"Frivillig" död framför tillfångatagande

Har det militärhistoriskt förväntats att man tar sitt liv framför att bli tillfångatagen?
(Jag tänker inte så mycket på Hara-Kiri självmord och liknande som mer var en hedersgrej utan just på att inte låta sig tillfångatas-elittrupper länka gärna avseende olika epoker in i modern tid)

Finns det samlar(knivar) från dessa epoker som ingick i utrustningen? (Tyskland)?

(Vad har man idag om det förekommer-giftampuller?)

"Modernt" exempel
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lockheed_U-2_Dragon_Lady


_____________

Inte så mycket i västvärlden, eftersom kristendomen säger att självmord är bland de värsta du kan göra (enkelbiljett till helvetet).

Att däremot dö i strid, kämpandes in i det sista, har setts som något modigt, men inte absolut nödvändigt.
Västerländsk krigarkodex har också länge inkluderat nåd mot den som kapitulerar. Det gamla chevalereska ansåg det ohederligt att hugga ned en obeväpnad eller anfalla bakifrån eller flera mot en osv....något som ligger kvar i västvärlden.


Japaner däremot, enligt deras krigarkodex, bushido, så var det den värsta vanära att ge upp och bli tillfångatagen.
Faktum var att japanerna enligt sitt eget synsätt närmast såg det som att de gjorde de allierade soldaterna en tjänst när de avrättade dem efter att de tillfångatagits, då de ansåg att de räddade deras heder på detta sätt.


Sen finns det naturligtvis diverse enheter och förband som håller hårt på "död före vanära" och inte gärna ger sig. Men självmord är nog förbehållet de som har uppgifter som det är av extrem vikt att de undanhåller fienden och inte vill riskera att fienden genom tortyr kan få detta ur personen.
Valet mellan självmord och tortyr kan nog också underlätta det hela en del.

Ja Nazisternas " Generalfeldmarschall" förväntades begå självmord eller stupa i strid hellre än att tillfångatages.

Vilken specialutrustning fick dom för att klara det?


___________

Att hitta vapen torde inte ha medfört några svårigheter för en militär.

Innan den sjätte armén kapitulerade i Stalingrad hade ingen tysk fältmarskalk kapitulerat. Paulus som förde befälet blev befordrad av Hitler till fältmarskalk när det stod klart att kampen var slut och att det bara var en tidsfråga innan de var tvungna att lägga ner vapnen. Även om det inte sades rakt ut så var det underförstått att Paulus därmed skulle vara tvungen att ta sitt liv för att bevara sin heder, något som han inte gjorde.

Tänkte att man kanske hade lite estetik-någon elegant dolk i utrustningen för ändamålet snarare än att blåsa hjärnsubstans överallt eller rakblada pulsådror som vilken självmördare som helst....


____________

Vilken märklig fråga.

Vad hade du själv föredragit?
Att nedkämpa dig själv med en dolk, eller en pistol?

Cyanidkapsel kan säkert fungera. Många ledare i tredje riket tog sådana hellre än att låta sig tillfångatas, så de måste ha tillverkats och distribuerats i hyfsat stort antal. Adolf Hitler själv tog det säkra före det osäkra och bet sönder en kapsel och sköt sig omedelbart efteråt i huvudet. Angående dessa kapslar så har varje tamilsk tiger en sådan runt halsen. Även nordkoreanska soldater på uppdrag i Sydkorea har tagit livet av sig med cyanid hellre än att låta sig tillfångatas.

http://en.wikipedia.org/wiki/Divisio...and_incursions

Angående oviljan att ta livet av sig som är en del av vår kristna moraluppfattning (vilken lever kvar än idag i vår kultur även om vi inte är troende), så är det nämnvärt att tyskarna under andra världskriget inte betraktade självmord som särskilt hedervärt. Snarare betraktades det som något tabu och rentav avskyvärt. Det fanns många fanatiska unga tyskar som var villiga att begå självmordsuppdrag, vilket i många fall dock avslogs från högre ort. Det hade dock varit betydelsefullt att låta dessa villiga förvirrade själar utföra självmordsattacker. Det är ofta väldigt svårt att stoppa självmordsbombare vilket vi ser i bland annat Irak. Ett intressant tyskt projekt var att modifiera V1 till en slags kryssningsrobot med en självmordspilot. Dessa skulle sedan användas mot strategiskt viktiga mål som broar, fabriker etc. Japanerna hade ett liknande projekt med sin Ohka.

http://www.aviastar.org/air/germany/fi-103.php

Kan för lite om tekniker, risker (slinta med pistol vid rekyl), och smärtgränser för att ha någon åsikt-jag antar att militärer med "specialuppdrag" idag har någon smärtfri giftkapsel men jag vet inte....

Edit-tack för kapselsvaret


______________

En som förmodligen förväntades ta livet av sig hellre än att låta sig tillfångatas, var piloten i en U-2 som flög ett spaningsuppdrag över Sovjetunionen. Men han valde att hoppa och blev dömd som spion istället.

http://en.wikipedia.org/wiki/Francis_Gary_Powers

En annan intressant personlighet var Heinrich Ehrler som var en av Tysklands bästa jaktpiloter under andra världskriget, med över tvåhundra nedskjutna fiendeflygplan. Han dog under slutet av andra värlskriget när han rammade en B-17 "Flying Fortress", över radio ska hans sista ord ha varit "Theo. Min ammunition är slut. Jag rammar denna. Farväl. Vi ses i Valhalla". Jag antar att han insåg att kriget var förlorat, och att han hellre dog än levde som fånge i efterkrigstidens Tyskland.

http://en.wikipedia.org/wiki/Heinrich_Ehrler

Rekylen kommer ju trots allt efter det att vapnet avlossats så har man bara pekat vapnet på ett bra ställe så lär ju inte rekylen i sig posera något problem då hjärnan då redan är sönderskjuten.

En anledning till att Hitler tog en cyanidkapsel i kombination med att skjuta sig, ska ha varit att han hade hört berättas om en tysk officer som skulle skjuta sig själv i huvudet, men som istället hade överlevt och dessutom blivit blind då kulan blåst ut ögonen istället för hjärnan. Visst är det så att kulan har lämnat pipan innan vapnet sätts i rörelse på grund av rekylen, men å andra sidan kanske man inte är så säker på handen när man kramar avtryckaren och vet att man snart är död.

Minns jag inte fel läste jag förresten det där med Hitler i Albert Speers memoarer, så det får vara källan.