2008-08-27, 22:57
#1
Kön: Man
Vikt: 69
Dosering: Osäkert, men garanterat 45-50 stycken
Detta är den första tripprapporten jag skriver så ha gärna lite överseende.
Detta är min version av måndagkvällen som jag och min polare B upplevde.
B skrev sin rapport först, så jag tänkte att jag skulle skriva min version av det hela också.
Det här är min historia om en väldigt knepig måndagskväll.
Jag ska nog börja med att säga att jag inte var så insatt i ämnet psilocybinsvampar, mer än det lilla min vän B hade berättat för mig. Kort sagt visste jag ingenting nästan.
På väg hem från plugget möter jag min vän B cyklandes på en gammal damcykel. Han ser ganska avslappnad och lite ”off” ut. Han hälsar glatt ”hej” och berättar sedan direkt att han har varit ute på svampjakt.
- Svamp? Frågar jag nyfiket.
B berättar att han varit borta på en äng en bit bort och plockat toppisar, och att han dessutom redan ätit några stycken. B förklarar att man kan bli hög på så kallade psilocybinsvampar, som växer vilt i Sverige och är lätta att hitta.
- Du vet sådana svampar vi gick runt och sparkade på när vi var små, säger B.
Utan att riktigt veta vilka svampar han menar svarar jag något i stil med, ”jaha, såna.”
B frågar om jag inte ska följa med ut och plocka, och det är klart jag vill det. Jag är ju ändå hungrig så varför inte?
Vi hamnar på en äng full med grästuvor och hästskit, där B hade varit och plockat tidigare. Jag blir tillsagd av B att leta efter ganska små svampar med lång stjälk, och som ska avslutas med en liten topp längst upp. Vi börjar sökandet.
Jag är inte helt säker på hur länge vi var där och plockade, men jag skulle nog uppskatta det till över en timme. Alla svampar vi hittade åt vi direkt, därför är det svårt att veta hur många vi tryckte i oss. När vi väl bestämde oss för att det fick vara nog med svamp, reste vi oss upp och började gå ner mot McDonalds. Utan några större förväntningar väntade jag på att något skulle hända och B sa att det kunde ta upp emot en halvtimme innan man kände något alls. Halvvägs till McDonalds rökte vi var sin cigg, och jag inbillade mig säkert, men det kändes som att det snurrade till rätt mycket under tiden jag rökte. Jag tyckte att mitt självförtroende blev bättre än vanligt och jag började glatt och högljutt sjunga till ”Titanic-Låten” .
Inne på McDonalds kom jag på mig själv med att jag log hela tiden och skrattade ovanligt lätt. Jag beställde flinande en glass av den vrålsnygga kassörskan och satte mig sedan bredvid B. Sedan satt vi där och flummade en hel del tills B tyckte vi skulle dra till macken. En mycket bra idé tyckte jag, fast jag vet inte varför riktigt. Sedan sa jag att det var dags att dra sig hemåt igen.
Första symptomen fick vi nog båda nästan samtidigt. Små stötande vågor i ryggen och bakhuvudet fick mig att rysa till, det kändes verkligen underligt. Sedan gick det ganska fort utför kändes det som. Alla färger blev starkare, luften kändes otroligt klar och ren. Jag kände en stark lycka inom mig och visste att det faktiskt skulle hända någonting! Jag tänkte just berätta för B vad som hände mitt framför mina ögon, men när jag såg på honom blev jag helt paff.
Jag tror man kan säga att det var mitt livs första hallucination.
När jag såg på min vän så liksom försvann allt bakom honom, allt bara smälte ihop, som att jag åkte i flera hundra kilometer i timmen. Hans ansikte var det enda jag såg och det liksom lyste från det. Det varade bara precis vid första ögonkastet, men jag blev rätt chockad måste jag säga.
Jag frågade B hur han kände sig, men han bara flinade och såg lika lycklig ut som jag kände mig. Vi kom överens om att det inte var någon bra idé att gå hem eftersom att jag fortfarande bor hemma hos farsan. Istället styrde vi stegen mot skogen en bit bort. Vägen dit har jag bara lite suddigt minne av, konstigt nog eftersom jag minns nästan allt annars. Men jag vet att vi mötte min syster precis innan vi gick in i skogen. Av någon anledning tyckte jag att hon såg förbannat läskig ut, så jag sprang och gömde mig i en buske och började skratta åt något helt obetydligt.
B fick sköta snacket och han pladdrade på en bra stund, sedan gick hon iväg och vi började gå in i skogen. Nu började saker och ting förändras mer och mer. Det kändes som att träden böjde sig ner mot mig och stirrade på mig och alla löv rörde sig i takt till någon melodi som jag hörde inne i huvudet. Jag ville berätta allt jag såg för B, men det var omöjligt att formulera meningar, jag kunde bara tänka vad jag skulle säga. Det var både frustrerande och konstigt. Tankarna blev fler och fler för varje sekund som gick och de fyllde snart hela hjärnan kändes det som, samtidigt som allt blandades med alla klara färger, smaker i munnen jag inte kände igen och insekter som flög omkring mig. Jag skrattade dessutom oavbrutet åt ingenting. Någonstans inom mig kom det upp tankar som inte kändes alltför bra:
- Har jag inte nåt peaken än? Hur länge ska det hålla på? Vad är klockan?
Jag tog upp min telefon, stor som en tegelsten är den, en sådan riktigt gammal Nokia. Den hade trots sin storlek krympt ordentligt och jag kunde gömma den i handen!
- Det här var märkligt, tänkte jag, så här ska det inte vara.
Jag kollade på klockan, den var runt 8. Vi kom fram till en dunge i skogen, det är en helt vanlig svensk skog som jag lekte jämt i som liten, den såg verkligen vacker ut. B gick ner till bäcken och satte sig där och lallade som en 3-åring, helt fascinerad över det porlande vattnet. Jag ställde mig i mitten av dungen och blundade. Nu hade jag, utan att veta då, nått toppen av min tripp. Jag slog upp ögonen, stirrade runt mig och upptäckte att jag hade hamnat i en enorm, grön djungel!
Svampen fick mig att tro att jag var en upptäcks resande i en magisk djungel. Jag sprang runt och kände på allt jag såg, skrek och hoppade. Ja, jag lekte som ett barn igen, allt var nytt, inget kändes bekant, inte stenarna på marken, löven på träden eller gräset på marken.
Leken utvecklades och blev till en ganska ”bra” historia som man skulle kunna använda till någon dålig barnbok.
Jag var en pojke som upptäckte en ny värld. Jag fäktades mot Jack Sparrow, fast bara på lek så jag fick aldrig se honom, jag döpte alla blad jag såg till massa fula namn och lekte kurragömma med mig själv.
Jag hade nu helt totalt tappat kontakten med omvärlden. Jag hade glömt hur gammal jag var, att jag brukade nikotin eller att jag skulle till skolan om några timmar. Så fick jag mitt i denna röriga smeten syn på B. Vi pratade med varandra och det visade sig att jag hade vart och lekt i tre timmar för mig själv. Jag slets mellan den verkliga världen och drömvärlden.
Jag glömde också säga att B inte längre var sig lik. I hans hår låg det massor av blad och kvistar, hans ansikte var helt grönfläckigt och hörlurarna till hans mp3 som han hade i öronen, hade förvandlats till två långa antenner.
- Du är ju en skogstomte! Utropade jag.
Vi pratade en stund med varandra och berättade vad vi sett, hört, smakat och luktat som inte hör till det vanliga man träffar på i vardagen om man inte ätit svamp. Jag fick veta att B inte hade haft lika tillfredställande tre timmar som jag hade haft. Han började bli allvarlig i rösten och nämnde ord som: polis, fängelse, hjälp och en del annat otrevligt. Han frågade sedan om han fick låna min mobil. Jag tänkte efter en halv sekund och kom fram till att det inte var någon vidare bra idé att låna ut den till honom. Jag fick lugnat ner honom en smula och B sa att han ville gå en promenad.
Promenaden var lång, underlig och helt sjuk. Det kändes som att gå i nybakad äppelpaj, fötterna liksom sjönk ner i marken. Backarna som vi gick i tog aldrig slut och det var fullt av saker i luften, som jag visste egentligen inte skulle vara där.
Till slut blev det lite väl sent och mörkt, så vi bestämde att vi skulle gå hem och sova bort resten av trippen. Jag tror att klockan var runt tio när vi började gå hem igen. Utanför min dörr sa jag god natt till B och önskade honom en fortsatt trevlig tripp, sedan gick jag in och la mig i min säng.
Det var helt omöjligt att sova. Svampen verkade fortfarande lika kraftigt som innan så jag satte på tv:n för att det kanske kunde vara skoj. Bengt Magnusson var på nyheterna och pratade om någon katastrof av något slag. Han var grön i ansiktet och sa fel ord hela tiden, nyheterna var osammanhängande och jag hade en bestämd känsla av att jag hade sett dem innan, fast jag innerst inne visste att jag inte hade det. Jag låg och fnissade för mig själv och sa:
- Så här ska det väl inte vara?
Det vara gröna fyrkanter över hela tv skärmen, ungefär som när det är dålig sändning fast ändå inte. Jag stängde av tv:n igen, den gjorde mig snurring. Jag kollade ner på mitt vita lakan och såg fundersamt på när det började formas alv-skrift i lysande limegrönt. Jag lyfte på lakanet och peta på den limegröna texten, men den försvann inte. Jag la mig på rygg och tittade upp i taket. Det blev i samma lysande limegröna färg som skriften, fast nu blev det olika symboler och mönster. Jag blev förbannat yr i huvudet och tittade bort mot bordet, där en gammal McDonalds påse hade börja prassla och växa som en buske framför mina ögon.
Jag la mig under täcket och somnade inte för än halv två trots att jag var dödstrött.
Det här var alltså första gången jag prövade toppisar. Jag måste nog säga att det var långt över förväntan! Det har varit svårt att beskriva alla detaljer, men ni som tagit det innan vet ju ungefär hur det är.
Detta var i alla fall min första rapport. Jag tål kritik så mangla på bara!
Jag ger den här kvällen 5/5 eftersom hallucinationerna var så verkliga, för att jag mådde så bra hela kvällen och för att jag kom ihåg nästan allt dagen efter.
Ångrar mig inte en sekund i alla fall !
Vikt: 69
Dosering: Osäkert, men garanterat 45-50 stycken
Detta är den första tripprapporten jag skriver så ha gärna lite överseende.
Detta är min version av måndagkvällen som jag och min polare B upplevde.
B skrev sin rapport först, så jag tänkte att jag skulle skriva min version av det hela också.
Det här är min historia om en väldigt knepig måndagskväll.
Jag ska nog börja med att säga att jag inte var så insatt i ämnet psilocybinsvampar, mer än det lilla min vän B hade berättat för mig. Kort sagt visste jag ingenting nästan.
På väg hem från plugget möter jag min vän B cyklandes på en gammal damcykel. Han ser ganska avslappnad och lite ”off” ut. Han hälsar glatt ”hej” och berättar sedan direkt att han har varit ute på svampjakt.
- Svamp? Frågar jag nyfiket.
B berättar att han varit borta på en äng en bit bort och plockat toppisar, och att han dessutom redan ätit några stycken. B förklarar att man kan bli hög på så kallade psilocybinsvampar, som växer vilt i Sverige och är lätta att hitta.
- Du vet sådana svampar vi gick runt och sparkade på när vi var små, säger B.
Utan att riktigt veta vilka svampar han menar svarar jag något i stil med, ”jaha, såna.”
B frågar om jag inte ska följa med ut och plocka, och det är klart jag vill det. Jag är ju ändå hungrig så varför inte?
Vi hamnar på en äng full med grästuvor och hästskit, där B hade varit och plockat tidigare. Jag blir tillsagd av B att leta efter ganska små svampar med lång stjälk, och som ska avslutas med en liten topp längst upp. Vi börjar sökandet.
Jag är inte helt säker på hur länge vi var där och plockade, men jag skulle nog uppskatta det till över en timme. Alla svampar vi hittade åt vi direkt, därför är det svårt att veta hur många vi tryckte i oss. När vi väl bestämde oss för att det fick vara nog med svamp, reste vi oss upp och började gå ner mot McDonalds. Utan några större förväntningar väntade jag på att något skulle hända och B sa att det kunde ta upp emot en halvtimme innan man kände något alls. Halvvägs till McDonalds rökte vi var sin cigg, och jag inbillade mig säkert, men det kändes som att det snurrade till rätt mycket under tiden jag rökte. Jag tyckte att mitt självförtroende blev bättre än vanligt och jag började glatt och högljutt sjunga till ”Titanic-Låten” .
Inne på McDonalds kom jag på mig själv med att jag log hela tiden och skrattade ovanligt lätt. Jag beställde flinande en glass av den vrålsnygga kassörskan och satte mig sedan bredvid B. Sedan satt vi där och flummade en hel del tills B tyckte vi skulle dra till macken. En mycket bra idé tyckte jag, fast jag vet inte varför riktigt. Sedan sa jag att det var dags att dra sig hemåt igen.
Första symptomen fick vi nog båda nästan samtidigt. Små stötande vågor i ryggen och bakhuvudet fick mig att rysa till, det kändes verkligen underligt. Sedan gick det ganska fort utför kändes det som. Alla färger blev starkare, luften kändes otroligt klar och ren. Jag kände en stark lycka inom mig och visste att det faktiskt skulle hända någonting! Jag tänkte just berätta för B vad som hände mitt framför mina ögon, men när jag såg på honom blev jag helt paff.
Jag tror man kan säga att det var mitt livs första hallucination.
När jag såg på min vän så liksom försvann allt bakom honom, allt bara smälte ihop, som att jag åkte i flera hundra kilometer i timmen. Hans ansikte var det enda jag såg och det liksom lyste från det. Det varade bara precis vid första ögonkastet, men jag blev rätt chockad måste jag säga.
Jag frågade B hur han kände sig, men han bara flinade och såg lika lycklig ut som jag kände mig. Vi kom överens om att det inte var någon bra idé att gå hem eftersom att jag fortfarande bor hemma hos farsan. Istället styrde vi stegen mot skogen en bit bort. Vägen dit har jag bara lite suddigt minne av, konstigt nog eftersom jag minns nästan allt annars. Men jag vet att vi mötte min syster precis innan vi gick in i skogen. Av någon anledning tyckte jag att hon såg förbannat läskig ut, så jag sprang och gömde mig i en buske och började skratta åt något helt obetydligt.
B fick sköta snacket och han pladdrade på en bra stund, sedan gick hon iväg och vi började gå in i skogen. Nu började saker och ting förändras mer och mer. Det kändes som att träden böjde sig ner mot mig och stirrade på mig och alla löv rörde sig i takt till någon melodi som jag hörde inne i huvudet. Jag ville berätta allt jag såg för B, men det var omöjligt att formulera meningar, jag kunde bara tänka vad jag skulle säga. Det var både frustrerande och konstigt. Tankarna blev fler och fler för varje sekund som gick och de fyllde snart hela hjärnan kändes det som, samtidigt som allt blandades med alla klara färger, smaker i munnen jag inte kände igen och insekter som flög omkring mig. Jag skrattade dessutom oavbrutet åt ingenting. Någonstans inom mig kom det upp tankar som inte kändes alltför bra:
- Har jag inte nåt peaken än? Hur länge ska det hålla på? Vad är klockan?
Jag tog upp min telefon, stor som en tegelsten är den, en sådan riktigt gammal Nokia. Den hade trots sin storlek krympt ordentligt och jag kunde gömma den i handen!
- Det här var märkligt, tänkte jag, så här ska det inte vara.
Jag kollade på klockan, den var runt 8. Vi kom fram till en dunge i skogen, det är en helt vanlig svensk skog som jag lekte jämt i som liten, den såg verkligen vacker ut. B gick ner till bäcken och satte sig där och lallade som en 3-åring, helt fascinerad över det porlande vattnet. Jag ställde mig i mitten av dungen och blundade. Nu hade jag, utan att veta då, nått toppen av min tripp. Jag slog upp ögonen, stirrade runt mig och upptäckte att jag hade hamnat i en enorm, grön djungel!
Svampen fick mig att tro att jag var en upptäcks resande i en magisk djungel. Jag sprang runt och kände på allt jag såg, skrek och hoppade. Ja, jag lekte som ett barn igen, allt var nytt, inget kändes bekant, inte stenarna på marken, löven på träden eller gräset på marken.
Leken utvecklades och blev till en ganska ”bra” historia som man skulle kunna använda till någon dålig barnbok.
Jag var en pojke som upptäckte en ny värld. Jag fäktades mot Jack Sparrow, fast bara på lek så jag fick aldrig se honom, jag döpte alla blad jag såg till massa fula namn och lekte kurragömma med mig själv.
Jag hade nu helt totalt tappat kontakten med omvärlden. Jag hade glömt hur gammal jag var, att jag brukade nikotin eller att jag skulle till skolan om några timmar. Så fick jag mitt i denna röriga smeten syn på B. Vi pratade med varandra och det visade sig att jag hade vart och lekt i tre timmar för mig själv. Jag slets mellan den verkliga världen och drömvärlden.
Jag glömde också säga att B inte längre var sig lik. I hans hår låg det massor av blad och kvistar, hans ansikte var helt grönfläckigt och hörlurarna till hans mp3 som han hade i öronen, hade förvandlats till två långa antenner.
- Du är ju en skogstomte! Utropade jag.
Vi pratade en stund med varandra och berättade vad vi sett, hört, smakat och luktat som inte hör till det vanliga man träffar på i vardagen om man inte ätit svamp. Jag fick veta att B inte hade haft lika tillfredställande tre timmar som jag hade haft. Han började bli allvarlig i rösten och nämnde ord som: polis, fängelse, hjälp och en del annat otrevligt. Han frågade sedan om han fick låna min mobil. Jag tänkte efter en halv sekund och kom fram till att det inte var någon vidare bra idé att låna ut den till honom. Jag fick lugnat ner honom en smula och B sa att han ville gå en promenad.
Promenaden var lång, underlig och helt sjuk. Det kändes som att gå i nybakad äppelpaj, fötterna liksom sjönk ner i marken. Backarna som vi gick i tog aldrig slut och det var fullt av saker i luften, som jag visste egentligen inte skulle vara där.
Till slut blev det lite väl sent och mörkt, så vi bestämde att vi skulle gå hem och sova bort resten av trippen. Jag tror att klockan var runt tio när vi började gå hem igen. Utanför min dörr sa jag god natt till B och önskade honom en fortsatt trevlig tripp, sedan gick jag in och la mig i min säng.
Det var helt omöjligt att sova. Svampen verkade fortfarande lika kraftigt som innan så jag satte på tv:n för att det kanske kunde vara skoj. Bengt Magnusson var på nyheterna och pratade om någon katastrof av något slag. Han var grön i ansiktet och sa fel ord hela tiden, nyheterna var osammanhängande och jag hade en bestämd känsla av att jag hade sett dem innan, fast jag innerst inne visste att jag inte hade det. Jag låg och fnissade för mig själv och sa:
- Så här ska det väl inte vara?
Det vara gröna fyrkanter över hela tv skärmen, ungefär som när det är dålig sändning fast ändå inte. Jag stängde av tv:n igen, den gjorde mig snurring. Jag kollade ner på mitt vita lakan och såg fundersamt på när det började formas alv-skrift i lysande limegrönt. Jag lyfte på lakanet och peta på den limegröna texten, men den försvann inte. Jag la mig på rygg och tittade upp i taket. Det blev i samma lysande limegröna färg som skriften, fast nu blev det olika symboler och mönster. Jag blev förbannat yr i huvudet och tittade bort mot bordet, där en gammal McDonalds påse hade börja prassla och växa som en buske framför mina ögon.
Jag la mig under täcket och somnade inte för än halv två trots att jag var dödstrött.
Det här var alltså första gången jag prövade toppisar. Jag måste nog säga att det var långt över förväntan! Det har varit svårt att beskriva alla detaljer, men ni som tagit det innan vet ju ungefär hur det är.
Detta var i alla fall min första rapport. Jag tål kritik så mangla på bara!
Jag ger den här kvällen 5/5 eftersom hallucinationerna var så verkliga, för att jag mådde så bra hela kvällen och för att jag kom ihåg nästan allt dagen efter.
Ångrar mig inte en sekund i alla fall !
__________________
Senast redigerad av Hac-man 2008-08-27 kl. 23:36.
Senast redigerad av Hac-man 2008-08-27 kl. 23:36.
