Berätta om skitbilar ni haft, jag börjar!

En Mini och en BMW, två tidigare bilra rsom var treviga att köra när dom väl fungerade. Men Minin krånglade så till den mildagrad att jag nästan fick ångest av att se den stå på uppfarten. BMW rostade rejält och var alldeles för dyr att reparera. Sedan har det blivit Volvo för hela slanten och lär så förbli.
Visst kostar Volvon i reparationer men är ju i sammanhanget ändå billig att serva och reparera på den mindre men volvokunniga och erfarna bilverkstaden jag anlitar. Dessutom verkar den bara gå och gå och har faktiskt aldrig blivit strandsatt utmed vägen på grund av fel på bilen. Men BMW var roligare att köra.

Haha, såg ett avsnitt av Trafikmagasinet från -81 om jag inte missminner mig där dom pratar om hur "dom svenska bilarna rostar bort efter bara några år", dom visade bl.a. En bit av en skärm från en tre år gammal bil som snarare såg ut att ha stått i ett saltvattensbad

Min familj har råkat på två "mindre lyckade" exemplar;

BMW 318i 2008. Den värsta skrotbilen ever.
Familjen ägde den från ny 2008-2014. Tror (?) den skrotades 2014. Riktig jävla skithög, om man får uttrycka sig så. Åkte in och ut på verkstaden hela tiden, fr.om. 6 månaders ålder. Åt cylindrar, givare, tändspolar och tändstift som undertecknad äter toast till frukost. Luktade oljeraffinaderi konstant och gick oftare på 2-3 cylindrar än 4, åtminstone från 2 års ålder och därefter. Varken BMW eller Mekonomen hittade någonsin vad som ev. skulle vara fel på den. Byttes i april 2014 in mot nedanstående Skrot-Skoda. Då var skiten i så dåligt skick att motorn bara var en hårsmån från att rasa totalt. Har för mig att skiten först hamnade hos någon skrothandlare, för att sedan hamna hos en annan dito, för att till sist skrotas. Då var den 6 år gammal och hade gått ca. 14 500 mil, med i praktiken en ägare.

Volvo 940 1997.
Min första bil. Ägde maj 2015-oktober 2015. Var på pappret en superfin bil; Bara 1 tidigare ägare, och gått 16 000 mil. Verkligheten var så långt från papperna man bara kunde komma. Till att börja med var hela karossen helt sönderrostad, och sedermera övermålad med typ Tipp-EX. (Bilen var vit, för att förtydligas!). Sedan hade ABSen rasat, och någon dragit ur sladden för ABS-lampan för att gång på gång prygla igenom den genom besiktningen. För just det; Alla papper vi fick med bilen (servicebok, några besiktningsprotokoll etc.) var mycket snillrikt förfalskade, och det visade sig att bilen under dessa 18 år aldrig någonsin hade blivit servad eller reparerad på verkstad! De senaste 5-6 besiktningarna hade den även blivit rent genompryglad genom. Såldes efter ett knappt halvår till några killar (typ) min ålder från Östergötland som enligt de själva hade gjort sitt livs fynd. Enligt vad jag hört fixade de upp den till absoluta toppskick på alla sätt och vis.

Skoda Octavia Combi TDI 4x4 2014.
Familjens nuvarande första-bil och tillika den bil ovan nämnda skit-BMW byttes in emot. Inte för att denna Skrot-Skoda visade sig vara så mycket bättre men.
Den köptes för att kunna dra tunga släp på regelbunden basis, samt lätt ta sig fram off-road. Vad fick vi? En bil som för det första drar ungefär dubbelt så mycket diesel som utlovat. Som kör ner i diken och sladdar runt värre än min 850 utan ABS - t.om. på vägar! Och där hela instrumentpanelen blinkar och skriker så fort man t.om. bara kopplar på pappas lilla 500 kg släp. Hästsläpet körde vi en kort sväng med en gång, och aldrig mer. Bilen höll typ på att dö då - lät det som iaf! Därtill går den också väldigt hackigt och ojämnt, särskilt på låga varv. Skoda och Mekonomen hittar inga fel på denna heller, och har aldrig ens bytt/lagat någonting, "för att det inte är något fel på den". Fast ovanstående, och fast den drar 0.8 blandad körning. Den har nu vid snart 5 års ålder gått 10 000 mil och vi tror inte att den kommer leva mycket längre än vad vår BMW gjorde.