Allt om ADHD!

Haha.. Bra jag som vill att det ska vara ADHD så man kan sätta igång med arbetet och komma i rätt riktning. Lite fel inställning, eller ganska mycket till och med kanske, men jag hade varit betydligt lugnare om testet gick käpprätt åt h-e.

Men man vet ju inte andemeningen med dessa tester givetvis. Kan man ha ADHD och fixa första Waistestet ypperligt? Ja, tydligen. Får se vad som händer.

Fel och fel. Det är ju relevant för dig. Jag förstår hur du tänker och hade antagligen reagerat på samma sätt. Som du beskrev det verkade det som det var frågan om ett intelligenstest eller liknande, och fördelningen av IQ vad gäller neurotypiska kontra de med ADHD ska vara likadan vad jag vet.

Jag har nu läst tråden två gånger. Det är sånt där jag kan sitta och sysselsätta mig med. Jag hade en period i somras då jag satte uppe och läste igenom hela Lars Vilks blogg. Sånt där som får ens vänner att titta oroat på varandra..

Nåväl, lite funderingar;

*Jag har vanligtvis inte sömnbekymmer eftersom jag i regel inte behöver gå upp på morgonen. Däremot om jag har en tid att passa så är jag i regel vaken tills klockan ringer. Detta på grund av diverse tankegångar ni säkert känner till. Nå; är det så att sömnen blir bättre då oron avtas med medicinering, eller är den naturliga reaktionen (tjack light = ingen sömn) det som är överhängande?

Och, om man nu sovit riktigt kasst, får man en boost av medicinen? Ja, var gör medicineringen med oron som uppstår vid dålig sömn?

* Ritalin kallades förr för kåtepiller. På folkhögskolor förr i tiden florerade dessa som just, kåtepiller. Är ni.. kåta? En psykiatriker ansåg att jag skulle käka antidepp förr i tiden, men det ger ju negativ inverkan på potensen. Jag menar, vad är det för mening med att springa omkring på rosa moln med slapptask liksom.

* Vad kostar medicinen?

* I och med att man blir mer 'energisk' under medicinering, borde man i regel inte känna sig mer sliten efter en längre tid med medicinering? Finns det risk för att man överarbetar kroppen? Min dröm är ju att bli i det närmaste arbetsnarkoman, gärna för mig alltså.. Göra, göra, göra. Istället för som nu: ide, tänka ut, planera, passa på medans man VILL, eufori.. Man blir kissnödig, tappar lusten för ursprungligt projekt medans man kissar och begår imaginärt självmord och sätter sig vid Facebook.

* Hur är det egentligen med alkohol när man medicinerar? Jag gillar ju att festa emellanåt..

* Träna? Funkar som efedrin eller vad?

* Rastlöshet.. Ofta när jag sovit för mycket, eller bara gjort nada under en dag kan jag på kvällen få en extrem rastlöshet som nästintill kan mynna ut i panikångest. Med med medicinering så...?

* Jag har en liten idé om att simultanförmågan kan förbättras. Rent teoretiskt: göra två saker eller fler samtidigt. Är jag ute och cyklar?

Bara lite funderingar..

Lite frågor ang. en vän till mig:

Jag och flera med mig misstänker att han har AD/HD. Han är 45 år men beter sig i stort som en tonåring eller ett stort bortskämt barn. Bland annat håller han på och telefonterroriserar sina kompisar (ringer flera ggr om dagen bara för att prata en massa skit) så att de till sist inte vill veta av honom. Han har ett ständigt behov av bekräftelse och uppmärksamhet och blir ibland aggressiv och hotfull om man undviker honom (om man stänger av telefonen el. likn.) Han har grava missbruskproblem och kan supa dygnet runt i flera månaders tid, och trots att han mår dåligt och får åka in på psyket med jämna mellanrum fortsätter han supa. Han har varit på flera behandlingar som inte har hjälpt. Han fungerar inte i normala sociala sammanhang pga sitt påträngande beteende, han umgås nästan uteslutande med missbrukare. På fyllan blir han höglljudd, gapig, stökig och hotar alla som på något sätt går emot honom. Han umgås bara med folk som är "för snälla" och som gör som han säger, som inte vågar säga ifrån. Han är väldigt manipulativ och kör med dem som är svagare än han själv. Han har väldigt dålig självinsikt och tycker ofta att det är andra som har gjort fel när det är han själv som har det. Han projicerar ofta sina egna dåliga egenskaper på andra, men när man ställer honom mot väggen och säger att han själv är ju sån förnekar han det eller blir förbannad.

Han har nästan inga vänner kvar eftersom folk har tröttnat på honom. Det är fel att kalla honom psykopat eftersom det är en känslig människa som har dålig impulskontroll eller dålig kontroll över sina känslor. Snarare är han väl en sociopat med narcissistiska drag. men det finns mycket i hans beteende som stämmer in på beskrivningar av en vuxen med AD/HD. Bland annat detta att han är otålig och rastlös, inte kan vänta ut saker, har svårt att koncentrera sig på sånt som är viktigt och kravet på ständig uppmärksamhet.

Vad tror ni?

Det beror helt på hur mycket energi du gör av med under dagen, sitter du bara still rätt upp och ner så kan du räkna med att sömnen blir lidandes också.



Det känns som att många tror att medicineringen fungerar som något slags mirakelpiller, bara man börjar äta den så faller alla bitar i ens liv på plats, går man in med den föreställningen så skulle jag säga att man blir enormt besviken.

Du skall snarare se medicineringen som en hjälpande hand bara, men för att besvara din fråga nä har jag sovit skitkasst så upplever jag inte att ritalinet fungerar som nåt slags uppåttjack som ger kroppen massvis med energi.

Det som orsakar oron kvarstår ju tills dess att du tagit itu med dom delarna i ditt liv som ej tidigare fungerat, medicineringen möjliggör egentligen bara att lära sig göra saker på rätt sätt, att sålla ut invanda (dumma) beteenden och lära in nya.


Ritalin som jag äter kostar mellan 5-600kr burken beroende på styrka.


Jag har inte upplevt att jag känt mig sliten i kroppen, och jag tycker inte "energisk" är rätt ord att använda, medicineringen ökar snarare vakenheten och gör dig mer skärpt, är du deppig eller nere och orkeslös så verkar inte medicinering på sådant sätt att du ploppar i dig ett par piller och vips blir du super aktiv.

Jag fick min diagnos i början av 2007, i samband med att jag började utredningen så påbörjade jag anställning i en videobutik, första ggn jag skulle stänga så ringde jag butikschefen efter en timme nästan gråtandes för att jag ej fick kassan att gå ihop.

När jag väl fick medicineringen så märkte jag direkt att det började gå lättare och lättare, och vad som började som två pass i veckan var till slut uppe i 60-70 timmar i veckan, som folk tidigare nämnt i tråden så en av dom positiva egenskaperna med ADHD är förmågan att hyperfokusera, du kommer in i ett mönster och sen blir det nästan som en maskin.


Som med all medicinering så är det inte direkt rekomenderat att bruka alkohol i samband med, det jag märkt själv dom ggr jag druckit på ritalin är att jag tål väldigt mycket mer, men att ruseffekten fördröjs så pass mycket att man går från more or less spiknykter till medvetslös i en handvändning.

Så det är inget jag skulle rekomendera, utan vet du att du skall dricka en viss dag så skippa då istället medicineringen den dagen, istället för att chansa.


Nä, jag skulle inte påstå att det är prestationshöjande på det sättet.


Kommer du med nästan garanterad säkerhet känna samma som innan medicineringen.

Medicinen möjliggör gör bara saker, det är sedan upp till personen som tar den att använda detta till att ordna dom saker som gör att man mår dåligt.

Är ditt liv kaos innan du börjar medicinerar så kommer det fortsätta vara det efter också, tills att du aktivt börjar arbeta på att ta itu med alla dom saker i ditt liv du anser ej fungerar och vill ändra på.

Det tar tid att lära om saker, lära sig vettiga rutiner, äta regelbundet, slutföra uppgifter man påbörjar osv osv så ett gott råd vore att ta kontakt med en arbetsterapeut som kan hjälpa dig med dessa saker efter du fått din diagnos.

Ok, stort tack för svar.

Jag ska träffa en arbetsteraput redan idag faktiskt eftersom mina rutiner är.. Ja, kaos. Jag har på pappret klockrena rutiner, men att sälla sig efter en plan är för mig en omöjlighet.

Nu har jag egentligen bara en fundering, men svaret torde bli ganska generellt. Jag ska imorgon slutföra det första Waistestet. En dag varje vecka kommer alltså ägnas åt utredningen, nånstans mellan 1.5 - 2.5 timme. Uppskattningsvis, hur lång tid kommer min utredning att pågå?

LagomLagom:


Jag tycker du ger en ganska slapphänt och skruvad bild av detta funktionshinder, läser man det du skriver så får du saker att framstå extremt lätt, du talar om "självcoachning" hit och dit.

Ett stort problem med personer som ej får sina diagnoser föräns sent är att man väldigt lätt lär sig göra saker på "fel" sätt, man fastnar i mönster osv som konstant upprepar sig, svårigheter att förstå varför man upprepar samma misstag 450ggr utan att man lär sig, trots att det får konsekvenser.

Resultatet av detta blir beteendemönster som i väldigt många fall mynnar ut i depressioner och ångest, läser man dina inlägg kan man lätt få ett intryck av att alla individer med ADHD är skapta på samma sätt, samma lösningar fungerar för alla, jag är en person, jag är inte min diagnos, min diagnos identifierar inte mig som individ, det är bara ett funktionshinder.

Skulle jag ge råd till personer som misstänkte att dom hade ADHD så skulle det se ut något i stil med.

* Begär utredning

* Vänd ut och in på allting i ditt liv

* Samtalsterapi för hjälp att sluta leva i det förgågna

* Arbetsterapeut som kan hjälpa dig identifiera vad som ej fungerar i ditt liv och ge dig verktyg att lära om/lära in beteenden.

Dina inlägg har snarare stjälpt än hjälpt mig personligen iallafall, självcoachning fungerar föga för en person som aldrig någonsin fått rätt verktyg att arbeta med, eller lärt sig använda dom, att till slut be om hjälp hos en person som faktiskt är utbildad att hjälpa till med sådant har däremot gjort underverk.

Odhag: Ett tips som en bra början är att sätta dig ner med papper och penna, och fundera på vad för saker som skänker dig positiv energi, vad du har just nu , och till sist vad du vill ha om du kan uttrycka detta i känslor på papper så har du en bra grund att börja ifrån.

Alla är vi skapt olika, och du är fortfarande en unik individ glöm inte det, om jag tar mig själv som exempel tex så behöver jag struktur och fungerande rutiner för att jag skall kunna må bra och fungera som människa,du kanske precis som "LL" klarar av att köra på hans "var glad och nöjd för vet du vad" men jag tycker absolut inte du skall förutsätta att det är så, utan ta du reda på själv hur du fungerar och sedan skapar du ditt liv och vardag därefter.

Beror helt på hur din tidigare historik med psyk ser ut, om jag tar mig som exempel så när jag sökte hjälp igen 2007 så hade dom över tio år av förarbete från barnpsyk att luta sig emot, det enda man aldrig gjorde under dom tio åren var att ringa in problematiken och sätta diagnosen, så min utredning sista vändan bestod egentligen bara av några möten med psykolog och sedan waistestet.

Men om du börjar från ruta 1 och det regelbundet kommer vara varje vecka så ja, 2-3 månader kanske innan allt är klart med läkare och så, själva utredningen lär vara klar några veckor innan eftersom läkaren använder detta som underlag när eventuell diagnos ställs.

Och ett jävligt gott råd du skall få vad gäller arbetsterapeuten, VAR ÄRLIG, även om saker som kan kännas genant och liknande, berätta precis hur du fungerar och agerar i situationer.

Finns även elektroniska hjälpmedel du kan få genom ATn som tex handdator som du kan lägga in schema för att arbeta in dagliga rutiner.

Ingen aning sedan vad du har för försörjning men förutsatt att du ej har jobb så efter du fått diagnosen så rekomenderar jag att du ansöker om aktivitetsersättning genom försäkringskassan.

Det är väl lite det som är mitt fall. Att veta ställs gentemot att göra. Skulle jag i praktiken kunna göra en steg-för-steg arbetsplan för att få ordning på mitt liv, sorterat i ett dagligt såväl som mer långsiktigt schema? Absolut, jag har gjort ett hundratal vid det här laget. Jag har satt upp piskmeddelanden åt mig jämte sängen, och även peppmeddelanden, läst böcker, mediterat - allt.

Det har gett mig kunskapen, absolut. Jag kan i praktiken göra vad jag vill och i praktiken nå dit jag önskar om handlandet bara fanns där. Men det finns inte. Det räcker för min del att slå på datorn för att ointresset ska infinna sig, för att resultera i stress och negativa tankespiraler

Hej Dip.

Jag erkänner direkt att jag är medveten om att belyser detta funktionshöjande tillstånd ur ett väldigt positivt perspektiv. Erkänner också att jag ofta känner mig halvt "tvungen" att framhäva de positiva aspekterna då det är övervägande negativa som skriver. Så jag förstår och är tacksam för att du reagerar då faran är för stor att ingen lyssnar om det verkar för bra för att vara sant. Självfallet är det en tuff resa för de flesta och det är bara att kämpa på. Dock är det så att med rätt coaching så kan de mesta som upplevs som jobbigt vändas till en stark positiv kraft på väldigt många sätt. Som du påpekar, i en kontext med många bra andra tips, så är uppsökandet av en "expert" alltid att föredra före att klara allt själv. Ensam är inte alltid stark...

Mvh,

LL

Hemsk ledsen att du uppplever det så och samtidigt en aning förvånande att du fått uppfattningen att jag förespråkar uteslutande självcoaching? Ta alla hjälpmedel som finns tillhanda för att nå vidare känns väldigt grundläggande: arbetsterapeut, coach, böcker, dokumentärer, bollplankande vänner, medicin, kost, träning etc.

Mvh,

LL

Om han är en nära vän kan du föreslå att han går till läkare för att påbörja en utredning.
När man har ADHD är risken stor att man tröttar ut folk och man blir manisk utan att riktigt veta varför.
Är man inte medveten om sitt problem så har man ingen aning om att man stör folk, man vill ju bara ha uppmärksamhet.
OM han nu skulle ha ADHD så finns det inget bättre än att ha en vän som man kan luta sig mot när det behövs.
Detta kan bli jobbigt för dig men är du beredd att vara någon som ställer upp så hjälp honom.
Om han inte har ADHD så kanske han kan få hjälp ändå, ingen ska behöva ha det sådär.