2008-08-25, 16:54
#1
Jag jobbar inom detaljhandeln, på ett jobb där de anställda i mångt och mycket är glada Svenssons. Man skaffar barn med varandra, har inga större livsproblem, har inga utstickande åsikter, festar varje lördag, osv osv.
Jag har alltid både varit och känt mig udda i alla avseenden och varit så långt ifrån deras livsstil som man kan komma. Ändå har relationerna oss emellan fungerat drägligt. För en tid sedan började dock det bli ont blod mellan mig och några till, då mina avvikande åsikter uppdagades.
Det har väl sen blivit lite som en snöbollseffekt, och jag har kommit på kant med den ena efter den andra, då jag gjort avkall på min roll som snäll, rolig och mysig kille, till en som mer säger vad han tycker, trött på alla charader och sociala spel.
Just nu står jag eventuellt inför nya konflikter med mina skenheliga arbets"kamrater". Men innan konflikten tas alltför stora proportioner, så undrar jag vad som kan sägas och inte.
Observera, jag har inget behov av att gå runt och sprida mina åsikter eller tala om att jag känner si och så hela tiden. Men om någon muckar med mig, eller beter sig som en praktbitch, så vill jag inte lägga band på mig heller verbalt.
Vart går gränsen mellan att lufta sina åsikter rejält, och vad klassas som trakasserier?
Mao, jag kan vara ganska så bitande om jag lägger den sidan till, men det är vad mig anbelangar bara ett giftigt gräl, medan en känslig personalansvarig kanske skulle ta det som trakasserier, och därmed kicka mig.
För att illustrera problemet ytterligare, så kan ni jämföra Lunarstorm-toleransen med Flashback-toleransen. De är Lunarstorm, jag är Flashback.
Hoppas jag inte var för otydlig nu.
Jag har alltid både varit och känt mig udda i alla avseenden och varit så långt ifrån deras livsstil som man kan komma. Ändå har relationerna oss emellan fungerat drägligt. För en tid sedan började dock det bli ont blod mellan mig och några till, då mina avvikande åsikter uppdagades.
Det har väl sen blivit lite som en snöbollseffekt, och jag har kommit på kant med den ena efter den andra, då jag gjort avkall på min roll som snäll, rolig och mysig kille, till en som mer säger vad han tycker, trött på alla charader och sociala spel.
Just nu står jag eventuellt inför nya konflikter med mina skenheliga arbets"kamrater". Men innan konflikten tas alltför stora proportioner, så undrar jag vad som kan sägas och inte.
Observera, jag har inget behov av att gå runt och sprida mina åsikter eller tala om att jag känner si och så hela tiden. Men om någon muckar med mig, eller beter sig som en praktbitch, så vill jag inte lägga band på mig heller verbalt.
Vart går gränsen mellan att lufta sina åsikter rejält, och vad klassas som trakasserier?
Mao, jag kan vara ganska så bitande om jag lägger den sidan till, men det är vad mig anbelangar bara ett giftigt gräl, medan en känslig personalansvarig kanske skulle ta det som trakasserier, och därmed kicka mig.
För att illustrera problemet ytterligare, så kan ni jämföra Lunarstorm-toleransen med Flashback-toleransen. De är Lunarstorm, jag är Flashback.
Hoppas jag inte var för otydlig nu.