Min hund är en dragare

Det låter så lätt när ni förklarar hur jag ska göra. Jag försöker se på Cesar, men problemet är att jag sällan är hemma då det visas. Jag har i alla fall börjat med att så fort "odågan" drar i kopplet tar jag ena benet och ger en lätt beröring, jag talar som att jag sparkar honom, men en lätt "touch" vid höften på honom. Detta har börjat fungera liiiiite. Ytterst, ytterst lite. Jag ska verkligen ta mig till era tips och försöka så gott det går. Men jag håller inte med om att det är för sent att lära honom att gå fint i kopplet. Samtidigt får jag väl tänka på att odågan är i trotsen nu, och detta beteende har inte alls varit så jävligt som det är nu. Ett tag, tills han var 5-6 månader gick han fint i kopplet, visst, han var väl ingen världsmästare på fot eller så, men han var inte alls lika hopplös som han är nu. Fot har jag tragglat med honom ända sen han var liten, men det ordet verkar sakna betydelse för honom. Däremot måste jag ta tillfället i akt och säga att han är riktigt extremt duktig på andra saker, som valpar i samma ålder är.. Tycker jag själv

Men dåså, du verkar ju ändå ha koll på läget! Ge inte upp! Det är inte lätt, det har det inte varit för någon av oss. Min gamla kille tog det tre år innan han slutade dra helt, trots att han gick i lydnadsettan redan som 1 1/2 åring som ett annat proffs utan problem. Det gäller bara att inte ge sig, nöta, nöta och nöta.

Du måste träna kontakt och ledarskap. Hunden ska få din tillåtelse, även när det gäller att lukta på en kissfläck, iaf i början. Den ska titta på dig när du ber om det och avbryta sitt beteende, det är DU som bestämmer och ingen annan. Du måste vara konsekvent, heeela tiden. Inte en enda gång ska hunden få vinna, då är du ett steg tillbaka. Välkommen till hundägarskapet, det är inte lätt men oftast sjukt roligt.

Det är absolut inte lätt. Tro mig, jag har slitit mitt hår MÅNGA gånger över det här problemet. Det är först nu det har börjat ordna upp sig.
Sen så bara för att vi fått ordning på det här problemet så innebär ju inte det att vi inte har andra problem. Att komma på inkallning är till exempel inget som min hund känner för att göra oftast.
Sen så undrar jag vad du menar med fot? Alltså hur och när du har tränat det? Och om du har använt ordet fot innan hunden vet vad som förväntas av honom, så kanske du får byta ord nu, eftersom fotkommandot troligen har tappat sin betydelse för honom. Nu antar jag bara, du kanske ha tränat ordentligt fot med honom - det vet ju inte jag.

Känn dig inte misslyckad över det här. Det gjorde jag. Tills någon påpekade för mig att jag har lyckats med en massa andra saker med min hund. Till exempel ensamhetsträningen, med min hund som är av en ras som är erkänt svår att ensamhetsträna.
Så bara för att det kanske tar ett tag att få hunden att gå som folk i kopplet, så ska man inte känna sig som en dålig förare.
Just under trotsåldern är det extra viktigt att öva på kontakt. Gör ni sånt? Om inte jag hade lärt min hund att det lönar sig att ta kontakt med mig så hade han nog fortfarande legat som en rem längs med marken när vi var ute på promenad.

Jag rekommenderar att du läser "Alfasyndromet" och "Problemhund och hundproblem" (Anders Hallgren) innan du tar till dig förlegade ledarskapsteorier.

Förlegade ledarskapsteorier ja, det var det jag skulle ta upp i mitt inlägg också men glömde. Den här flockledarhysterin som drar fram nu är inte helt hälsosam tycker jag...

Eva Bodfäldts "Kontaktkontraktet" är för övrigt en bok jag kan rekommendera till TS.

HAn gick fantastiskt bra både i koppel och lös fram tills han blev cirka 7 månader. Då var det som att vara ute med svarta hingsten eller något i den stilen.

Det som verkligen har funkat för mig är att lära hunden kommandot "bakom".

Man börjar i en smal korridor antingen hemma eller på någon stig i skogen. Du sätter hunden brevid dig som i positionen "fot". Därefter tar du ett steg frammåt och säger "bakom". Försöker hunden tränga sig förbi dig så hindrar du den med hjälp av din arm eller ben eller vad du nu tycker är enklast. Går hunden bakom dig så kan du ju säga "bra bakom" och kanske ge någon godis eller så. När du känner att hunden börjar snappa upp hela idén kan du börja träna på detta utan att ha hjälp av väggar eller liknande. Försöker då hunden bryta sig ut framför dig så stoppar du den med hjälp av att parera med ditt ben.
Nu kommer du till "kravfasen" hunden kan kommandot, men ibland tycker han såklart att han kan skita i vad du säger. Inte helt ovanligt, hundar glömmer gänra när det kommer en jätteintressant lukt eller hund. När detta händer och hunden försöker tränga sig förbi så brukar jag ta och snurra med koppeländen (kanske en tjugo cm) när hunden försöker gå förbi med sin nos får den ett rapp med kopplet. DÅ SKA DU INTE TITTA på hunden eller säga någonting. Det är hundens ansvar att hålla koll på vad den ska göra.
Detta löste min hunds koppeldragande på mindre än en vecka.

Visst, man kan hålla på med olika stannametoder och liknande. Min erfarenhet är att det är ytterst få som faktiskt får denna metod att fungera. Nu berättade jag om hur jag gjorde med min hund, säger inte att detta är en universallösning.

Btw, jag har ingen lättlärd hund av vallhundstyp, utan den där mer egensinniga och mer svårtränade sorten..

Ah, ja, förlegade och förlegade. Hundar är hundar, dvs flockdjur. Precis på detsamma sätt som jag försöker lära mig hundars beteende lär jag mig mina hästars och utgår från deras sätt att tänka. Jag är av åsikten att man måste vara intresserad av sin hund och av hundar och dess beteende i allmännhet.

Jag är ett extremt stort fan av positiv förstärkning, dvs, avbryta ett beteende och berömma eller rent av bara beröm vid varje bra grej. Det som är förlegat egentligen är väl militäruppfostran och att "hunden ska skämmas"! Det enda ord mina hundar vet om som negativt är NEJ! och/eller Schhh!De avbryter, söker ögonkontakt och så har vi roligt på något sätt. Jag har bara tränat Fot! i rent apellplansyfte, vill jag att hunden ska bredvid mig i koppel eller löst så är det ordet Nääära! som gäller. Works like a charm!

Det viktiga är ju att hunden och dess förare finner en väg som båda tycker är rolig, trygg och utvecklande. Om det då må så vara att man kör Hallgren, Dohwhisperer eller vems teorier man nu finner tilltalande. Hundägande ska vara roligt, inte en börda. Tycker man det så har man nog skaffat sig helt fel husdjur.

Min erfarenhet är precis tvärtom, att majoriteten fortfarande går och rycker i kopplet, trots att beteendevetenskapen och praktiken gång på gång visar att bestraffning inte leder till någon långsiktig inlärning. Anledningen till att folk inte får "snälla" metoder att fungera är oftast att de inte orkar hålla sig till det utan är där och tjyvrycker i kopplet ändå av gammal vana. Då är det klart att det tar lång tid - hunden fattar ju ingenting.

Sen så är det också många hundar som reagerar precis tvärtom mot vad man önskade på de mer fysiska metoderna. Min egen till exempel. Ju mer man bråkar med honom, desto bråkigare blir han. Många verkar glömma att vara uppmärksamma på hur just deras hund reagerar på det man gör.
Just koppelryckningar och snärtar är jag lite allergisk mot eftersom det allra oftast leder till att hunden blir mindre benägen att ta kontakt med föraren.
Funkade det för dig så är det toppen, men det är inte en metod jag personligen skulle rekommendera. Även om jag såklart förstår att du inte avser att skada din hund på något vis.

Btw, min hund är inte heller av den naturligt lydiga sorten. Han är en pinscher... Det säger allt.

Fast fördelen med "bakom-metoden" är att jag inte behöver rycka i kopplet. Nu är vi fortfarande inte helt färdiga, men under en lång promenad kanske jag behöver peta till han med kopplet en tre ggr. Vilket känns bra mycket mer rättvist mot hunden, istället för att behöva stanna 450 ggr på en runda alternativt rycka i han.

Där får vi nog agree to disagree helt enkelt. Jag korrigerar så lite som möjligt. Jag finner det mer produktivt att så att säga överlista hunden. Jag anser inte att du lär in ett nytt (önskat) beteende bäst genom att straffa bort det oönskade beteendet.

Det enklaste för att få bort problembeteenden tycker jag oftast är att lära in ett nytt beteende som är oförenligt med det beteendet du vill ha bort. Exempel: Om du inte vill att din hund ska bli galen och skälla när det ringer på dörren, så lär du honom att det lönar sig att sitta tyst på ett ställe du kommenderar. Det är oförenligt med att springa runt och skälla, och hunden kommer att välja det beteendet som lönar sig mest. Och det är upp till dig att se till att det beteendet du har valt för din hund lönar sig mer än det beteendet du vill bli av med. När hunden sett mönstret "Vänta nu...De senaste gångerna jag har skällt och betett mig som ett miffo så hände inte det där roliga jag såg fram emot...". Det vill säga att det faktiskt kom någon efter att det ringt på dörren. "Men nu när jag sitter här snällt och tyst så går matte och öppnar dörren och så kommer den roligaste personen jag vet...Jag tror jag ska fortsätta sitta snällt och tyst, för det lönar sig visst."

Inte alls förenklat...
Men förstår du vad jag menar? I många fall så är utebliven belöning fullt tillräckligt som "bestraffning", och för att få hunden att reflektera över vad den gjorde för fel. Sen får man ju såklart se till att hunden inte går och självbelönar sig på olika vis. Att dra i kopplet kan vara självbelönande, för framåt kommer de ju. Just därför är stanna-metoden bra. Den tillåter inte att hunden får belöning för felaktigt beteende. Vill den ha belöning (komma framåt) så får den använda rätt beteende. Enklare och tydligare än så blir det inte. Själv går jag inte ett jäkla steg utan att min hund går med slakt koppel. Jag vägrar. Vilket har lett till att han inte drar. För det leder inte till det som han vill - det tar honom inte framåt. Det enda som tar honom framåt är att gå med slakt koppel.

Jag förstår absolut vad du menar. Min tanke är mer att man ger hunden "ett jobb" just nu kanske min hund tycker att hans jobb är att dra matte runt promenaden. Då ger jag honom ett nytt jobb, att gå bakom mig. Skäller min hund så skiter jag i själva skällandet, och ber han gå och lägga sig istället. Då slipper man automatiskt skällandet. Kan säkert funka med vattenflaska och sådant också, men det är jag personligen för lat för. Föredrar att låta hunden "gå och lägga sig" istället för att jaga efter hunden med en blomspruta.

NAckelen med "stanna" är att det är så gott som omöjligt att vara så konsekvent som det krävs. Jag provade själv på min hund men gav upp. Varför lägga ett halvår av smådragande i koppel när jag kan få det klart på ett par dagar ?

Ett halvår. Nån vecka tog det innan det satt.

Sen så tvivlar jag starkt på att någon hund ser det som sin uppgift att släpa runt på matte. Tvärtom tror jag knappt ens de märker att det sitter nån i andra änden av kopplet när de är i den där ångvältssinnesstämningen. Det är där kontaktövningarna kommer in i bilden.
Men om man som du sa inte klarar att vara konsekvent, ja då är det klart metoden inte funkar. Det gäller väl alla metoder? Meningen är ju att hunden aldrig ska behöva gissa sig till vad som kommer hända om de utför ett beteende, utan att det ska vara skrivet i sten.
Det är en smaksak det här med bestraffningar. Jag gillar dem inte och undviker dem i möjligaste mån. Inte för att jag tror att hunden dör av ett ryck i kopplet eller vad det nu handlar om, men för att jag anser att det inte är konstruktivt, och att det bryter ned kontakten. Och kontakt är ju liksom grunden för ALLT när det gäller att umgås och ha kul med sin hund.

Men vad bra att du nämnde det här med att ge hunden ett jobb. För det är nämligen också jätteviktigt. Det här handlar ju om så mycket mer än vad man gör just när hunden drar i kopplet. Det handlar ju massor om vad man gör med sin hund övriga tiden.
Som vanligt i framtiden så rekommenderar jag alla att börja spåra med sina hundar. Det är en aktivitet som ALLA hundar mår bra av och borde få hålla på med. Alla hundar jag hittills träffat på har blivit lugnare och gladare av att få gå ett par spår i veckan. Så det är en rekommendation till TS också.
Knappt nån tid tar det heller. Jag lägger alltid ett spår här i kvarteret om jag vet att jag ska lämna hunden hemma i några timmar. Då sover han som en stock sen.
Sen kan man skaffa en väska åt hunden också och låta den bära runt lite konservburkar eller nåt annat meningslöst. Det har jag personligen aldrig testat, men det lär vara effektivt.