Dilemma: Avliva katten eller skänka bort

Nu ska familjen flytta till en ny lägenhet där inga husdjur tillåts. Jag själv kan inte ta hand om katten då jag jobbar/går i skolan hela dagarna.

Nu står det mellan att hitta någon som kan ta emot henne, alternativt låta henne avlivas. Det jag är rädd för är att hon kommer sakna oss så mycket, och vi henne, att det nästan blir plågsamt för henne. Har haft henne sedan hon var 12 veckor gammal. Även om vissa säger att det bara är ett djur, så ser jag henne som en familjemedlem jag nästan älskar mer än den "riktiga" familjen. Har inte pratat med mina föräldrar sedan dem berättat att katten ska bort. För dem är katten bara ett djur, och inget annat. Vi är fem i familjen, och jag den enda som vill behålla henne. Har lovat mig själv att aldrig mer prata med dem om dem verkligen bestämmer sig för att katten ska bort. Det är ju inte så att vi MÅSTE flytta, bara mina föräldrar som vill det. Jag vill inte att katten känner att vi "övergett" henne, även om det är det min övriga familj faktiskt vill göra. Blir tårögd varje gång av tanken att hon är borta.

Bör kanske säga att det är en innekatt. Vi försökte få henne och gå ut när hon var mindre men blev attackerad av en annan katt. Sen dess har hon aldrig gått ut.

Edit: glömde skriva att katten är 8 år gammal. Vet inte hur gamla katter blir, men åtta är väl ganska mycket? eller?

Det finns ju katthem och hemsidor t.ex. katt.nu och djurhjalpen.nu (obs stavningen) känner med dej har själv fyra katter

Jo jag vet. Inte så att jag har problem med att hitta någon som kan ta emot henne, tänkte mer: Lider hon av att hamna i nytt hem efter 8 hela år? Jag menar, jag hade ju inte velat bli övergiven av mina föräldrar när jag var 8, själv hade jag hellre dött. Vill dessutom inte att hon ska tro att jag inte ville ha henne mer, själviskt, jag vet. Katter kan kanske inte ens tänka så?

Katter tänker inte så. Den kan såvitt jag vet inte "sakna" någon. Den kan garanterat inte tro att ni inte längre vill ha den och därav bli ledsen.
Katter acklimatiserar sig snabbt till nya miljöer. Skänk bort den, om möjligt någon du kan besöka, då du verkar vara mycket fäst vid katten.

MVH Walther

Det är jättefint av dig att tänka så, du verkar bry dig mer om din katt än många andra kattägare.

Men du är ett flockdjur, din katt är inte det. Det är jätteskillnad där.

Hon tyr sig snabbt till nya ägare. Jag lämnade bort min katt och han var lite försiktig de två första dagarna i nya huset (nya lukter, ny miljö) men sen blev han lika glad som alltid.

Så fint du bryr dej om din katt!
Om det går försök att hitta någon som vill ha den! 8 år är inte så väldigt hög ålder - en katt kan många gånger bli 15 år och över. Sånt vet man ju inte.
Kolla om det kan var någon du känner - vore kanske roligast då du kan få veta lite hur det går sen. Kanske finns det någon äldre människa som skulle bli glad att få en kompis? Och att hon får fortsätta vara innekatt tycker jag är bäst. Hon vänjer sej säkert snabbt med ett nytt hem om hon får det bra där.
Skulle ingenting lyckas så är veterinär det enda rätta. Hon klarar absolut inte med sin ålder att bara slängas ut på egen hand.
Men ge inte upp - kanske du kan hitta ett bra hem till henne!
Mvh

Vadå lägenhet där man inte får ha katt? Förekommer sånt, eller är det något dina föräldrar bara säger, för att de vill bli av med katten? Har för mig, att jag en gång har hört på nyheterna i TV, om ett nybyggt hyreshus nånstans med djurförbud, men det måste vara extremt sällsynt!!! Kolla!!!!!

Jag har hört flera gånger om ställen där man inte får ha husdjur.
Jag var intresserad av en lägenhet för ca: 1 år sedan, men tackade snabbt nej när de sa att jag inte fick ha några husdjur förutom fiskar och dyl.

Fy f#n! Men WT går bra?

Helt rätt att tacka nej! Hade gjort detsamma,även om jag inte hade haft 2 kissar!

"Generellt sett har du som hyresgäst rätt att ha husdjur. Oavsett vad som står i hyreskontraktet. Däremot är det förbjudet att ha husdjur om det finns särskilda skäl för det. Till exempel om det gäller boende för allergiker."

Enligt hyresgästföreningen. Så bara för att hyresvärden säger att man inte får ha husdjur betyder det inte alltid att man inte får ha husdjur, fast man bör nog inte säga att man vill ha husdjur om man vill ha lägenheten.

Är inte människor också "bara" djur?
Katter är inte enskäliga djur, som reagerar på ett visst sett i en given situation. Dem måste "lära" sig och vara katter, annars förblir de konstiga livet ut. Faktiskt lite som människor, om man nu vill se det så.

Som BasinCity_Mia, så tror jag inte heller att den tar skada av att bli bortlämnad.

Men att katter skulle vara helt solitära skulle jag inte vilja säga. Vår katt börjar "ropa" efter oss om den lämnas för länge ensam.

Släpp definitivt inte ut den bara så där.
För det första:
Vet inte hur gammal du är, men du kan bli åtalad för djurmisshandel. En katt(särskilt om den har varit innekatt hela livet) klarar sig inte ute.
Andra:
Katten kommer och hålla sig runt huset. Antingen tills den dör, eller blir dödad. Tror inte du vill se en döende katt som stirrar på dig utanför fönstret varje dag.

Jag reagerar också på att det är "djurförbud" i nya bostaden. Om man har innekatt så påverkar det ju endast den som bor i lägenheten. Ägaren. Sen får man ju inte vålla obehag för andra (allergiker t.ex.) och man får ansvara för att lägenheten inte skadas. MEN det gäller ju alltid. Så länge djuret inte stör eller förstör brukar det inte vara problem. Kolla gärna med Hyresgästföreningen. Gärna på orten, som känner till samtliga hyresvärdar.
Berätta gärna för oss hur det går!
Mvh