Ni som förnekar det paranormala, vad vill ni ha för bevis?

Detta är så sant så. Bevisbördan ligger alltid på den som hävdar något.

Jag är diffus, har jag märkt. En svaghet jag har.
Jag menar att en egen erfarenhet knappast kan bevisas för andra hur mycket man än pratar/skriver och hur trovärdigt det än låter. Men ska man hålla tyst om vad man upplevt bara för att man saknar fysiska bevis? Hur långt skulle man egentligen komma om alla tänkte/gjorde så?

Du vill inte ens veta vad för världsbild jag har. Jag kan avslöja att den är helt galen iaf!

Men hur som helst, jag tror du har missuppfattat mig.
Jag tycker inte alls det är fel att ifrågasätta och dra in vetenskap i diskussioner om paranormala fenomen så länge det inte är helt orimliga krav, man måste ju ibland vara något jordnära trots allt.
Men om man kollar på detta forumet så ser man att nästan varenda tråd trasas sönder av helt fanatiska skeptiker som bara är ute efter att (vad jag antar) förstöra.
De verkar njuta av att trycka ner folk verbalt och de utnyttjar faktumet att den som talar om någon erfarenhet aldrig någonsin kan bevisa vad den upplevt.
Det är just detta jag menar, inte sund skeptism alltså. Hoppas du förstår vad jag menar.
Jag har iaf delat upp skeptikerna i två kategorier - och det är en sort som är sunt skeptiska och inte bara går in i diskussioner för att klaga på frånvaron av "hard evidence", de söker en jordnära och vetenskapligt hållbar uppfattning av det hela och beter sig som vettigt folk. Bevisen de söker/efterfrågar är sällan helt omöjliga och de maler inte på med bevisbörda hit och dit i varenda tråd.

Men sen finns det ju den andra sorten, den som inte ens verkar intresserad av fenomen/historier (detta är alltså uppfattningen jag får, om det stämmer eller inte vet jag givetvis inte) utan att bara klaga på "foliehattarna" och kräva fullständigt orimliga bevis. Bevis som de vet att ingen i världen kan presentera i dagsläget, såsom vad ett spöke består av osv. Otrevliga är de också!



Edit:

Jag har tittat nedåt, uppåt och ut genom fönstret mer än du någonsin kan ana. Jag har sett saker jag varit övertygad inte existerade, övergett egna övertygelser och har ifrågasatt allt, i sann vetenskaplig anda. I slutändan kommer man då till samma insikt som alla andra tänkare då det bara finns en verklighet, och den ser ut som den gör.

Övergav du dina övertygelser av verkliga bevis på deras icke-existens eller av rädsla att illusionen av den fasta grunden skulle rämna?

Hur kan tro att du har fast mark under dina fötter, när du inte ens kan besvara dom mest grundläggande existentiella frågorna?

Du, som många andra, verkar leva i någonslags mänsklig konstruktion av "verkligheten", där människan vet allt om allt. Det ger en trygg grund att luta sig tillbaka mot, men det innebär också att man lurar sig själv.

Vetenskapen observerar endast saker våra mänskliga sinnen uppfattar. Om våra sinnen endast är illusioner konstruerade av hjärnan, existerar då fortfarande vetenskapen?

Allt som inte går att bevisa existerar ju ej säger ni, alltså existerar ej vetenskapen?

För att veta vad som är osant måste man veta sanningen. Ni tror er veta sanningen, jag hävdar motsatsen.

Och jag hävdar att du bör fundera igenom ifall glaset är halvtomt eller ifall trädet hörs när ingen är i närheten. Du kommer med ett gäng filosofiska funderingar som argument för att ogiltigförklara all vetenskaplig bevisning och därigenom legitimera rent nonsens som inte kan bevisas. Ledsen, men det håller inte. Om vi alla lever i en illusion eller inte är oviktigt. Vi lever nämligen i samma illusion. En illusion som lyder under ett gäng regler som kanske är verkliga naturlagar och kanske bara är en konstruktion som existerar i illusionen. Hur som helst så har inga som helst paranormala fenomen någonsin kunnat klara den enkla granskning som ett vetenskapligt bevis kräver. Det innebär att det är en bluff även i illusionen.

Verkliga bevis samt konstanta mentala utmaningar från alla typer av människor.


Jag har teorier, men jag tvivlar på att du har svaren, även om du själv tror det.


Jag vet vad jag inte vet och accepterar detta. Du försöker fylla ut luckorna med spöken och andar.


Vetenskapen bygger på det vi med våra sinnen kan uppfatta. Du kan inte veta något om något du inte kan uppfatta. Rätt logiskt va?
Det kryllar av saker vi inte kan bevisa, men börjar man tro på saker bara för tron's skull så fantiserar man. Vi kan aldrig veta vad som ligger utanför våran begreppsvärld, och du vet knappast mer än mig om det.


Återigen så hävdar jag att det är du som säger dig sitta på sanningen medans jag accepterar att man inte kan veta allt.

I slutändan handlar det om förmågan till logiskt tänkande. I det hav av intryck vi får så måste vi kunna sortera ut relevant information. Jag säger inte att du är dummare, men jag misstänker att du har fått gå oemotsagd allt för länge och har utvecklat ett begränsande tankemönster. "Hur?" och "varför?" är kraftfulla frågor om man försöker bemöda sig svara på dem.

Om jag upplever något själv, då kan jag tro på det. Men, filmer går att förfalska, bilder är enkelt att photoshopa och berättelser är enkla att ljuga ihop.

Med konkreta, vetenskapliga bevis menas konkreta, vetenskapliga bevis, och några sådana har ej lagts fram ännu. Då får man allt räkna med en viss skepticism.

Problemet är att folk som du blundar för helt uppenbart logiska förklaringar, och istället ser dina egna förklaringar, som kan ta de mest bisarra former.

Jag anser mig ha svar på det som saknar svar? Bara en riktig idiot skulle påstå sig ha svaren på dessa frågor.


Ja, tyvärr gör du det. Tråkigt, men det är väl ditt val då antar jag. Jag hävdar att det finns en möjlighet att paranormala fenomen existerar, inte att dom existerar. Jag anser att dagens vetenskap är för begränsad för att vara berättigad att påstå att paranormala fenomen är falska och icke-existerande.

Jag gräver ner en boll som jag sedan glömmer bort. 150 år senare upptäcker en arkeolog, genom utgrävningar, min boll. Har då bollen inte existerat på 150 år?

Kan ej saker existera utan vår vetskap om dom?

Tycker det låter väldigt ologiskt.

Var jorden platt innan vi kom fram till motsatsen eller var jorden rund även då?


Jag är öppen till det mesta, allt från religiös fanatism till empiri. Självklart tror jag inte på allt jag hör, men jag skulle aldrig få för mig att förneka obeprövade teorier och håna dess anhängare, då jag inser att jag inte vet mer än vad dom vet.


Tvärtemot er, hävdar jag att det ej finns någon objektiv sanning. Sluta hitta på saker jag ej sagt.


Intressant att du ser det på det sättet. Själv ser jag dig som den inskränkte, som ej vågar tänka i nya, mer omfattande banor. H*n som missar helheten, då h*n endast följer andras fotspår, av rädsla att gå vilse.

Eller om många respekterade vetenskapsmän officiellt godkänner en teori och det visas i tidningar och på TV världen över, vilket det skulle göra om aliens verkligen besökte oss t ex.

Jag försöker inte ogiltigförklara vetenskaplig bevisning, bara få folk att tänka ett steg längre. Folk tar för mycket för givet, utan egna analyser och tankesätt. Sanningen är subjektiv, men många fastnar i hägringen av den objektiva sanningen. Du påstår att din sanning är mer korrekt än min, vad är dina belägg för det?

Det är skillnad på att upptäcka och dra lärdom av vetenskapen, och att frenetiskt klamra sig fast vid den och inte tillåta sig själv andra intryck. Allt för många passar in på det senare alternativet, tyvärr.

för att just jag ska bli övertygad så vill jag känna paranormala osynliga fingrar upp i mitt anus.