Fotbollsskador, era värsta?

Det är svårt det där, sträckte min vad riktigt allvarligt en gång så jag blev tvungen att vila 10-12 veckor tror jag det var, aldrig varit i närheten av en sån sträckning för/efter det.

Och så trampade jag igenom häldynan en gång när jag landade efter en nickduell, det var lagom skönt. Blev borta hela försäsongen 3-4 månader, var inte roligt att börja träna igen precis till säsongspremiären, noll kondition... var nära att spy dom tio första träningarna pga att jag var så otränad.

Ljumskar bråkat i 4-5 år nu och då.

Nja, axeln urled har man ju fått, som tur var så gick inga ledband eller övrigt av. Så man kom ganska lindrigt undan iaf...

Totalhavererat ledband i främst vänsterdojjan, 2 kraftiga muskelbristningar på båda främre lårmusklerna, punkterad häldyna på höger fot och ett avslitet bakre korsband i högre knä.

Inget som hittills har hindrat mig från fotbollen, nu är det iofs bara 3 månader sen korsbandet rök men har kutat sen 1 månad tillbaka och spelade min första inomhusmatch i fredags. Kändes helt ok.

Kommer fortsätta tills jag bokstavligt talat blir invalid, fotbollen är fan det bästa som finns.

Samma här, fast 2 år. Är ett rent helvete

Inga större skador här inte. Hade problem med baksidan av låret en gång och detta höll mig borta från fotbollen en tid

Min värsta blev lite lustig också. Vi spelade i någon skolturnering när jag gick i 6:an som var inomhus. I en match hoppade jag in i en medspelare vid en hörna(?) och landade så pass olycklig att jag satte ner handen i backen. Fick lite omedelbar smärta som sen gick över så jag bytte ut mig själv för att senare komma in igen. Matchen vanns och sen på kvällen var ja på fotbollsträning med laget. Även här hade jag lite ont men det var inte så farligt, var back som spelade mest ståendes med stående tacklingar vilket gjorde att handen inte ofta användes.

Nu kommer det lustiga då jag efter fotbollsträningen även hade handbollsträning. Det var högerhanden jag satte ner i backen och det är även den handen jag kastar med. Under uppvärmningen märkte jag att det inte gick att kasta bollen alls och eftersom min mamma var där på träningen passade jag på att berätta om min "skada" från förmiddagen vilket ledde till ett besök till akuten efter att en av mina lagledare, som även var läkare, känt lite på handleden.

Röntgenplåtarna visade på en rejäl spricka genom nästan hela handleden vilket gav mig gips i 7 veckor. Sjukt ovärt i mina ögon men lite roligt var det när läkaren frågade hur jag kunnat fortsätta idrotta hela dagen utan att ha oerhörd smärta.

Främre korsbandet i höger knä, helt jävla av. Två gånger med tre års mellanrum, båda gångerna på konstgräs. Första gången skulle jag hämta bollen vid sidlinjen, trampar snett och fastnar i mattan när jag ska vända mig om och sliter delvis av korsbandet bara genom min egen kroppsvikt. Andra gången åkte jag på en kapning à la Roy Keane, vilket också satte stopp för fortsatt karriär.

Skadade högra knät under en match och fick sen reda på att korsband var av +menisk vilket ledde till operation. Fick sen börja rehabilitera knät och då hände det något märkligt. Jag fick så jävla ont i vänstra knät varje gång jag skulle rehabilitera högra knät, nästan så att jag ville gråta.

Sjukgymnasten trodde att det berodde på att jag överbelastade ena knät då jag gick på kryckor, vilket jag inte trodde stämde. Smärtan kan man beskriva på det här sättet- någon tar en kniv och hugger den djupt i din knä, in och ut om och om igen.

Lång historia, nästan så jag blir deprimerad om jag skriver om det hela, kan skriva en bok om allt hat jag hyser för sjukgymnaster och människor som inte hyser det minsta medkänsla.

Men under de här tre åren jag ständigt hade ont i knät så blev jag tvungen ta tabletter mot smärta. Det blev naproxen som jag själv kom på efter att ha testat massor med tabletter. Det hjälpte mig cirka 24 timmar emot smärtan, om jag tränade knät på gymmet så kunde jag klara mig utan tabletter i 3 dagar. Efter x antal magnetröntgar(stavning) så konstanterade "specialisterna" att jag hade en broskskada och att det aldrig skulle gå över, bara bli lite bättre.

Slutsats: Jag testade allt dag och natt, mådde så dåligt. Ville tillbaka till fotbollen och hur blev jag återställd? Var med om en bilolycka där jag skadade knät och helt plötsligt slutade det göra ont, sjukt men sant. Vet inte om är en ren tillfällighet, men en otroligt jävla TILLFÄLLIGHET isåfall.

Sen 1 April har jag inte behövt ta tabletter. Ibland påverkar psyket mig och jag börjar inbilla mig att jag har ont i knät, förståeligt efter tagit tabletter i tre år, det var lika vanligt som att tvätta ansiktet när man vaknade på morgonen.

Innan jag började med tabletterna så hatade jag det såpass mycket att jag inte kunde svälja dem. När jag opererade korsbandet så tuggade jag på tabletterna, kunde inte svälja. Ironi på hög nivå.

Har nu börjat sakta men säkert komma tillbaka till fotbollen, lirar futsal just nu så får vi se. Det tråkigaste är högra knät som stelnat till ordentligt då jag inte har kunnat rehabilitera det eftersom vänstra knät började spöka..

Fan jag kanske skulle skriva en bok om det här.

Skada o skada, långsiktigt eller kort?
En lång:
Ljumske.

En kort:
Gick upp i en hög nickduell och slutade med att mina fötter var först på att landa på marken sedan min kompis med sina doppar rakt på min stor tå. Fick mig slå på marken som fan pga av smärtan.
Nageln var helt förstörd och jag blödde som satan men spelade med 1 fot ändå.

Hur länge var du borta? Fick du någon diagnos?

Inte riktigt länge men det knakade och gjorde ont när man t.ex sköt.
Så ca 4-5 månader.