Allt om ADHD!

Fick ett brev om att dom ville fortsätta utredningen för lite över 1 månad nu, hur lång tar det generellt sett att få fortsätta med utredning?

Tyckte att det gick skapligt fort i början med utredningen, 1 möte varje eller varannan vecka, sen när dom var klara så meddelade dom att dom ville att vi skulle fortsätta utredningen men nu har jag inte hört ett pip sen dess!

Någon som upplevt samma, och hur lång tid tog det att få börja utredningen igen?

Handlar inte det om olika landsting och köer etc?

Jo det lär det definitivt göra, känns bara lustigt att allt verkade gå så fort, sen helt plötsligt har jag inte hört något på evigheter.

Kalmar län om någon har haft liknande erfarenheter

Är det någon av er som har ADD/ADHD som är den förste i er släkt som har det?

Första i släkten som har det är nog svårt att veta. Det är många som lever hela sina liv utan diagnos men ändå har det.

Den här texten skriver jag mest för mig själv, för att hjälpa mig att komma ihåg allt jag behöver ta upp med läkarna.

Jag är helt säker på att jag har ADD. Mina symptom är så övertydliga men jag kämpar med att få psykiatrin att tro på mig. Jag får intrycket att dom bara tror att jag vill ha medicinen och ljuger. Pga att jag också har Bipolärt syndrom. Missbruk och vanföreställningar är sånt som kan uppkomma för bipolära.

Min PAL började misstänka att min diagnos inte är komplett eller korrekt för snart ett år sedan. Jag har fått träffa olika specialister ett flertal gånger sedan dess men läkarbristen gör att det tar sån fruktansvärd tid och dom vägrar uppdatera mig på läget.

Eftersom jag träffar olika läkare varje gång tror jag som har svårt att få en korrekt tidsföljd på vad som hände när under utredningen. Första specialisten skrev om koncentrationssvårigheterna i mitt läkarintyg och den beskrivningen har funnits kvar sedan dess. Men det senaste jag fick höra var att mina koncentrationsproblem skulle bero på depression.

Angående tidsföljd så tog jag upp att jag trodde jag har ADHD eller ADD själv, innan jag fick läsa det första läkarintyget som tog upp koncentrationsvårigheter. För läkaren hade glömt att skicka in det till försäkringskassan. Så datumet på läkarintyget är innan jag tog upp det själv men i själva verket fick jag inte veta att läkarna redan tagit upp dom symptomen förrän efter jag själv påpekat det.

Men med nya läkare hela tiden verkar dom tappa tidsföljden och verkar vara inne på spåret att min egen uppfattning färgats av vad läkarna skrivit i sjukintygen. Fastän jag inte hade någon aning.

Efter att ha fördjupat mig i ämnet är jag helt övertygad om att jag har ADD men det kanske inte bara är ADD och Bipolär. Andra symptom på andra differentialdiagnoser finns också men dom är inte så uppenbara som ADD och Bipolär så jag har ingen chans att bedöma det själv.

Jag lär mig saker i en exceptionellt snabb takt bara jag intresserar mig, det har jag fått bekräftat av psykiatrin när jag gick i en långvarig terapi.
Mitt minne är dåligt eller i varje fall långsamt, särskilt om jag är nedstämd så går processen långsammare då jag tänker långsammare.
Mina första symptom var sömnstörningar från dag 1 i förskolan och det har följt mig hela livet.
I hela låg och mellanstadiet fick jag gå på specialundervisning.
Mina lärare kallade mig alltid för dagdrömmare.
I gymnasiet fick jag göra dyslexiundersökning för att jag läser och skriver fruktansvärt långsamt. Utredaren konstaterade att jag inte hade dyslexi utan att jag "bara" hade svårt att koncentrera mig.
I lumpen fick jag göra hörselundersökning för att jag kunde ha svårt att uppfatta vad befälen sa. Utredaren konstaterade att jag hade utmärkt hörsel och att det "bara" berodde på koncentration.
Jag är i allra högsta grad underaktiv, det är jättejobbigt att ens resa mig från stolen vilket också ger relutatet av ett underutvecklat socialt liv och dålig kondition.
Jag har svårt att bibehålla vänskaper om jag inte kan bibehålla dom genom textkonversationer.
Jag kan inte hänga med i en diskussion eller sociala sammanhang öht om det är fler än 2 personer inblandade inkl mig själv. Så jag har alltid föredragit att bara umgås med 1 person i taget. Så fort dom andra pratar med varandra så börjar jag dagdrömma. Men graden av detta varierar, inte minst med stämningsläget.
Jag har mycket svårt att göra tråkiga repetetiva sysslor både i hemmet och arbetet. Det fungerar bara om jag kan distraheta mig med något intressant som att se på tv-serier samtidigt som jag gör det tråkiga. Men när jag är nedstämd kan jag inte ens göra det och måste ha på mig hörlurar för att ha en liten liten chans att koncentrera mig.
När jag finner något intressant så fokuserar jag extremt bra på det. Vid dom tillfällena så hör jag ljud men det är som att min hjärna ignorerar ljuden. Hjärnan processar och tolkar helt enkelt inte ljuden. Min sambo eller andra kan behöva ropa på mig fastän jag sitter precis bredvid. Eller störa mitt synfält.
När jag är nedstämd har jag svårt att finna saker intressant, då blir det mest bara datorspel och andra oproduktiva saker jag finner intressant.
När jag provar vänners ADHD-medicin så försvinner i princip 80-90% av symptomen.

Det tar bara sån fruktansvärt lång tid med den här utredningen. Dom borde ha kunnat komma fram till något vid det här laget men som sagt så tycker jag det verkar som att dom mest tror att jag inbillar mig. Jag förstår också att dom vill vara extremt försiktiga och säkra för ADHD-medicin + Bipolärt syndrom är en fruktansvärt dålig kombination. Samt att det är mycket svårare att diagnostisera när man är 40+ eftersom det är så viktigt vad man hade för symtom i barndomen.

Då måste jag ta neurileptiska mediciner som ska motverka mani utlöst av ADHD-medicinen som i sin tur inte är så hälsosamma. Särskilt eftersom dessa mediciner krockar lite med varann eftersom den ena är dopaminantagonist och den andra dopaminagonist. Men nyttan är klart större än risken enligt mig själv. Jag måste också då ta sömntabletter för att motverka sömnlöshet av ADHD-medicin som i sig också medför en risk.

Hur ska jag få läkarna att tro på mig och komma fram till någon slutsats någon gång?

Om du med ”har ADHD/ADD” menar att man har fått en diagnos så är svaret ja. Jag känner iaf inte till någon mer i min släkt som har någon sådan diagnos. Däremot har flera ur min fars släkt mycket starka drag av autism/Aspergers syndrom (jag har Asperger och ADD) och hade kanske fått diagnos om de växte upp idag.

Frågan är ju dock lite knepig att svara på. ADHD/ADD är ju inte som en sjukdom som t.ex. HIV, som man antingen har eller inte har. Det är snarare naturligt förekommande personlighetsdrag som alltid har funnits i historien. Alla människor har vissa drag av ADHD/ADD, autism, bipolaritet etc. En del har väldigt få drag medan andra har mer. Dessutom räcker det inte med att ha starka drag av dessa diagnoser för att få diagnos. Det krävs även att man har någon typ av problem som kan kopplas till dem.

Ett lästips är boken ”Fördel ADHD” av Anders Hansen, som beskriver ADHD ur ett evolutionärt perspektiv.

Föreslå en annan medicin som INTE utlöser mani på samma sätt som Stimulanter - GUANFACIN!

Guanfacin (intuniv) Fungerar som en blodtryckssänkande medicin, men nyare data visade även att den ändrar aktiviteten i frontalloben på ett liknande sätt som Amfetamin och Metylfenidat - den gör detta på ett lite omväga sätt - stimulanter sänker den signalbalanserande aminosyran cAMP i frontalloben direkt, via inverkan på Dopamin-receptorer.

Alpha-2-agonister som Guanfacin däremot verkar på Alpha-2-receptorer i frontalloben - dessa ämnen aktiveras naturligt av norepinefrin, en signalsubstans nära besläktad med dopamin - när Alfa-2-receptorerna aktiveras, så visar det sig att dom är länkade till G-kopplade proteiner, som sedan i sin tur sänker cAMP och förändrar signalbalansen i frontalloben.


Enkelt uttryckt så förbättrar Guanfacin impulskontrollen på ett sätt som i slutändan blir samma som stimulanter, men i fler steg.

Används ganska ofta i USA för patienter som har både ADHD och Bipolär Sjukdom.

Be om att få prova den istället, så kanske dina läkare är lite mer öppna för att ge dig en ADHD-diagnos, om det fungerar bra på dig. = )


Om du enbart har Bipolär störning, utan psykotiska eller tankestörda uppfattningar (tror att jorden är platt t ex, eller att du har en osynlighetskappa (som Tila Tequila)) så rekommenderar jag Litiumcitrat eller Lamotrigin - dock, om dina läkare propsar på Antipsykotiska, så rekommenderar jag KARIPRAZIN - den har minst inverkan på Alpha-2-a-receptorn nämligen, så den kommer störa Guanfacinet (intuniv) minst.

Lycka till! = )

Tack så jättemycket!

Jag ska ta upp detta med läkarna.

Just nu står jag på Invega + Bupropion + Melatonin och det fungerar mycket bra för både mani/hypomani, depression och sömn. Men melatonin kanske inte kommer vara tillräckligt om dom sätter mig på centralstimulerande om det inte är en kortverkande som ritalin eller attentiv.

Jag märker inom ett par dagar att saker inte står rätt till om jag skippar Invega, för att få bättre ADD-dämpande effekt av Bupropion. Den hjälper mot ADD-symptomen litegrann men långt ifrån tillräckligt. Men det är en sjujäklar bra antidepressiv, ingen SSRI eller SNRI har haft effekt på mig. Om jag ska kunna fortsätta med Bupropion kan jag inte heller ta centralstimulerande.

Innan jag började med Bupropion så fick jag tillfredställande effekt av att ta Invega (eller Risperidon) bara 1-2 gånger i veckan. Det har jag tagit framgångsrikt i många år nu. Men nu med Bupropion måste jag ta det varje dag. Jag har fått prova många olika antipsykotika mot hypomani och det som fungerat bäst var Seroquel och Risperidon men biverkningarna är jobbiga. Med Invega får jag samma effekt som med Risperidon fast helt biverkningsfritt.

Jag har möjligheten att gå över till lithium men då vill dom lägga in mig under insättningen och det är den tråkigaste platsen i världen. Jag har inte behövt någon inläggning nu på 15 år.

Jag har aldrig haft psykos eller mani. Bara hypomani och depression. Att dom är förtjusta i att ge mig antipsykotiska är för att dom har haft bra effekt mot ångest på mig.

Fler som upplever att migrän är en stor del av vardagen? Tar mitt liv snart.

För mig blev Ritalin/Concerta med tiden synonymt med en fruktansvärd, pulserande migrän.
När det var som värst kändes det som huvudet skulle sprängas varje gång hjärtat slog ett slag.
Hade jag fortsatt hade jag väl åkt på en stroke.

Migränen försvann när jag bytte till Elvanse och Attentin.

Har Elvanse redan och det är uteslutande på morgonen då jag har svårt att bli trött på kvällarna. Har provat mirtazapin, quetiapin, antihistaminer etc men alla ger mig migrän.