Allt om ADHD!

Hej.

Diagnos ADHD sedan 10+ år tillbaka här och har studerat ämnet i snart 15år. Om man växt upp stressad, arg, rädd, otrygg under barnåren där hjärnans struktur/funktion "sätter" sig störs normallägets dopaminbalans ut av alldeles för hög/frekvent närvaro av kamp-/stresshormonerna noradrenalin och kortisol (olika ifrån person till person). De aggressiva killarna som jag har alldeles för nära till att noradrenalinet ska forsa ut i kroppen; det som gör att man inte kan fokusera och reagerar överdrivet. Tänk "lejon i busken" naturen har sett till att du inte missar"prasslet" snett bakom genom förhöjda "antenner"; oavsett om du ska springa därifrån (lugnare kortisolstyrda räddare individer) eller slåss för livet (aggresiva orädda noradrenalinstyrda individer).

Då naturens få snabba bataljer/flykter där individerna snabbt (via endorfinerna från den fysiska utmattningen) går tillbaka till dopaminbalans (lugn, koncentrerad, harmonisk) skiljer sig markant ifrån dagens skolgång som för många innebär åratal av stress/ilska/rädsla är det inte konstigt att dopaminbalansen blir förstörd.

Kvinnor, och män med lägre testosteronhalt (mer asperger-hålet), verkar få en motsvarande dålig serotoninbalans och är i större behov av lyckopillernas serotoninhöjande effekter.

Om du känner igen dig i ovan, att du varit stressad/pressad under många år så kanske du behöver ADHD-medicinernas hjälp. Många klarar sig med fysisk träning och att studera olika kostråd som inverkar på våra signal-/hormonsystem. Många människor idag har glömt av att våra kroppar/hjärnor är byggda för fysisk och psykisk rörelse. För mycket stillasittande ger rastlöshet i sig.

Maginstinkten säger mig att din mor har rätt, det låter inte som att du har ADHD. Men jag vet såklart i princip inget om dig, att göra en undersökning kan vara nyttigt ur aspekten att det kanske får ett hjärnspöke att försvinna om inte annat. Sök kunskap, läs läs läs

Lycka till,

LL

Jag svarade helt ärligt om vilka droger jag testat (5-6st) och varför, i princip ren nyfikenhet. Även att amfetamin fick mig att reagera tvärtom mot de flesta andra. Berättade även att jag var fullt införstådd med att det inte går att göra en rättvis utredning på en påverkad person. Jag fick pinka i mugg 3-4ggr under utredningstiden; that's it. Alltså inga problem för de som har rent mjöl i påsen. Psykiatriker VET att väldigt många självmedicinerar; ska vi säga 80% minst för att ha en siffra i luften

Lycka till!

LL

Hej.

Måste bara kommentera detta, väckte starka minnesbilder i mig som hände 10+ år sedan.


Kommer ihåg min första tanke när jag gick ut i trädgården bakom mitt vårt hus; "Det är alltså så här det är att vara normal!". För första gången sedan vi köpte huset (flera år tidigare) kände jag lukten ifrån träden, lukten ifrån blommorna, jag såg saker jag aldrig sett förut.... Jag förstår exakt vad du menar med en religiös upplevelse


Allting blir mycket lättare härefter, ha tålamod dock. Många kompensationsbeteenden som inte längre är nödvändiga. Får ge dig själv tid att träna in nya rutiner. Arbetar fortfarande på att lära in "rätt" beteende gentemot barnen som växer och hela tiden ger mig nya utmaningar som vuxen; som kräver färdigheter jag själv aldrig fick i samma ålder. Åldrarna mellan 12-25 är ett svart hål av inre ilska för mig där jag saknar erfarenhet, detta då jag blev alltmer onåbar för föräldrar och andra vuxna förebilder. Men det är bara att anta utmaningen, studera allt som går, prata med andra vuxna och aldrig ge upp att guida/lotsa/coacha barnen så att den onda cirkeln av dysfunktionellt socialt beteende bryts.

Lycka till,

LL

Den förtjänar att bringas up-to-date

LL

Den personen hade fått flytta på sig; as simple as that. Först hade jag i normal ton sagt att detta är min hållplats. Hade inte detta fungerat hade jag blivit 2sek senare 2sek senare 2sek senare om fanskapet inte hade flyttat på sig

Folk som står i vägen i bussen är till 99% ouppmärksamma och de flesta som ser "farliga" ut är oftast vänligare än "vanliga" om de blir tilltalade vänligt. De "riktiga" galningarna som är verkligt farliga åker nog inte så ofta buss.

Upp med modet och fram med leendet nästa gång

hahaha, detta känner jag igen, busschaufförer som vill ta ut sin ilska eller vägrar släppa ut en. Fan var förbannad jag kan bli, normalt sätt så brukar jag vara väldigt folkskygg av mig, men visst fan måste jag stå och käfta tillbaka, bara för att se om dom vill ta det hela ett steg längre. Tack och lov har så har det aldrig blivit något, men fy fan va förbannad jag blir, det förstör verkligen hela min dag.

Har en fråga angående att leva med en som troligtvis har ADHD, men som inte vill medicinera. Hur ska man göra då? Har en kompis som har väldiga problem med att bo med sambon och han har nu mer eller mindre erkänt att han har en släng av ADHD, men han vill inte ta hjälp av någon eller medicinera för det anser han är som att ta droger. Då är det bättre att dricka alkohol istället, det är liksom samma sak tycker han. Vad ska hon göra, ni som många här själva har det och har erfarenheter?

ADHD i sig är inget man måste medicinera.
En ganska stor skara ADHD-personer kan heller inte medicinera på grund av biverkningar eller allergier.
Dricker han alldeles för mycket och ofta? Mår han själv dåligt att att leva som han gör, eller är det "bara" din vän som inte klarar av att leva tillsammans med honom?
Jag skulle inte vilja leva tillsammans med någon som inte står ut med mitt omedicinerade jag, och jag skulle heller inte vilja leva med någon jag inte står ut med om den inte tagit sina mediciner.

Jag har inte orkat läsa ditt inlägg tidigare för det har helt enkelt varit för långt, men nu fann jag orken till det. Jag känner igen mig mycket i det du skriver, och kan i viss mån även dra iiknelser till folk jag känner som har ADD/ADHD.

Särskilt det med skolan tycker jag var intressant. Under praktiskt taget hela min grundskoletid fick jag och mina föräldrar höra att jag var så smart och begåvad, men tog den lätta vägen ut. "Han kan, men han vill inte" osv. Förutom det som jag finner intressant givetvis, det kan jag spendera mycket tid på.

Jag tycker du ska testa dig. Varför inte? Om du däremot går sista året i gymnasiet så räkna inte med att det ska bli klart innan du har tagit studenten, det är inte realistiskt. Väntetiden och utredningstiden är brutalt långa.


Mycket intressant läsning! Har du studerat ämnet proffesionellt eller på egen hand? Och jag undrar det du skriver om aspergers och testosteron, vad baserar du det på? Det låter helt befängt i mina öron.

Vet inte om han dricker för mycket, normalt kanske. Någon öl på helgen och så. Han kan, vad hon sagt, ändå ibland ta ett glas vin mitt i veckan eller så för att han måste varva ner och slappna av som han säger. När han dricker med kompisar, så är det "all in".
Tror inte han mår dåligt (fast han brukar tydligen beklaga sig och tycka synd om sig själv), han känner mer att sedan han förstod att han kanske har ADHD så har han ngt att "skylla" på, ngt att falla tillbaka på. Han känner sig trygg i hur han är, att han har sitt. Problemet är att hon får göra allt, ta hand om barn, göra allt i hemmet, allt med t.ex. bilen (fixa däckbyte, fixar biltider, bilprovning), har koll på allt vad gäller planering (tandläkare, skolgrejer, aktiviteter m.m.) och ekonomin. Han orkar inte så mycket, bara det han själv vill göra. Man kan inte säga åt honom att t.ex. ta hand om disken för ingen ska säga åt honom vad han ska göra. Han är vuxen nog och vet det... Han blir även lätt förbannad. Han säger att det som är positivt med de som har denna diagnos, ser världen som den egentligen ser ut men att det är därför man blir så trött också. Han verkar bekväm med sin situation, men hon är inte det med sin.

Låter mycket rätt i mina öron.
Faktisk bästa upplysningen på länge, tack LL.

"har ju oxå testat concerta några dagar, tog två timmar efter första tabletten så blev jag sittandes och pratandes med en människa helt vanligt som jag aldrig gjort förut. Efteråt tog jag bilen hem och kollade bara rakt fram. Inget flaxande med huvudet hit och dit över vägen, backspegeln, skogen, åkern, viadukten, upp i det blå osv osv... Men hemma kände jag att det saknades mycket... visst fick jag bättre koll på vad jag borde göra.. men kreativiteten försvann precis helt och hållet.
Sängde resten av tabletterna i pappersorgen. Många år sedan.

Alla som tror att dem har någon form av adhd borde
åtminstone testa ett piller för att se vad som händer.

Ja, vill han inte göra något åt situationen så lär din vän sätta hårt mot hårt.
Antingen tar han sitt ansvar eller så drar hon.

ADHD är ju något man föds med har han alltid haft problem med koncentration, hyperaktivitet och impulsivitet? Eller har han blivit en skitstövel på senare år?