Allt om ADHD!

Är det någon som kan dela med sig av hur ni som har diagnosen fungerar känslomässigt.

Kan många gånger känna mig helt tom långa perioder, dock blossar jag upp känslomässigt ibland och känner mig nästan euforisk.

Klart jag har känslor men känns som jag har svårt med det här med empati och känslor.

Gör dumma saker bara kunna att känna något, få den där känslan jag inte känner speciellt ofta. Gör det inte medvetet men när jag inte känner ngt för sambon sätter det igång en reaktion, börjar ifrågasätta allt. Händer att jag dumpar henne och sen när hon är långt ner i skiten dras hon upp igen av mig när jag jag på ngt sätt är tankad med känslor eller vad man kallar det. Känns inte som om jag har ngn kontroll, nästan i ett slags tillståndet när jag är som ett rovdjur som har siktet inställt på bytet, beter mig helt utan kontroll och kan nästan säga och göra vad som helst.

Blir som en avtändning när allt släpper. Får den för sköna känslan av att få känna samtidigt som jag får en bitter eftersmak då jag gjort sambon illa.

Känner mig som en missbrukare som måste få mig en fix som får mig att känna ngt. Gör det inte medvetet, bara en reaktion som sätts igång. Kan inte ens räkna de gånger som tomhetskönslan ställt till det för mig även i andra sammanhang, även för att inte känna tristes.

Klart jag älskar mina barn och sambo men den där tomhetskönslan är svår att hantera och får mig att ifrågasätta allt, livet mm. Inte så att jag vill ta livet av mig men ett ifrågasättande , var det här allt?

Har barnen varannan vecka och bor ibland själv. Skäms nästan att säga det men brukar känna att "när jag inte ser dig så finns du inte" Svårt att förklara men är jag inte med sambo och barnen skönjer jag dem inte mycket tankar. Nästan som de inte finns. Gäller familjen i övrigt med, kan gå en väcka utan jag hör av mig. Mår sjukt dåligt av att beteendet.

Ursäkta om det är osammnhöngande eler dåligt skrivet, skriver från mobilen och ville bara skriva av mig och höra om ngn känner igen sig och kan del med sig av hur ni känner och beteer er.

Skulle vara tacksam om någon skrev något.

Mvh

Skulle även vilja komma kontakt med vettiga människor med diagnosen. Har nyligen fått diagnosen och är helt lost.

Det du beskriver behöver inte ha med ADHD att göra förutom vissa bitar. Du behöver prata med en riktig psykolog om detta då det låter mer som om detta kommer från barndomen. Ett behov av att ses. Jag har ofta stött på detta problem bland vänner och ex.
Ena eller båda föräldrarna har inte gett dig den uppmärksamhet som du velat ha som barn utan tvärt om givit negativ respons.

Detta med att känslorna försvinner är nog vanligt hos oss ADHD personer. Detta är något vi måste lära oss att hantera tankemässigt för ofta "ifall vi orkar hänga kvar" så kommer dessa tillbaka. Det är samma för de flesta människor men för oss ADHD skapar det problem. En förklaring till det hela är att de flesta människor har exakt samma: känslor, tankar, beteende men när dessa blir ett problem och upplevs intensivare då brukar man gå över till att det är ADHD.

Vi har problemet att vi agerar på känslorna så snabbt. Sedan så måste det hända saker hela tiden annars tröttnar vi och i ett normalt förhållande så händer det inte saker "hela tiden" och det jag läser av din text är just att du söker detta och riktar din rastlöshet emot dina närmaste.

Sök kickar på annat håll i stället, för det är orättvist att utsätta sina närmaste för dessa problem som du har. Det gör saker bara värre i längden.

Det finns två typer av människor sedan tidernas begynnelse. Det finns bönder och det finns jägare. Bönder sår och skördar tålmodigt och noggrant. Jägaren däremot måste vara på spänn hela tiden, redo att reagera emot faror och snabbt agera. De uppfattar minsta ljud. Samhället vi lever i idag är inte anpassat för oss jägare. Du kan inte sätta en jägare i ett fyrkantigt bås och säga åt dem att sitta still. De är inte gjorda för det.

Så summan av kardemumman. Hitta dina kickar på annat håll. Jag lärde mig att meditera med appen Headspace vilket lugnade mig men jävlars vad svårt det var i början.

Detta är mitt dravel och jag är inte ett proffs men jag hoppas att något av detta kan hjälpa dig.
PS det med tomhetskänslor kan ofta uppstå när man varit igång i 190kmh. Hjärnan har varit på högvarv vilket den inte orkar hur länge som helst utan behöver ta en paus. Det är på detta vis många har depressioner..bergochdalbana. Det blir dippar efter högvarven men lär du dig förstå detta och hantera känslorna rätt "kanske via kbt" så är det lungt!

Jag har hela mitt liv haft stora problem med tomhet samt att jag har svårt att relatera till andra människor eller känna med dem. Detta gör att jag har problem med djupare sociala relationer. Men jag har även skattat högt på anti-social personlighetsstörning. Vet ej riktigt vad som beror på vad.Att inte riktigt känna med andra eller förstå andra gör att man känner sig tom och medveten om att det är något som inte som det ska. Det blir ju även en sorg i att man uppenbarligen inte kan få samma närhet till andra eftersom det saknas något i en.

Jag har inte utsatt andra i relationer på det sättet du har men jag har varit totalt känslokall mellan varven ibland medvetet och ibland utan att förstå det själv, eftersom jag har stängt av, och skadat andra på det sättet. Har även hela livet haft stora problem med humöret. Kunnat gå från 1 till 100 på tre sekunder. Ibland helt orelaterat till andra eller situationer. Det har varit väldigt jobbigt då mitt humör har dikterat mitt liv. Även haft problem med mkt ångest. Detta tillsammans har gjort att jag haft återkommande depressioner.

Fick min diagnos ganska nyligen (typ förra vintern) och har idag elvanse samt attentin i tillägg och det har totalt förändrat mitt liv. Jag har fått ett liv som är stabilt. Det är verkligen som att jag tillsatt något som min hjärna saknat och det nu är balans. Jag kan fortfarande vara trött eller deppig men på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har idag kontroll på min hjärna och hinner se och hantera vad det är som händer.

Ta emot den hjälp du kan få och testa vad som kan passa dig. Jag önskar så att jag hade fått diagnosen tidigare och medicinsk hjälp. Men bättre sen än aldrig.

Hur ser det ut med urinprov under ADHD-utredning?

Måste ALLA ta urinprov eller är det bara om man har brukat/missbrukat illegala droger/narkotika sen tidigare?

I vilket skede av utredningen sker isåfall ett urinprov?

Alla måste göra det. Jag fick lämna ett för att det ens skulle skickas remiss och sen fick jag lämna ett när jag kom till mottagningen och skulle göra alla tester.

Har inte lämnat något över huvudtaget. Var inställd på att behöva göra det. Men varit drogfri i 10 år, har varit helt ärlig med min bakgrund och har ett tungt missbruk bakom mig. När själva utredningen gjordes skrev de in att det idag inte finns någon missbruksrisk i mina papper för att det inte skulle bli en fråga senare.

Har inte heller gjort ngt pissprov. Värken under utredningen eller under medicineringen. Vet dock att det är ett krav när de skriver ut concerta.

Ok. Jag har haft ritalin och har elvanse och attentin nu

Det här svaret toucha mig spot on alltså, verkligen. Har också fattat att meditation är extremt viktigt för såna som oss, men jag har alltid kommit av banan, fast jag "VET" att jag borde göra det. Som med typ alla mina ADHD problem med andra ord...

Har som så många andra sökt kickar. Kriminalitet, droger, kortvarigt sex, etc. Men man blir bara tom till slut. Börjar nu fatta vad i livet man ska satsa på men har hela livet med dåliga rutiner som ligger o drar en liksom. Har du mer tips? Laddat ner Headspace nu och ska se vart det leder.

Känner igen mig i sjukt mycket av det du skrev ovan samt det här. Jag scorar också högt på många av dessa "test", typ antisocialt beteende, dark-triad etc. Men idk, det är inte bra att börja identifiera sig i såna där test. ADHD är ju egentligen en klusterdiagnos så det är inte så man bara har en 1'a eller en 0'a , utan det kommer ju med ett helt "Paket" av problem liksom. Svårt o beskriva men du fattar nog vad jag menar.

Har precis börjat med elvanse men har haft concerta i 6mån, fick sån jävla ångest av den. Håller på nu och försöker styra upp mitt liv men det är fan svårt alltså, man har en bra dålig rutin sen tidigare med typ allt och det är sjukt svårt att veta i vilken ände man ska börja...

Det är ju väldigt intressant och ovanligt att du inte behövde lämna urinprov, trots att du har tung missbruksproblematik i bagaget - det måste röra sig om skillnader mellan landsting eller något.

Jag själv har ingen sådan problematik, inget sådant i min journal etc, men har ändå blivit tvungen att lämna urinprov flertalet gånger.

Citerar =Demma
Det här svaret toucha mig spot on alltså, verkligen. Har också fattat att meditation är extremt viktigt för såna som oss, men jag har alltid kommit av banan, fast jag "VET" att jag borde göra det. Som med typ alla mina ADHD problem med andra ord...

Har som så många andra sökt kickar. Kriminalitet, droger, kortvarigt sex, etc. Men man blir bara tom till slut. Börjar nu fatta vad i livet man ska satsa på men har hela livet med dåliga rutiner som ligger o drar en liksom. Har du mer tips? Laddat ner Headspace nu och ska se vart det leder.


-----------------


I början är det lätt att tvivla på meditation men plötsligt så märker man en skillnad, kanske en skillnad som man inte riktigt kan sätta fingret på men är märkbar ändå. Det krävs inte lång tid med meditation för att det ska börja fungera. Fem dagar 10 min och skillnader börjar hända i hjärnan. Appen Headspace kostar en ca500 för ett år men vad kostar inte en månadsförbrukning av medicin eller ännu värre, ett felval i livet pga tuppjuck. OBS den är på engelska. 10 första dagarna är gratis så det är värt att testa..

Dåliga rutiner byter man ut emot bra. Gör man alltid på samma sätt så går det per automatik efter ett tag men den gången du kommer på dig själv med att börja med en dålig då är du på rätt väg till att bryta den. (Första steget) är att notera den sedan gör du helt enkelt det som är bäst för dig själv i långa loppet (inte för stunden)!

Att träna/motionera hjälper. Det där extrema drivet lugnar ned sig efter att du fått igång med positiva endorfiner i hjärnan efter en joggingrunda eller gym. Man behöver inte träna länge. Ett pass på 19 minuter är bevisat att det räcker men då måste du köra hårt. Pulsen ska upp.

Mindfulness är bra pga att vi drar iväg in i framtiden eller ältar det som har varit och även det är bevisat att vi människor är som mest olyckliga då. Här och nu är det som gäller.

Ni som läser! finns det någon här som skulle ha intresse i föreläsning i ämnet ångest/depp/adhd hur man kan lära sig att handskas med detta. Jag har blivit rekommenderad av flera psykologer och folk som jobbar med detta att börja föreläsa om ämnet men vet inte ifall det finns ett intresse där ute.

Jag själv kom loss från en depression som varat i över 13 år. När jag fattade hur allt hängde ihop så blev jag av med den långvariga ångesten, deppen och medicin helt. ADHD kommer jag aldrig loss ifrån men det finns sätt att hantera det med och ska jag vara ärlig så vill jag inte bli av med den då det ger mig/oss super powers bara vi hanterar den på rätt sätt.

Har diagnosen ADHD i papprena, men fick den inte av mitt förra Beroendecentrum pga sidomissbruk.

Hur skall jag gå tillväga för att få t ex Elvanse? För det är den medicinen jag vill ha, och ingen annan.

Jag tycker det är större missbruspotential i metylfenidat än i dexamfetamin... Tycker inte ens att man blir bäng på dexamfetamin. Men på metylfenidat kan man bli skruvad.

Så jag har ingen medicin för tillfället, men har gjort utredningen under ett LVM, och har allt på papper... Så det borde väl bara vara ut gå till en läkare och visa upp papprena och säga att man vill ha Elvanse?

Jag har testat Concera, Ritalin, Medikinet ´men det är inte alls liak bra som Elvanse.

Får en förjävla ångest av Concerta, Ritalin och Mediekinet när det går ut så jag vill döda mig själv nästan.

Får ingen ångest alls på Elvanse.

Ni som har diagnos och fick eran Elvanse/Metamina och även hade sidomissbruk, hur gick ni tillväga?

Känns lite hopplöst att få det känns det som... Sen läkare som lovar en massa saker hit och dit... "Du får om ett halvår när du är klar med LVM etc".

Sen fick jag ingenting, utan att jag skulle gå och pissa i 30 dagar för att få Concerta, och då tänkte jag att det är lika bra att skita i det för Concerta vill jag verkligen inte ha... Betalar inte ens för att få äta den skiten alltså..

Mottager lite tips görna!

Tack