permanent revolution vs. stadieteorin

Jag har inte mycket att säga om Maoismen men det finns teorier ifrån den politiska miljön och oftast har de någon form av insyn i tredje världen. Det finns en inriktning som kallas just för "Third worldism".

Har i Norden fanns Gotfred Appels grupp KAK samt utbrytargruppen Blekingegadeligan som rånade banker för att skicka det till Palestina, PFLP.

Jag tror det är farligt att kalla arbetare för aristokrater även om det är en term i ett omfattande teoribildning.

Jag känner väl till Maos third worldism. Kan rekommendera Divided World, divided class av Zak Cope om du är intresserad av att grotta ner dig i kapitalets kvalitativa former i dagens värld.

Men jag håller inte riktigt med dig om att det är en farlig term. Den kan enkelt missförstås, men den fyller ett tydligt syfte och pinpointar en rätt viktig poäng, nämligen den att det finns klara motiv för arbetarna i väst att liera sig med kapitalet och att vi i väst lever på arbetarna i tredje världen. Det innebär såklart inte att arbetarna i väst inte exploateras eller alieneras från vårt arbete, men det sker i betydligt lägre grad här än i andra länder, just på grund av att vi bygger vårt välstånd på andras arbete, precis som att en aristokrati bygger sitt välstånd på andras arbete.

Däremot finns det ingen poäng i att göra som idpol och peka ut "den vite arbetarmannen" som roten till all ondska, för det är ju inte direkt som att arbetarna i väst valt att exploatera andra arbetare, utan det är snarare ett direkt resultat av verklighetens och kapitalets inre dynamik. Kapitalet i sig är, och har alltid varit, den stora boven. Det är dock fortfarande viktigt att man förstår att vi ändå på sätt och vis lever på andras arbete, precis som att kapitalet lever på allas arbete.

Det är bara genom att analysera och förstå den nuvarande klass-situationen som vi har möjlighet att förändra den.

"Tänk på barnen i Afrika!”, brukar vissa säga till barn som inte vill äta upp maten. Det är ett cyniskt sätt att förklara situationen i många afrikanska länder. Det råder periodvis svält i Afrika. Det finns många olika förklaringar till svälten. En variant är att svarta medborgare inte är tillräckligt civiliserade och därför av ren dumhet dör av undernäring. Det är en rasistisk idé och bör förkastas.

Man måste gå tillbaka till historien om kapitalismen för att förstå utvecklingen. De europeiska länderna hade under en epok gjort enorma kapitalackumulationer – samlat pengar och resurser – och inte längre kunde nöja med den marknad som fanns i respektive land. Det var på 1800-talet som det tog fart och kan märkas som en tidig epok av imperialism. Man genomgick en industriell revolution som innebar att man kunde bygga maskiner för sin produktion av varor.

Ånglok gjorde att transporten mellan länder och städer blev snabbare och kunde därför erbjuda varor i större omfång. Krig om jordens yta och tillgångar har pågått sen mänskligheten lärde sig att arbeta. Det nya med imperialismen är att man kunde leverera billiga varor som ett vapen mot efterblivna länder. Systemet i sin natur gör alla medborgare i ett land till konsumenter och måste underordna sig penningens makt.

Tänk dig ett tobaksbolag. Detta företag säljer 1.000 askar ciggaretter och varje månad ökar försäljningen med ytterligare 1.000 askar. Ökningen gör att företaget måste köpa in mer tobak och denna ständiga ökning gör att uppodlingen av tobak måste öka. Det finns dessutom ett annat företag som sysslar med samma produktion och står i samma behov av tobak. Innan den industriella revolutionen gjorde man ciggaretter manuellt, ett handarbete, men efter det kunde man erbjuda större antal konsumenter samma vara. Denna tillökning av tobaksanvändandet blir en del av imperialismen.

Idag finns det ungefär en miljon ciggarettrökare i Sverige. Om varje rökare förbrukar en ask cigg om dagen så konsumerar denna grupp 365 miljoner askar årligen. Det bör noteras att företaget tar ut profit (vinst) vid försäljning av en ask ciggaretter. Företaget vill dessutom ha ytterligare profit – lägger pengarna på utökad produktion.

Ett ord som ibland används är ”landgrabbing” och betyder att man roffar åt sig mark för kommersiellt använda det. Marken odlas av fattigbönder för att skicka den färdiga råvaran till Europa eller Amerika. Bönderna är så fattiga att de inte vet hur kakao smakar trots att de odlat det i flera år.

Uganda är ett land där landgrabbing förekommer. Den kommersiellt gångbara palmoljan är ett exempel där man genom avtal med makthavare tar fattigbönders mark utan kompensation och likriktar odlingen. Man låter företagen våldföra sig på naturen, där djur och växter inte längre får plats att finnas. Den globala produktionen av palmolja uppgick till 160 miljoner ton år 2008 och om det fortsätter att öka måste man planlägga ännu mer mark.

Uganda är ett intressant exempel att studera. Den största inkomsten befolkningen har kommer ifrån jordbruket. Det är cirka 69 % av arbetskraften som sysslar med det yrket. Det finns en viss korruption eller juridiskt, tvist om markområden. En by kan vakna en morgon att grävskopor gräver upp plantage och bulldozer jämnar marken. Det förekommer prat om kompensationer men det realiseras aldrig.

Envåldshärskaren Idi Amin styrde landet från 1971 till 1979 och en av hans första åtgärder var att kasta ut alla asiater. Det resulterade i att ekonomin bröt samman eftersom många av dem drev affärer och var näringsidkare. En följd av det var att västvärlden slutade skicka bistånd och landet led ännu ett nederlag. Idi Amin, likt många andra ledare i regionen, slog ned allt motstånd med våld. Cirka 300 000 människor bragts om livet. Ett annat land var Zimbabwe som tog egendomar av vita farmare och gav det till svarta medborgare. Den gamla kolonimakten England gjorde allt för att få presidenten avsatt. Det som var ett blomstrande land blev snabbt en ekonomisk härdsmälta. Det visar att kapitalismen fortsatt är en imperialistisk kraft. Genom banker och regeringar styr man innehållet i ett annat lands politik och vågar man motsätta sig diktaten så väntar katastrofer.

Vi stannar kvar i Zimbabwe och Uganda. Den före detta amerikanska presidenten George W. Bush och den framlidne påven Benedictus XVI vägrade att erkänna kondomer som en lösning på spridningen av HIV/Aids i Afrika. Det ger inte bara ett moraliskt nederlag för alla som arbetar för minskning av spridningen av den dödliga sjukdomen men även ett materiellt tillkortakommande om biståndsorganisationer vägrar finansiera kondomer eller andra preventivmedel.

14 000 000 människor i Zimbabwe och 12 000 000 i Uganda är smittade av HIV. Fattiga länder har det svårt att finansiera program mot spridningen och blir biståndet indraget av någon anledning så står både smittade och ansvariga politiker utan hjälp. Det är dels mediciner och sjukvårdsutrustning som måste köpas in och dels lärare som ska undervisa i sexualkunskap. Det man istället gör är att använda homosexuella som syndabockar och då finns det kristna fundamentalister i USA som ger sitt stöd. Man ser homosexualitet som en dödssynd. Spridningen av HIV är större än homosexualiteten i vardera länderna.

Imperialisterna struntar i alla problem som medborgarna har och vill endast roffa åt sig allt av värde. I Zimbabwe föll stora delar av exporten till Europa. Presidenten Robert Mugabe vill inte vara till lags och ett fritt fall i ekonomin blev ett faktum. Det finns däremot en ny spelare på världsmarknaden, nämligen Kina. Det landet har traditionellt inte varit någon kolonimakt eller imperialistisk till sin natur. När Europa och USA upprättar handelsblockader så kommer kinesiska affärsmän och tar över handeln i de berörda länderna. Det är en omställning som kommer ta tid och inte vara friktionsfritt.

Alla fungerande länder i Afrika är starkt beroende av exporten till andra länder och odling av råvaror är inte anpassad till inhemsk konsumtion. Detta vet imperialisterna och varje gång man stöter på hinder i handeln så bestraffar man hela landet.

En basvara som rent vatten nekas fattiga länder och Afrika i synnerhet. Det är ett systemfel och ett vapen mot utvecklingsländer. Årligen dör 500.000 barn av diarrésjukdomar till följd av smutsigt vatten. Organisationer som arbetar med det problemet är oftast om inte alltid baserat på frivilliga bidrag. Det är volontärarbete och aktivister som vill rädda världen. Jag menar att man måste byta politik. Det kan inte vara upp till enskilda individer att förbättra världen för fattiga.

Jag kan tänka mig att köpa varor som dokumenterats vara rättvist framställt men det är inte lösningen. Det kan aldrig vara en lösning att fattiga länder ska tigga till sig bistånd och pengar. Det enda som kan rädda världen är att man samlas och på allvar förändrar den förda politiken. Vår konsumtion är så omfattande att vi förstör osålda varor för flera miljarder kronor årligen. Det är här penningens makt kliver in och förstör solidariteten mellan folk. Man kan inte i ett kapitalistiskt samhälle å ena sidan ge bort mat till fattiga och andra sidan sälja varor till förmögna. Det finns som sagt frivilliga som hjälper människor i nöd men det kan inte vara lösningen. I den tidiga historien om Frälsningsarmén så kan man läsa att krogägare kastade sten och var hotfulla när frivilliga serverade gratis måltider till fattiga. Det är för att krögaren inte vill förlora kunder. Han skiter i om folk svälter.

I boken Den vita massajen berättar en vit kvinna som under en lång period levde med massajer i Afrika. En av hennes bedrifter var att öppna en butik i anknytning till byn de levde i men massajerna hade inga pengar. De hade överhuvudtaget ingen konsumtion så det uppstod konflikter mellan de olika kulturerna.

Teoretiskt så är nomadfolken i de Afrikanska länderna i perfekt harmoni med naturen. Man för sin boskap efter regnet och lever på kött som man själv jagat. Men det finns givetvis baksidor även i den livskulturen. Ett folk som heter Karamoja lever i Uganda och får uppleva törst och hunger när klimatet inte är till deras fördel. Det förekommer också strider mellan olika nomader.

Koloniseringen av Amerika gjorde att miljontals av människor (indianer) som levde i symbios med naturen fick möta döden. Ett sekel efter Colombus landstigning så fanns det bara några tusen indaner kvar. Nybyggarna i Amerika behövde billig arbetskraft så man for till Afrika och hämtade slavar. De svarta slavarna genomgick systematiska kränkningar. Hela det nordamerikanska samhället delades upp mellan vita och färgade. Ett exempel är att svarta fick sitta längst bak i bussen. Men det utspelades även mer groteska händelser.

Det ekonomiska uppsvinget i Nordamerika gjorde att man började kalla det för den amerikanska drömmen. Folk ifrån hela Europa åkte till Amerika för att starta ett nytt liv. Tänk er att ett helt nytt land skulle byggas – det krävs mycket arbete och pengar fanns för alla. År 2016 är inte arbete en självklarhet i USA och den amerikanska drömmen får bli en nostalgiskt kapitel i historieböckerna.

Det finns många idéer angående imperialism och kolonialism men de främsta är Karl Marx och Vladimir Lenin. Den sistnämnde skrev: ”det utvecklingsstadium, då monopolens och finanskapitalets herravälde utformats, då kapitalexporten blivit särskilt betydelsefull, då världens uppdelning mellan de internationella trusterna börjat, och uppdelningen av hela jordens territorium mellan de största kapitalistiska länderna fullbordats”. Det skrev Lenin under första världskriget.

Det man kan lägga till i det citatet är att vi lever i Imperiet. Imperialism är Imperiets totala utrikespolitik. Sverige är inte neutralt. Motståndet måste formulera sin ståndpunkt och förklara hur kampen ska föras.

Tiden är inne för en analys av världspolitiken och att agera lokalt. Kämpa tillsammans med städerskan och avsätt hennes majestät.

Men saknar inte alla teorierna en väsentlig analys? Vad händer när teorierna faller?

Det är egentligen inte teorier utan förhållningssätt vid förändringar i samhället. Ena sidan vill ha social kapitalism medan andra vill ha socialism.