Ni som förnekar det paranormala, vad vill ni ha för bevis?

Om det är den ursprungliga frågeställning du syftar på har jag frångått den, jag vet. Detta är utvecklingen av den. Jag hade bara kunnat se på när den förvandlades till en listtråd, men jag började istället ifrågasätta ert synsätt, helt enkelt för att jag ville föra en diskussion kring ämnet.

Man ser ofta flertalet personer som direkt attackerar tråd efter tråd i denna forumdel. Som bröstar upp sig och förklara vilka idioter det finns, att allt är trams o.s.v.

Deras argument brukar vara att bevisbördan ligger på dom som hävdar något(s existens), varav detta misslyckas därför att det ej, enligt dom, finns några bevis. Detta är totalt felaktigt då det finns massvis med händelser och ting som kan betraktas som bevis.

Problematiken ligger snarare i svårigheten att bedöma trovärdighet, samt dra gemensamma och ,med dagens mått, logiska slutsatser till "bevismaterialet".

Intrycket jag ofta får dock är att många går in extremt subjektivt i diskussioner av den här karaktären. Att många går in endast för att förneka så långt det går, utan att egentligen fundera över vad som diskuteras, utan att försöka se det ur ett annorlunda perspektiv än det man ursprungligen kom med. Som ett förbjudet område man ej får beträda, likt islamisten ej får ifrågasätta Allah.

Vi vet inget om det utanför vår galax, vi vet inte varför vi existerar, vi vet inte ens om vår existens är så som vi upplever den vara. Ändå VET vi att allt inom det området vi har valt att kalla paranormalt är falskt.

Som jag nämnt innan finns massor av "bevis", man måste bara tillåta sig själv att se dom för att granska och bedöma dom korrekt. Det finns inga bevis som kommer bli allmänt accepterade, förnekelsen är för djupt inrotad bland kritikerna, rädslan för att bli till åtlöje inför andra är för stor.

I en värld full av subjektiva bevis söker ni någon form av "objektiva" bevis, antar jag. Men vad är objektiva bevis, när allt är montage, mytomaner, folk som sett fel, psykiskt sjuka, pengakåta lögnare, lögndetektorer som slagit fel mm?

Allt går att förneka och snacka bort om man inte är objektiv till frågeställningen.

Tror jag själv på det paranormala? Kanske, kanske inte. Jo, lite tror jag nog på dess existens, även om jag tror mycket inom området är falskt och byggt på lögner. Det viktiga anser jag vara att försöka vara öppen för nya saker, kritiskt granska och försöka dra egna slutsatser.

Men som rubriken lyder, vilka bevis är det ni eftertraktar angående det paranormala? Vad kan få er att ändra uppfattning?

Men du för inte en diskussion som ens är i närheten av din ursprungliga frågeställning. Det enda du gör är att ifrågasätta alla som inte håller med dig och baserar det på filosofiskt svammel. Vill du föra en diskussion så kom med något som går att diskutera. Är det ren filosofi och vår existens du vill prata om så finns det ett delforum för rent filosofiska funderingar. I vilket fall som helst så är du långt ifrån det paranormala.

Jag skulle vilja göra ett experiment. Jag tar 100 personer som får läsa en text med "tvetydliga budskap" om hur man ska leva. Sedan delar jag upp dom i två läger, 50-50. Lägrena hålls strikt isär, ingen får träffa någon från det motsatta lägret. Sedan använder jag mig av stark indoktrinering, där jag berättar "den sanna tolkningen" av texten för de två lägrena. Jag berättar dock inte samma "sanning" för båda, utan två helt olika. Efter en tid isär, tvingar jag dom att umgås med varandra. Vad blir resultatet?

För mig känns svaret rätt så givet. Jag tror knappast att dom blir vänner. Vad som dock är intressantare är varför denna ovänskap uppstår. En löjlig text som kan tolkas på olika vis, kan skapa allt från munhugg till blodigt krig. Varför? Måste alltid någon ha rätt, och någon fel?

Jag vet inte om det finns någon verklig forskning gällande det här, det betvivlar jag, för "inhumant" och svårgenomförligt, men ni får mer än gärna motbevisa mig, då det skulle vara intressant att ta del av den forskningen.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag just ser det paranormala som en tolkningsfråga, kan man tro på något som saknar vetenskapliga bevis eller ej?

Men som rubriken lyder, vilka bevis är det ni eftertraktar angående det paranormala? Vad kan få er att ändra uppfattning?

Jag är väldigt skeptisk om någon hävdar något som gång på gång på gång visat sig vara falskt. I fallet med seanser, horoskop och anden i glaset så har det så många gånger viast sig vara en bluff att jag inte längre tror på någon som hävdar att de kan utföra eller har varit med om den typen av fenomen ifall de inte klarar av att bevisa att det de påstår faktiskt är sant. Min fråga till dig är om du är helt på det klara vad det gäller skillnaden mellan att förklara och bevisa något ur ett vetenskpligt perspektiv.
Och vad det gäller din fråga om det alltid måste finnas ett rätt och ett fel så är det självklart inte så. Ofta är verkligheten betydligt mer nyanserad. Dock är det så att en del saker faktiskt bara kan vara rätt eller fel, och det är där alla elallergiker, slagrutemän, synska, leviterande skedböjare faller bort. De påstår sig klara något som väldigt enkelt kan bevisas att de faktiskt inte kan utföra. Tyvärr verkar du göra ditt bästa för att ignorera den delen av vad som brukar kallas för paranormalt.

"Det paranormala" är ett väldigt brett begrepp som innefattar väldigt mycket. Ordet paranormal betecknar egentligen bara att det rör sig om något som inte anses "normalt". Para - i motsatts till, alltså paranormal - i motsats till normal.

Alltså måste du ju förstå att enskilda "motbevisade" individer och företeelser knappast har någon större betydelse för "det paranormala" i sin helhet.

Därför förstår jag inte heller vad du menar med följande mening: "Tyvärr verkar du göra ditt bästa för att ignorera den delen av vad som brukar kallas för paranormalt."

Och jag är skeptisk till människans bild kring begreppet verklighet. Denna ständiga idiotiska tro på att vår kunskapkvot är fulländad, och att den nuvarande världsbilden är den sanna.

Jag kan ju byta ut Hitler mot valfri fanatiker, om nu Hitler var ett så känsligt änme för dig.