Citat:
Ursprungligen postat av najas
Stastistiskt sett är människan bara i början av sin livslängd som art. Däggdjursarter brukar existera i 1.5-3 milj i genomsnitt. Om man höftar till med att Homo sapiens funnits i ca 250 000 år än så länge så har vi (statistiskt sett) 1.25-2.75 milj år på oss, innan vi dött ut eller evolverat till en ny art.
Ibland pratar man om 100 000 generationer för Homo-släkten/arter, fast jag har inte sett något reelt stöd för den hypotesen sen snacket om den "molekylära klockan" nån gång på 90-talet.
Folkslag har försvunnit många gånger dom senaste tusental åren. Riken har kommit och gått, vuxit glänst, förstört sin försörjningsbas osv,och försvunnit. På olika platser har det uppståt riken, för att när dom fallit, så har det vuxit riken på andra håll, beroende på massa faktorer som jag inte orkar dra nu.
Problemet idag är att vi gör precis samma sak, fast med mer kraft och teknologi och PÅ EN GLOBAL SKALA.
Är man 50 år så kanske man kan sitta och säga att det är naturens gång osv. Men om man är nyfödd eller skall föddas om 10 år så kanske det inte är lika kul med dom risker och det potentiella lidandet som finns involverat.
Naturens gång diskussionen utelämnar jag för tillfället då jag tycker att det är ett otroligt korkat resonemang.
Kan vara något att tänka på medans man förespråkar tillväxt och mindre försörjningsbas , istället för tillväxt med kvalitet och förbättrad försörjningsbas.
Människan som art är såpass överlägsen så det finns inga konkurrenter, hoten är oss själva, gigantiska naturkatastrofer eller liknande.