2008-08-28, 22:13
#1
Säväl frekvensen av könssjukdomar som antalet aborter uppges ha ökat i Sverige under de senaste åren. Exakt vad det beror på kan jag inte säga men att en allmän värdeförskjutning är inblandad får man ändå anta.
Hanne Kjöller skrev häromdagen på DNs ledarsida att det avgjörande är ett aktivt och förnuftigt val av kvinnor att avstå från p-piller. Att fler väljer att förlita sig på dagen efter-piller istället. Det kan självklart vara förnuftigt att välja att avstå från att under en stor del av livet rubba den naturliga hormonbalansen, med alla konsekvenser det har. Men var tog de seriöst ansvarsfulla alternativen vägen? Varför stiger fekvensen av könssjukdomar för att p-pilleranvändningen minskar? Framför allt, varför stiger antalet aborter?
Vi i Sverige har så effektivt drivit propagandan om individens frihet och de fria aborternas betydelse att vi lurat oss själva. För många är säkerligen en abort en stor och allvarlig sak men för alltför många är det just den bagatell som den offentliga propagandan vill få det att vara. För alltför många är det endast ett enklare ingrepp i kvinnans egen kropp, att jämföra med att ta bort mandlarna. Men en abort är inte endast ett ingrepp i kvinnans egen kropp, det är lika mycket ett ingrepp i någon annans kropp.
Jag vill inte på något sätt propagera för ett totalt avskaffande av aborträtten. Jag vill lika lite som någon annan se fler tonårsföräldrar eller hemlösa och missbrukare som tvingas uppfostra sina barn på gatan, men jag vill tvinga folk att själva bära konsekvenserna för sina handlingar och inte bara lasta över dom på statens och ofödda fosters axlar.
Vuxna människor som inte klarar att ta ansvar för sin egen sexualitet och som gång på gång visar att de betraktar abort som en preventivmetod borde antingen ta igen de lektioner i sexualundervisning som de missade under högstadiet eller också stå för ingreppet själva, framförallt moraliskt. Ingen människa borde lämna abortkliniken utan den fulla insikten om vad den handling de utfört innebär. Med en rejäl uppstramning av aborterna borde ingen människa försätta sig i den situationen mer än en gång.
Att betrakta denna tendens till ansvarsförslappning som ett tecken på att dagens unga är förnuftigare än tidigare generationer är att ännu en gång låta individ-komplex styra och att ännu en gång tro att det är frågan om frihet, när det i själva verket bara handlar om gammal hederlig egoism och självcentrering.
Denna post har jag tidigare skrivit på blogg, men jag tänkte höra lite fler åsikter. Är svenskarna nonchalanta i inställningen till aborter? Är det höga antalet aborter ett uttryck för att vi i Sverige så effektivt avdramatiserat aboterna att de betraktas som en preventivmetod? Framförallt, är vår samtids rädsla för absoluta värden, definitiva beslut och konsekvenser ett resultat av sekulariseringen?
Hanne Kjöller skrev häromdagen på DNs ledarsida att det avgjörande är ett aktivt och förnuftigt val av kvinnor att avstå från p-piller. Att fler väljer att förlita sig på dagen efter-piller istället. Det kan självklart vara förnuftigt att välja att avstå från att under en stor del av livet rubba den naturliga hormonbalansen, med alla konsekvenser det har. Men var tog de seriöst ansvarsfulla alternativen vägen? Varför stiger fekvensen av könssjukdomar för att p-pilleranvändningen minskar? Framför allt, varför stiger antalet aborter?
Vi i Sverige har så effektivt drivit propagandan om individens frihet och de fria aborternas betydelse att vi lurat oss själva. För många är säkerligen en abort en stor och allvarlig sak men för alltför många är det just den bagatell som den offentliga propagandan vill få det att vara. För alltför många är det endast ett enklare ingrepp i kvinnans egen kropp, att jämföra med att ta bort mandlarna. Men en abort är inte endast ett ingrepp i kvinnans egen kropp, det är lika mycket ett ingrepp i någon annans kropp.
Jag vill inte på något sätt propagera för ett totalt avskaffande av aborträtten. Jag vill lika lite som någon annan se fler tonårsföräldrar eller hemlösa och missbrukare som tvingas uppfostra sina barn på gatan, men jag vill tvinga folk att själva bära konsekvenserna för sina handlingar och inte bara lasta över dom på statens och ofödda fosters axlar.
Vuxna människor som inte klarar att ta ansvar för sin egen sexualitet och som gång på gång visar att de betraktar abort som en preventivmetod borde antingen ta igen de lektioner i sexualundervisning som de missade under högstadiet eller också stå för ingreppet själva, framförallt moraliskt. Ingen människa borde lämna abortkliniken utan den fulla insikten om vad den handling de utfört innebär. Med en rejäl uppstramning av aborterna borde ingen människa försätta sig i den situationen mer än en gång.
Att betrakta denna tendens till ansvarsförslappning som ett tecken på att dagens unga är förnuftigare än tidigare generationer är att ännu en gång låta individ-komplex styra och att ännu en gång tro att det är frågan om frihet, när det i själva verket bara handlar om gammal hederlig egoism och självcentrering.
Denna post har jag tidigare skrivit på blogg, men jag tänkte höra lite fler åsikter. Är svenskarna nonchalanta i inställningen till aborter? Är det höga antalet aborter ett uttryck för att vi i Sverige så effektivt avdramatiserat aboterna att de betraktas som en preventivmetod? Framförallt, är vår samtids rädsla för absoluta värden, definitiva beslut och konsekvenser ett resultat av sekulariseringen?