Allt om ADHD!

Hej.

Lycka till och håller tummarna för dig.

Mvh,

LL

Hmm. Ja uppdateringen kommer här! Jag kom dit och fick snacka med två socionomer tror jag de var. Vi pratade om mig och de frågade en jävla massa frågor om allt mellan himmel och jord. Många av dem var för att utesluta andra diagnoser. Typ frågor som om jag störs av sömmar i kläder, om jag tycker beröring är obehagligt osv. Även frågor om ljud och massa frågor om min familj och så. De frågade även om missbruksproblematik och jag var 100% ärlig med mitt förflutna. Liksom ingen ide att gå dit och sen fejka.
Jag fick sedan fylla i två forumlär med frågor. Det var påståenden och jag fick kryssa i om jag höll med eller inte. You get the picture.
Efter det så frågade de om de fick snacka med min mamma. Speciellt då jag är 30+ och fan inte kommer ihåg allt från min barndom så tyckte jag det var en bra ide. Hon skulle även få ett formulär att fylla i.

Efter detta fick jag en ny tid om två veckor, och då kommer en av dessa socionomer sitta med plus en leg. psykolog.
Uppdaterar efter detta!

Och helt ärligt var det inget att vara nervös för så klart!

Skall vi gissa att ena det där formuläret var (hämtar papper) RAADS? (Ritvo Autism-Asperger's Diagnostic Scale) och andra torde vara det motsvarande för ADD/ADHD.

Anledningen min egen psykhistorik ej finns sammanfattad i tråden är för att den är så utspridd över hela min uppväxt, först barnspyk från 6 till 15 (där i slututlåtande från chefsläkaren på barnpsyk i sundsvall vid denna tidpunkt står att läsa att min mor är jagsvag, det hade saknats manlig förebild och att jag var ouppfostrad) sen ett uppehåll till 25 när min dåvarande socialsekreterare i göteborg fick mig att ta kontakt med psykiatrin igen, och från det dom fick allt material från sundsvall så gick utredningen väldigt fort WAISS och lite andra diagnostiska test bara (eftersom klåparna i sundsvall redan gjort allt utom satt diagnos)

Sen fick jag för mig att allt var grislugnt och att hela livet skulle vända bara jag börja käka medicin, tog tre år att förstå att så ej var fallet och nu har jag slagit upp allt vad utredningar heter och kommer vända ut och in på alla möjliga diagnoser som finns tills allt utom ADHDn är avförd så att jag sedan kan helt och fullt koncentrera mig på att ta bort och omprogramera alla reaktionella beteenden jag lagt mig till med genom åren.

Jag fick iallafall 3 poäng på mitt RAADS test, av totalt cirka 130+ möjliga (60 eller mer så finns det anledning att gå vidare med Asperger frågeställning)

https://www.flashback.org/p23268978#p23268978

Vore tacksamt om tex LagomLagom eller någon annan av er här kunde tänka sig delta i denna tråden, vill ogärna att folk skall tro att "friskis och svettis" är någon lösning för NPF relaterade hinder.

Istället för att göra ett helt monsterinlägg med trehundra frågetecken:

Nervositet, oro och ängslighet - hur påverkas eller motverkas dessa med ADHD-medicinering?

Nu börjar min utredning lida mot sitt slut och förutom att jag med stor säkerhet har en grundläggande ADHD-problematik så tyder mycket på att jag också har ångestproblematik och ett ganska utbrett katastroftänk. Vore skönt att komma till ro och slippa dessa negativa känslostormar..

Hur gammal är du?, medicineringen möjliggör endast vill du börja motverka såna där inlärda beteenden (katastroftänk och sådant) är ju ett reaktionellt beteende tex så kommer terapi behövas antagligen, jag skulle iallafall rekomendera i samband med att du får diagnosen och medicinering att direkt gå vidare och undersöka vad det finns att ta itu med i övrigt, och sedan börja beta av detta.

En mycket nära vän började sin medicinering, 27 år gammal och han har lidit av ångest och panikattacker i stortsett alltid, har även lite torgskräcks liknanden symptom. Det har lett till att han isolerat sig och det har påverkat hans sociala liv enormt.

Han började i december och han har förändrats betydligt. Går ej i terapi men kan säga att hans övriga symptom har blivit enormt lindrigare.

Jag börjar närma mig 30. Jag har fått höra flera gånger att medicinering knappast botar något och det är jag inte ute efter. Bara möjligheter helt enkelt, något som underlättar.

Jag får ofta höra av psykologer att jag har ett bra rationellt tänkande, och att jag "vet hur jag ska tänka och vad problemen beror på". Jag sitter inte och tänker att allt kommer gå åt helvete rent logiskt och uträknat, men det känns så. Däri ligger min problematik. Och på motsatt håll givetvis; jag kan nå glädjetoppar som inte är av denna värld, men ibland har jag nästan svårt att förstå varför

Det här inlägget tyckte jag mycket om!

Så som jag förstått det, så för honom så funkar det inte med terapi och gå tillbaka och diskutera varför det blivit så som det blivit. Han har ju utvecklat dessa beteenden, på grund av odiagnostiserad ADHD. Det finns, för honom inga traumatiska upplevelser eller liknande som lett till detta som går att utreda.

Han väntar nu på att få komma på kognitiv beteende terapi. Han känner sig bättre, ser klarare på saker, nu behöver han hjälp att vänja sig av med gamla vanor och beteenden. Varje steg framåt, och medicinering har ökat hans självförtroende vilket leder till processen och lindringen för hans övriga problem går framåt.

Medicineringen kommer göra det möjligt för dig att börja ta itu med alla beteenden du lagt dig till med, eftersom konventionella "verktyg" ej fungerar för oss så blir det lätt så att vi odiagnostiserade skapar egna icke-fungerande sådana, något som bara eskalerar med tiden.

Jag är (28) och fick diagnosen när jag var (25) det är dock senaste året som jag äntligen börjat ta min diagnos på allvar och den problematik det innebär, och försöker göra något åt det, jag har annars en tendens att hitta halvlösningar och ta genvägar.

Överlag dock så är situationen då/nu som natt och dag, man formas ju dock tyvärr mycket av sin omgivning och uppväxt och det blir således känslor från den som man enklast relaterar till, i mitt fall identiferar jag mig mest med destruktiva sådana hat,vrede,ilska,bitterhet

Det är olika. Personligen kunde jag bli lugnare vissa dagar, för att nästa dag känna att medicineringen förvärrade de nervösa besvären, så det finns inget definitivt svar på frågan