Concerta, det hade en dramatisk effekt. Betydligt lugnare både kroppsligt och mentalt. Hjärnan slutade tänka på massa "oviktigt". Gick alltså från stressad till glad och lugn.
Tyvärr så avtog den inledande effekten efter ett par månader. Han aldrig prova medicinen mera, exempelvis prova hur jag fungerar i yrkeslivet, utifrån att min koncentration tar slut efter en halv arbetsdag. Det tar tid, att genomgå processen från att samtal sker med psykiatrikern, till att diagnosen fastställs, till att medicinering sätt in. Medicinen ska också ställas in, utifrån tolerans som uppstår.
Det går strunta i sin medicinering, hade en arbetskamrat med tydlig ADHD och han åt inte sin medicin längre. För att han ville vara sig själv och var med på att ha ADHD-symptom. Ungefär hälften, grovt uppskattat slutar med sin medicinering inom ett antal år. Det är ingen mirakelmedicin. Däremot är det ungefär som att ha glasögon som förbättrar synen, det är ett bra hjälpmedel. ADHD-medicinen är ett hjälpmedel som förbättrar koncentrationen och uppmärksamheten för oss som har svårt med det.
__________________
Senast redigerad av Hegamon 2023-11-27 kl. 19:25.
Senast redigerad av Hegamon 2023-11-27 kl. 19:25.
Nån här som har kombinationen adhd och bipolär typ 2?
Jag vill passa på att tacka alla er med ADHD och ADD där ute. Ni inspirerar mig och gör mig till en bättre människa. ❤️ Älskar er allihop ❤️ - mer eller mindre. Men snälla, tänk på att vi som inte har ADHD eller ADD behöver få andrum och tänka efter lite, och inte bli avbrutna så mycket. Det GÅR att lyssna på flera meningar i rad. Jag lovar.
Hur fungerar det förresten med två, eller fler, grova ADHDare tillsammans? Blir ni lugnare av varandra, mer intensiva av varandra. Eller vad händer? Frågorna är många.
Hur fungerar det förresten med två, eller fler, grova ADHDare tillsammans? Blir ni lugnare av varandra, mer intensiva av varandra. Eller vad händer? Frågorna är många.
Hej alla!
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Citat:
Hej alla!
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Vad menar du med förberedd?
Du behöver inte vara förberedd alls . Den som håller i utredningen avgör ju om de anser att du verkar ha adhd utifrån hur du funkar och hur du är i intervju och tester
Sen tycker jag du skriver lite självmotsägande du skriver att du inte kan ta hand om dig själv - men att du kan koncentrera dig, har en fru tack vare din feta lönecheck , att du har välvårdat yttre osv ? Tycker det låter som du klarat livet bra?
En orsak att behöva diagnos i vuxen ålder är att man inte klarar av vuxenlivet med yrkesliv ekonomiskt socialt osv. Klarar man sig bra , t om framgångsrikt , är det nog svårare få en diagnos trots att du känner att det är jobbigt inombords .
__________________
Senast redigerad av st33r 2023-12-31 kl. 00:16.
Senast redigerad av st33r 2023-12-31 kl. 00:16.
Citat:
Hej alla!
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Hej jag känner igen mig ganska mycket i det du skriver. Har klarat mig på något sätt i livet. Självbevarelsedrift samt även snälla människor omkring mig. Blev vuxen sent i livet, är nu 40+ och kan kalla mig vuxen.
Har känt mig misslyckad och hyst ett rejält självförakt. Har också (haft) social fobi. Har väldigt ojämn motivation och hyperfokus som du beskriver, allt eller inget. Nya specialintressen avlöser varandra.
Fick diagnos ADD (eller ADHD-PI), för 3-4 år sedan. Psykiskt ohälsa innan detta var GAD, social fobi, depressioner samt diagnosticerad OCD. OCD var det som tvingade mig att söka hjälp. Samsjuklighet är inte ovanligt. Fysiskt har jag varit väldigt frisk, vältränad.
Utredningen var enkel. Du presterar på jobbet men din fru får ert (ditt) liv att fungera? Det ska du trycka på. Utan din fru skulle ditt liv falla samman. Finns även barn med i bilden?
Antar att du fyllt i frågeformuläret för utredning av vuxen-ADHD? Vad visar det?
Du gör även begåvningstest WAIS-IV. Jag fick högt. Har fått höga poäng på andra IQ-test, hade IQ-test som specialintresse en tid. Kan bara konstatera att motivation påverkar IQ-testpoängen. IQ är kul men ett dåligt mått på intelligens enligt mig.
För att få diagnosen behöver de även någon indikation på att du hade dessa problem som barn. Ett ex till min mor kunde bekräfta, till psykologen, att jag var omöjlig att få att göra något som jag inte ville själv. Jag pluggade kvällen innan till prov i skolan, det funkade då jag har läshuvud, gjorde annars inte läxor. I skolan sa lärarna att jag "kan bättre, bara du anstränger dig", javisst men jag hade ingen motivation. Dagdrömde mkt och hade aldrig koll på planeringen i skolan.
Låter som att du även måste hitta något sätt att kunna koppla av? Få tillräckligt med sömn? Alkohol är bedrövligt enligt mig.
Citat:
Hej alla!
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Kollade din historik lite, kanske inte bara är kaffe och energidryck du behöver dra ner på? Moraliserar ej men det är ju lätt att bedra sig själv med självmedicinering. Själv körde jag under en tid regelbundet höga doser psilocybin, hoppades kunna nollställa mig själv, funkade sådär.
Om du ska göra utredningen behöver du lämna rent pissprov. Kan du inte lägga ner allt utom SSRI, ge upp, ta semester/sjukskriva dig och bara sova mkt en månad?
Kan rekommendera att testa microdosering av lsd, hjälper mig mycket med mina besvär kopplat till adhd. Blir lugnare, mindre rastlös, kan fokusera bättre och får samtidigt energi. Effekten varar 8-10 timmar och upplever ingen krasch. Billigt dessutom. Har inte en diagnos men behöver inte få det bekräftat av någon läkare/paykolog för att veta vad jag lider av. Kommer dock ev påbörja en utredning, lite osäker på vad jag vill få ut av det dock.
Men tips som sagt, vet att många andra som också lider av adhd har rapporterat likande positiva effekter. Hjärnan saktar ner vilket är väldigt skönt. Känns som ett mycket hälsosammare alternativ än amfetamin också, i alla fall i längden.
Men tips som sagt, vet att många andra som också lider av adhd har rapporterat likande positiva effekter. Hjärnan saktar ner vilket är väldigt skönt. Känns som ett mycket hälsosammare alternativ än amfetamin också, i alla fall i längden.
Citat:
Inte alls för att jag hade tänkt testa ditt tips, men vad innebär mikrodosering?
Kan rekommendera att testa microdosering av lsd, hjälper mig mycket med mina besvär kopplat till adhd. Blir lugnare, mindre rastlös, kan fokusera bättre och får samtidigt energi. Effekten varar 8-10 timmar och upplever ingen krasch. Billigt dessutom. Har inte en diagnos men behöver inte få det bekräftat av någon läkare/paykolog för att veta vad jag lider av. Kommer dock ev påbörja en utredning, lite osäker på vad jag vill få ut av det dock.
Men tips som sagt, vet att många andra som också lider av adhd har rapporterat likande positiva effekter. Hjärnan saktar ner vilket är väldigt skönt. Känns som ett mycket hälsosammare alternativ än amfetamin också, i alla fall i längden.
Men tips som sagt, vet att många andra som också lider av adhd har rapporterat likande positiva effekter. Hjärnan saktar ner vilket är väldigt skönt. Känns som ett mycket hälsosammare alternativ än amfetamin också, i alla fall i längden.
Citat:
Att du tar 1/10 - 1/20 av en normal dos. Omkring 5 ug till 15 ug. Effekten blir då inte psykadelisk i traditionell bemärkelse med förändrad upplevelse av syn, hörsel osv. Istället arbetar det mer i bakgrunden med små, subtila förändringar av medvetandet.
Citat:
Hej alla!
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
Jag undrar hur en utredning går till, gärna så detaljerat som möjligt , olika steg osv. Hur många möten man har osv, olika test. Jag har förutom misstänkt adhd ouppmärksam form även en problematik med social fobi,står dock på ssri så de har hjälpt relativt bra. Det har varit oerhört skamfult för mig att inse att jag troligtvis har dessa två diagnoser.
Nu tänker ni säkert att det låter inte som adhd att förbereda sig så, men jag har blivit besatt av att läsa om adhd.
Jag skulle först presentera mig lite, men det blev så långt så fick ändra om och börja med frågorna.
Tack på förhand för alla som vill dela med sig.
Jag är 40 år och har alltid känt mig udda,
Jag har länge misstänkt att jag har adhd ouppmärksam form och nu när jag läst på (ja ni fattar, hyper fokus) all ledig tid i dagar helt övertygad om att jag har det. Jag har på någotvis alltid lyckats flyta med och har ordnat jobb och obelånad brf ,mycket tack vare min fru och en ovärderliga kollega, jag sätter gärna tänderna i de svåra utmanande uppgifterna och han gör gärna det enkla monotona och uppskattar det, och jag kan vara total öppen med att just nu klarar jag inte av att producera nånting och han kan ta vid. Jag har/hade också nån form av social fobi, undvek alltid möten,kalas, osv , allt från sjukskriva sig, konstiga undanflykter till självmedicinera med alkohol. Att söka hjälp kändes så läskigt och skamfullt så det var först när nätdoktorerna kom som jag vågade söka hjälp. De problemet har till största del försvunnet med hjälp av ssri och delvis tränats bort med åldern(tror jag). Jag har nog haft tur att ha relativt bra settings för en med add, men när jag tvingas göra monotona tråkiga saker på jobbet känns de som att bestiga mount Everest och får lägga mig direkt i sängen när jag kommer hem. Min fru kan be mig göra en enkel hushålls syssla som tar 5 minuter och jag kan inte få gjort det, medan jag senare får feeling och skrubbar badrummet till perfektion långt in på natten. Min fru är mycket som en mamma, håller koll på allt, förbereder och lägger fram. Hon passar på många sätt upp mig som ett barn, medan jag å andra sidan är en intelligent högpresterande man. Eftersom jag är helt anonym kan jag helt ärligt säga, att om man ska vara helt krass så är nog anledningen att jag har kvar min fru är att jag får en relativt fet lönecheck och att jag alltid sett bra ut och nu när man blivit något äldre ser ung och fräsch ut för min ålder. Även om de i botten finns en stark kärlek och tuffa grejer som vi tagit oss igenom ihop.
Jag är också kroniskt trött, dricker så mycket kaffe och energidryck så jag fått börja smussla med det, ändå extremt trött. Tar mig igenom dagarna med ren vilja. Varje dag är en kamp, hela livet varit en kamp för att ta sig igenom en helt vanlig vardag.
Jag tror också att jag är där jag är och inte ett socialfall är dels press hemifrån, jag minns fortfarande min fars besvikelse att jag inte fick det jobbet jag var lovad och gick 5-6 veckor arbetslös efter studenten. Jag har högt iq(riktigt test), alltid tänkt outside the box och hittat genvägar i livet,företagsam, när jag fixerar mig vid en ny hobby så hittar jag alltid att tjäna pengar på den eller iaf de täcker kostnaderna,och alltid sett bra ut, jag tror man kommer undan lättare om man är snygg, välansad och klär sig bra. Det låter säkert förmätet men jag tycker mig kunna se mig själv ganska nyktert utifrån, har massa negativa egenskaper med, klumpig socialt, mycket ångest och jag knappt kan ta hand om mig själv.
Nu svamla jag iväg. Jag skulle egentligen ställa några frågor om utredning och hur den går till, vill vara förberedd. Så jag får väl börja med frågorna för det är väl inte många som orkar plöja igenom denna delvis självgoda texten.
ADD
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
