2008-08-28, 13:17
#1
Kön : Man
Drog : Psilocybe semilanceata i folkmun även kallat Toppslätskivling.
Dos : 20 normalstora, torkade.
Tidigare erfarenheter : Försumbara..
Set & Setting samt förberedelse
Jag hade under de två senaste veckorna förberett mig för att resa. Läst på allt vad jag kunnat här på Flashback samt på www.magiskamolekyler.org. Jag läste också The Psychedelic experience och diverse andra liknande böcker.
Jag hade samlat på mig cirka 120 svampar och tanken var att jag, en god vän samt min sambo skulle ta 20 var för att få doppa fötterna och känna hur det är. Tyvärr blev det inte som jag tänkt, och det blev bara jag som skulle resa. Därför sköt jag upp det hela två dagar så att jag skulle vara på rätt humör.
Dagen var kommen och jag och min sambo (vi kan kalla henne Erika), tog en mysdag. Vi var ute och matade ankor, tog en promenad i skogen med hunden (Soda). Vid 4-tiden tog jag en tvåtimmars tupplur för att vara helt utvilad. Jag var inte speciellt nervös utan gjorde iordning dricka, apelsiner, en redig playlist (underskatta inte naturmusik och Pink Floyd), stängde telefonerna och låste dörren.
Lift-off
Jag satte mig ner i soffan i vardagsrummet och började tugga i mig de torkade svamparna. Det var förvånansvärt lätt att tugga dem, smaken var relativt mild. Själva tanken på att äta dem samt konsistensen gjorde att jag kände ett visst illamående. Jag tuggade dem ordentligt och sköljde ned med juice. Nu var det bara att vänta!
Efter 15-20 minuter började en konstig känsla sprida sig i kroppen, det bubblade i benen och jag blev aningens yr. Huruvida detta var riktiga effekter eller placebo vet jag ej. Men när jag sa till hunden att han skulle sluta tigga så slog det till ordentligt. Nu insåg jag att det var för sent, no turning back. Sit-comprogrammet som gick på tv började bli oerhört störande, ljudet var enerverande till den grad att jag bara ville fly. Min sambo tog notis om detta och undrade om jag ville ta på mig hörlurarna, sagt och gjort! Jag lade mig ner med huvudet i hennes knä och blundade. Pink Floyd - Comfortably numb spelades och något lät annorlunda.
Succesivt började jag se mönster och pulserande ljuskällor i alla möjliga färger. Allt rörde sig i takt till musiken.. Jag hörde att musiken bytts och att det lät som Beatles, i samma veva försvann allt jag såg och istället såg jag et blyertsstreck som började röra på sig. Någon ritade! Stora cirklar, upp och ner, lila! Men plötsligt slutade det! Allt som var ritat var kvar, men inget nytt tillkom. Jag tittade spänt på den makalösa bilden och undrade vad som hänt. Vars tog konstnären vägen? Plötsligt började en cirkel i övre vänstra delen av synfältet att röra sig. Man kan säga att själva cirkeln, alltså konturen av den började förstärkas. Ungefär som att någon var på andra sidan och förstärkte den. Plötsligt flög innanmätet av cirkeln ut och där var strecken igen! Jag blev så glad att det var tillbaka så jag började skratta.
Iochmed skrattet så rycktes jag ur den här drömvärlden och insåg att jag låg i min sambos knä. Allt såg annorlunda ut nu, färgerna var mycket varmare, min sambos ansikte böljade och förvrängdes. Jag började känna en viss rädsla men avfärdade det snabbt. Självklart är det obehagligt när något av sinnena inte fungerar som man är van, men jag visste varför. Det var mitt eget val att göra detta, så varför skulle jag vara rädd? När jag svängde med händerna såg jag långa trails efter dem, fraktalmönster på väggar och genomskinligt vågmönster på väggarna. Nu var det dags att åka lite längre.. Jag bytte till avslappningsmusik och slöt ögonen på nytt.
Den här gången blev allt så mycket verkligare.. jag var utomhus på ett stort böljande fält, det var fint vänder för tillfället men en känsla av att något var på gång infann sig. Jag såg ett gäng katter som tittade på mig och jag insåg med ens att det är mitt kraftdjur, det var bara så självklart. Så var det bara! Katterna anslöt sig till mig och vi började röra oss i riktning mot något obehagligt. Plötsligt rusade de iväg och jag for upp en bit i luften, detta gav mig en mycket bättre översikt. (Jag måste också tillägga att allt jag upplevde var svårt att sätta en stämpel på, det var inte så att jag 'såg' eller 'hörde' utan allt satt ihop på något sätt. Jag beskriver det bäst som att jag kände, och det innebär alla sinnen tillsammans.)
Katterna anslöt till en stor mängd andra djur och makalösa varelser. Alla var på väg åt samma håll, och jag kände hur katterna förmedlade något till mig i stil med "Välkommen men ursäkta oss, vi har något vi måste göra. Vi återvänder snart och då ska vi visa dig vår värld". Jag förstod med ens och nickade jakande och vördnadsfullt. Detta var trots allt naturens värld, en upphöjd verklighet. Om jag sneglade uppåt kunde jag se stora svampar som iaktog mig och allt som hände. Jag insåg direkt vilka kraftfulla varelser de är och att de inte är av denna värld. När jag tittade tillbaka på alla djur i rörelse så insåg jag hur många de var. Det föreföll sig att vara _alla_! Detta blev så oerhört vacker att mina ord inte räcker till för att beskriva det. Känslan av samhörighet och att alla hjälps åt. Jag rycktes med och följde efter dem, kände hur jag hörde ihop med alla dessa varelser. Plötsligt öppnade jag ögonen och såg på min sambo. Hon tittade ner på mig och såg att jag gråtit en syndaflod.
"Är du ledsen?", frågade hon mig.
"Nej, jag är inte ledsen.. jag har just sett något så underbart vackert att jag inte kan förmå mig beskriva det".
Jag gjorde några försök att förklara det jag just varit med om men det lyckades nog inte så bra. Jag slöt ögonen igen nu var allt lugnt, katterna och jag var på vår äng där allt var lugnt. Vi hoppade runt, lekte lite och tog det lugnt.
Nu började en massa saker att hända som jag tyvärr inte kan minnas allt av. Det är mest små fragment. Men genomsyrande för allt är att vi alla hör ihop och att vi måste vara snälla mot varandra.
Jag satt och tittade på vår hund och min syn hade verkligen förbättrats, jag kunde se allt så mycket bättre. Varenda hårstrå fanns där. Men när jag slöt ögonen såg jag hur det verkligen såg ut! Det var som att jag kunde se med slutna ögon. Helt otroligt!
Landningen
Efter ett par timmar kände jag att jag var på väg ner. Oerhört harmoniskt och fridfullt. Jag kände mig blöt och skakade händer och fötter stup i kvarten. Jag började skratta åt Fear and Loathing-citatet "we need to get some golf-shoes, impossible to walk in this mess!". Under landningen så kunde jag prata mer och det var en allmänt fnissig stämning. Att äta var inte alls speciellt trevligt, jag visste inte riktigt om jag svalt eller ej.
Vi gick och la oss och jag somnade in skönt efter någon halvtimma.
Nu dagen efter är jag totalt utvilad och pigg. Jag är inte heller rädd för spindlar längre!
Summa sumarum, en oerhörd upplevelse! Jag förstår inte hur detta kan vara olagligt.. Det enda som hänt är att jag blivit mer sympatisk och förstående. Jag har fått en stor förståelse för vad som egentligen betyder något. Det är min sambo, mina vänner och min familj.
Under vår promenad så tog jag också med mig en apelsin som jag bar på och luktade på med jämna mellanrum. Plötsligt tyckte min sambo att jag skulle rulla iväg den så hunden kunde leka med den. Detta fick mig att bli lite ledsen och jag undrade hur hon kunde säga något sådant. Då sa hon plötsligt "det är ju faktiskt bara en apelsin".
Jag: "Nej du, det är inte alls 'bara en apelsin'. Du ska få prova att äta svamp och då ska jag ge dig den här apelsin, då ska vi se om du tycker att det bara är en apelsin!"
När vi kom in glömde jag bort mig och åt upp apelsinen. Detta mådde jag väldigt dåligt över de nästkommande tio minuterna.
Memo-to-self:
Gör dina naturliga behov just före du ska trippa. Det är svårt att veta hur man ska kissa och när man väl gör det känns det som att man missar toaletten (även fast man sitter).
Var snäll mot naturen och djuren.
Respektera svamparna!
Om något otrevligt börjar hända eller om man börjar känna sig illa till mods så kan man byta musik. Kvarstår det obehagliga så får du tamefan finna dig i det, svampen visar dig det av en anledning och i slutändan kommer det vara positivt. Detta bästa du kan göra är att flyta med.
Det är nog den viktigaste regeln av allt, att inte kämpa emot.
___
Kass rapport, jag orkar inte skriva små fragment som jag kommer ihåg. Jag skrev mest detta för att jag tror att jag haft nytta av att läsa en sådanhär rapport före jag provade.
Ta hand om er allihop, och respektera svamparna så visar de dig hur vackert allt är!
Och kom ihåg, det är faktiskt inte bara en apelsin!
Drog : Psilocybe semilanceata i folkmun även kallat Toppslätskivling.
Dos : 20 normalstora, torkade.
Tidigare erfarenheter : Försumbara..
Set & Setting samt förberedelse
Jag hade under de två senaste veckorna förberett mig för att resa. Läst på allt vad jag kunnat här på Flashback samt på www.magiskamolekyler.org. Jag läste också The Psychedelic experience och diverse andra liknande böcker.
Jag hade samlat på mig cirka 120 svampar och tanken var att jag, en god vän samt min sambo skulle ta 20 var för att få doppa fötterna och känna hur det är. Tyvärr blev det inte som jag tänkt, och det blev bara jag som skulle resa. Därför sköt jag upp det hela två dagar så att jag skulle vara på rätt humör.
Dagen var kommen och jag och min sambo (vi kan kalla henne Erika), tog en mysdag. Vi var ute och matade ankor, tog en promenad i skogen med hunden (Soda). Vid 4-tiden tog jag en tvåtimmars tupplur för att vara helt utvilad. Jag var inte speciellt nervös utan gjorde iordning dricka, apelsiner, en redig playlist (underskatta inte naturmusik och Pink Floyd), stängde telefonerna och låste dörren.
Lift-off
Jag satte mig ner i soffan i vardagsrummet och började tugga i mig de torkade svamparna. Det var förvånansvärt lätt att tugga dem, smaken var relativt mild. Själva tanken på att äta dem samt konsistensen gjorde att jag kände ett visst illamående. Jag tuggade dem ordentligt och sköljde ned med juice. Nu var det bara att vänta!
Efter 15-20 minuter började en konstig känsla sprida sig i kroppen, det bubblade i benen och jag blev aningens yr. Huruvida detta var riktiga effekter eller placebo vet jag ej. Men när jag sa till hunden att han skulle sluta tigga så slog det till ordentligt. Nu insåg jag att det var för sent, no turning back. Sit-comprogrammet som gick på tv började bli oerhört störande, ljudet var enerverande till den grad att jag bara ville fly. Min sambo tog notis om detta och undrade om jag ville ta på mig hörlurarna, sagt och gjort! Jag lade mig ner med huvudet i hennes knä och blundade. Pink Floyd - Comfortably numb spelades och något lät annorlunda.
Succesivt började jag se mönster och pulserande ljuskällor i alla möjliga färger. Allt rörde sig i takt till musiken.. Jag hörde att musiken bytts och att det lät som Beatles, i samma veva försvann allt jag såg och istället såg jag et blyertsstreck som började röra på sig. Någon ritade! Stora cirklar, upp och ner, lila! Men plötsligt slutade det! Allt som var ritat var kvar, men inget nytt tillkom. Jag tittade spänt på den makalösa bilden och undrade vad som hänt. Vars tog konstnären vägen? Plötsligt började en cirkel i övre vänstra delen av synfältet att röra sig. Man kan säga att själva cirkeln, alltså konturen av den började förstärkas. Ungefär som att någon var på andra sidan och förstärkte den. Plötsligt flög innanmätet av cirkeln ut och där var strecken igen! Jag blev så glad att det var tillbaka så jag började skratta.
Iochmed skrattet så rycktes jag ur den här drömvärlden och insåg att jag låg i min sambos knä. Allt såg annorlunda ut nu, färgerna var mycket varmare, min sambos ansikte böljade och förvrängdes. Jag började känna en viss rädsla men avfärdade det snabbt. Självklart är det obehagligt när något av sinnena inte fungerar som man är van, men jag visste varför. Det var mitt eget val att göra detta, så varför skulle jag vara rädd? När jag svängde med händerna såg jag långa trails efter dem, fraktalmönster på väggar och genomskinligt vågmönster på väggarna. Nu var det dags att åka lite längre.. Jag bytte till avslappningsmusik och slöt ögonen på nytt.
Den här gången blev allt så mycket verkligare.. jag var utomhus på ett stort böljande fält, det var fint vänder för tillfället men en känsla av att något var på gång infann sig. Jag såg ett gäng katter som tittade på mig och jag insåg med ens att det är mitt kraftdjur, det var bara så självklart. Så var det bara! Katterna anslöt sig till mig och vi började röra oss i riktning mot något obehagligt. Plötsligt rusade de iväg och jag for upp en bit i luften, detta gav mig en mycket bättre översikt. (Jag måste också tillägga att allt jag upplevde var svårt att sätta en stämpel på, det var inte så att jag 'såg' eller 'hörde' utan allt satt ihop på något sätt. Jag beskriver det bäst som att jag kände, och det innebär alla sinnen tillsammans.)
Katterna anslöt till en stor mängd andra djur och makalösa varelser. Alla var på väg åt samma håll, och jag kände hur katterna förmedlade något till mig i stil med "Välkommen men ursäkta oss, vi har något vi måste göra. Vi återvänder snart och då ska vi visa dig vår värld". Jag förstod med ens och nickade jakande och vördnadsfullt. Detta var trots allt naturens värld, en upphöjd verklighet. Om jag sneglade uppåt kunde jag se stora svampar som iaktog mig och allt som hände. Jag insåg direkt vilka kraftfulla varelser de är och att de inte är av denna värld. När jag tittade tillbaka på alla djur i rörelse så insåg jag hur många de var. Det föreföll sig att vara _alla_! Detta blev så oerhört vacker att mina ord inte räcker till för att beskriva det. Känslan av samhörighet och att alla hjälps åt. Jag rycktes med och följde efter dem, kände hur jag hörde ihop med alla dessa varelser. Plötsligt öppnade jag ögonen och såg på min sambo. Hon tittade ner på mig och såg att jag gråtit en syndaflod.
"Är du ledsen?", frågade hon mig.
"Nej, jag är inte ledsen.. jag har just sett något så underbart vackert att jag inte kan förmå mig beskriva det".
Jag gjorde några försök att förklara det jag just varit med om men det lyckades nog inte så bra. Jag slöt ögonen igen nu var allt lugnt, katterna och jag var på vår äng där allt var lugnt. Vi hoppade runt, lekte lite och tog det lugnt.
Nu började en massa saker att hända som jag tyvärr inte kan minnas allt av. Det är mest små fragment. Men genomsyrande för allt är att vi alla hör ihop och att vi måste vara snälla mot varandra.
Jag satt och tittade på vår hund och min syn hade verkligen förbättrats, jag kunde se allt så mycket bättre. Varenda hårstrå fanns där. Men när jag slöt ögonen såg jag hur det verkligen såg ut! Det var som att jag kunde se med slutna ögon. Helt otroligt!
Landningen
Efter ett par timmar kände jag att jag var på väg ner. Oerhört harmoniskt och fridfullt. Jag kände mig blöt och skakade händer och fötter stup i kvarten. Jag började skratta åt Fear and Loathing-citatet "we need to get some golf-shoes, impossible to walk in this mess!". Under landningen så kunde jag prata mer och det var en allmänt fnissig stämning. Att äta var inte alls speciellt trevligt, jag visste inte riktigt om jag svalt eller ej.
Vi gick och la oss och jag somnade in skönt efter någon halvtimma.
Nu dagen efter är jag totalt utvilad och pigg. Jag är inte heller rädd för spindlar längre!
Summa sumarum, en oerhörd upplevelse! Jag förstår inte hur detta kan vara olagligt.. Det enda som hänt är att jag blivit mer sympatisk och förstående. Jag har fått en stor förståelse för vad som egentligen betyder något. Det är min sambo, mina vänner och min familj.
Under vår promenad så tog jag också med mig en apelsin som jag bar på och luktade på med jämna mellanrum. Plötsligt tyckte min sambo att jag skulle rulla iväg den så hunden kunde leka med den. Detta fick mig att bli lite ledsen och jag undrade hur hon kunde säga något sådant. Då sa hon plötsligt "det är ju faktiskt bara en apelsin".
Jag: "Nej du, det är inte alls 'bara en apelsin'. Du ska få prova att äta svamp och då ska jag ge dig den här apelsin, då ska vi se om du tycker att det bara är en apelsin!"
När vi kom in glömde jag bort mig och åt upp apelsinen. Detta mådde jag väldigt dåligt över de nästkommande tio minuterna.
Memo-to-self:
Gör dina naturliga behov just före du ska trippa. Det är svårt att veta hur man ska kissa och när man väl gör det känns det som att man missar toaletten (även fast man sitter).
Var snäll mot naturen och djuren.
Respektera svamparna!
Om något otrevligt börjar hända eller om man börjar känna sig illa till mods så kan man byta musik. Kvarstår det obehagliga så får du tamefan finna dig i det, svampen visar dig det av en anledning och i slutändan kommer det vara positivt. Detta bästa du kan göra är att flyta med.
Det är nog den viktigaste regeln av allt, att inte kämpa emot.
___
Kass rapport, jag orkar inte skriva små fragment som jag kommer ihåg. Jag skrev mest detta för att jag tror att jag haft nytta av att läsa en sådanhär rapport före jag provade.
Ta hand om er allihop, och respektera svamparna så visar de dig hur vackert allt är!
Och kom ihåg, det är faktiskt inte bara en apelsin!
Får jag bara vänta på min svamposkuld i höst..
