Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2008-09-01, 23:02
  #25
Medlem
.ZoeJane.s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Eliza CT
Till er som engagerat er med goda råd så har jag en glad upplysning.
Via Internet och efterlysningar på Kattjourens hemsida hittade kattens matte och jag varandra i dag. Och den lilla har glatt återgått till familjen.
Det såg mörkt ut men man får inte ge upp. Efter exakt en månad hemlös får nu lilla tjejen sova inne och blir säkert extra bortskämd! Tack till er alla!
Hälsningar Eliza

Åh,så skönt då.
Allt ordnade sig till det bästa.
Hade katten irrat för långt hemifrån och sen inte hittat tillbaxs,eller vad hade hänt?
Vilket som så blev säkert "föräldrarna" glada av att få sin lilla bebis tillbaxs
Citera
2008-09-01, 23:40
  #26
Medlem
Eliza CTs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Snurren
Dagens glädjeämne!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu kan jag somna med vetskapen om att det löste sig på allra bästa sätt. Var det den efterlysta kattens familj som ägde henne? Man får inte glömma att alla katter inte blir dumpade, utan dom kan få för sig att gå lite för långt.

Visst borde alla katter vara märkta, men en liten bricka i halsbandet är inte helt fel. Namn och telefonnummer, man kan få präglat på båda sidor av brickan så det ryms ganska mycket. Vi har både katternas namn, mitt efternamn (ovanligt men känt på landet där vi har sommarställe) och mitt mobilnummer.

Tänka vad glad man kan bli för ett lyckligt slut. Hoppas att familjen i fråga tänker "pass it forward" och i sin tur lämnar bidrag till något katthem som tack för det du och andra människor gjort för deras katt.

Arasall:
och ZoeJane:

Nej ALLA katter är inte "sommarkatter" - det bara så otroligt många som tyvärr är det.
Den lilla tjejen var en helt innekatt som på något sätt tog sej ut från inhägnad uteplats. Så liten och smal som hon var behövs bara centimetrar.(eller klättrat i nätet)
Därför hade hon inget halsband på sej. Matte hade lagt in efterlysning för inte så länge sen och jag fick in min idag. Jag hade ringt tidigare i veckan men utan att få svar. Satt här i kväll med deras namn o. tel.nr framför mej - så ringde telefonen - matte hann ringa mej! att vi båda satt med varandras telnr samtidigt kändes lite speciellt.
Ja, lite senare hade dom sin lilla tjej igen! 100% lycka.
Ja, vi höll på att lägga upp kattmat och dom kom lite för tidigt - men det var svårt att tro det var sant!
Jo, sen har jag en teori hur hon hamnat här - vi lär aldrig få veta men: det visade sej att samma fastighetsbolag äger deras fastighet och grannhusen samt vår. Vår fastighetsskötare har även deras grannhus. Redan när jag såg vilken adress efterlysningen uppgav så kopplade jag detta. Katter älskar ju att utforska utrymmen. I detta fallet en bil. Sen har hon hoppat ur bilen här - och väntar vid parkeringen en hel månad. För just där har vi haft henne hela tiden. Hon väntade helt enkelt på rätt bil - som kom ikväll!

Jo, Snurren! Dom har redan katter från katthem! "Hittelönen" har redan 1 timme efter betalts in till Kattjourens konto - med kopia till mej!
Så ingenting kan vara bättre just nu!

Och jag uppmanar alla som vill ha fina familjemedlemmar att ta katter från katthem! För varje katt som får ett hem så får en ny hemlös en plats hos föreningarna! Jag hade ställt lilla tjejen i kö på flera ställen. Nu blir det någon annan som får den platsen. (och givetvis vet jag varifrån jag tar kommande katter till vår familj)
Eliza
Citera
2008-09-02, 11:39
  #27
Medlem
Snurrens avatar
För många år sedan hade vi en underbar katt, Tusse. En dag var han borta och vi gick runt i villaområdet och frågade alla vi såg. Vi kunde härleda honom (han hade lite speciellt utseende) till en bensinmack med restaurang. Just omkring där var bara torra ängar. Vi "brainstormade" inom familjen och kom på den klipska idén att någon kanske trodde att han hörde hemma i villaområdet lite längre bort åt andra hållet, och kanske hade släppt av honom från bilen (för att han inte skulle riskera livet genom att gå över trafikerade vägar).

Sagt och gjort, vi tapetserade ett stort område med lappar och efter någon dag ringde en dam och sa, jag tror vi har er katt i garaget. Vi åkte dit och den synen glömmer vi aldrig. Tusse låg i en kartong med en filt (familjen hade tagit in honom och matat honom) och hans glädje när han fick syn på oss var obeskrivlig. Han jamade och kurrade och sprang fram till oss och var till sig av lycka. Glad var den snälla familjen också, dom sa att det syns verkligen att det är er katt.

Den gatan åkte jag förbi häromdagen och tänkte att det måste vara ca 6 km från vårt (tidigare) hus.
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback