Engelskstudier vid universitet

Jag har studerat engelska sedan tredje klass och behärskar språket på den nivå som i regel hålls efter det svenska gymnasiet; ganska bristfälligt med god hör- och läsförståelse. Nu skulle jag vilja grunda ordentligt och en gång för alla uppnå en god behärskning i språket, både aktivt och passivt, framförallt talmässigt.

Jag funderar på att studera engelska ett år vid Göteborgs universitet som en del i att uppnå det målet. Studierna utgörs av skrivövningar, grammatikstudier, fonetik och ganska omfattande litteraturstudier. Samtidigt känns det litet löjligt att plugga engelska på universitet, engelska kan jag ju.

Är det någon som har erfarenhet av universitetsstudier i engelska, som vet om det är ett bra sätt att uppnå god praktisk färdighet i språket?

Först och främst, vad är dina mål med engelskan?

Som en del i att uppnå god praktisk färdighet i engelska kan det absolut vara värdefullt med universitetsstudier. Min uppfattning är dock att det som ger mest är att vistas en längre tid i ett engelskspråkigt land och därmed tvingas använda sin engelska varje dag. Plugga ett halvår i USA till exempel.

Jag tycker också att man lär sig mycket talspråk och vardagliga ord genom att se engelskspråkiga filmer och tv-serier med engelsk textning. Kollar själv alltid med engelsk text när jag ser på dvd:er och tycker att jag har lärt mig mycket på det.

Att kunna uttrycka mig fritt på ett korrekt och tilltalande sätt i kontakten med personer som har engelska som första- eller andraspråk. Både vardagliga och formella situationer, skriftligt och muntligt, ytterst professionellt i mitt yrkesliv som civilingenjör.

Kursen finns också utlandsförlagd i Sussex. Jag ska läsa tyska i Österrike med början i höst, om det konceptet är tilltalande så kommer jag nog överväga att läsa kursen i England.

Har också tänkt förlägga min masterutbildning i USA, men jag kommer då vara 26 år och vid det laget har huvudet stelnat litet väl mycket, varför mitt uttal kommer bli lidande. Därför vill jag bygga upp en vettig nivå redan nu, för att kunna repetera engelskan och bygga upp fackspråklig kompetens i ett senare skede.

Jag har läst 60p engelska vid Umeå Universitet så jag kanske kan bidra med någonting i alla fall.

Först och främst: är det muntlig färdighet du vill ha så ska du bege dig utomlands, det finns absolut ingenting som kan ersätta det. Med det sagt, så visst, du kommer att bli bättre ändå (övning ger trots allt en viss färdighet..) men om du redan nu känner dig bekväm nog att hålla en konversation på engelska så ger det lite i jämförelse med vad ett utlandsår skulle göra.

Gällande det övriga fann jag det rätt intressant (med undantag för "cultural studies" ), om än väl enkelt. Har du goda förkunskaper är det inte många timmar du behöver lägga ner på A-kursen och även om du inte har det så blir det inte många fler. B-kursen var roligare med språkhistoria och lingvistik och tog väl någon timme mer i anspråk.

Jag hade dock inte valt att läsa engelska idag om jag hade gjort samma val. Jag vet inte hur det är i Göteborg, men i Umeå var det många som syntes helt ointresserade och mest bara läste engelska på grund av något vagt infall de fått för sig veckan innan terminsstarten, vilket sänkte nivån på undervisningen ganska rejält. Intressant ämne men inte särskilt givande - är du intresserad av något annat språk så läs det istället då du garanterat får ut mer av 60p på det viset.

Intressant, eftersom jag annars har tänkt grunda med 60 poäng ryska och därefter avancera på halvfart bredvid teknikstudierna. Jag har många bekanta och någon vän som blivit riktigt bra på ryska under värnplikten, själv lockas jag till språket främst av litterära skäl.

Tycker ni detta låter som en bättre investering? Det är givande för mig att få andras infallsvinklar.

Eftersom du säger att du vill uppnå framförallt bättre engeska rent talmässigt tvivlar jag på att universitetsstudier i Sverige är det bästa sättet att gå tillväga. Även om allt som sägs (på perfekt engelska) känns väldigt logiskt och lättbegripligt är det en helt annan femma att prestera nåt liknande själv(men det vet du ju säkert).

Efter många års studier i engelskspråkiga länder anser jag mig behärska språket bra, men herrgeud vilken tid det tar att hitta den perfekta nyansen till allt (när i stort sett varenda ord har 10 synonymer).. Man blir då aldrig fullärd känns det som. Hade alltid nån slags vision om att ''ett år i USA eller England'' skulle förvandla min normala (svensk)engelska till perfekt engelska. Många svenskar verkar tro detta. Jag stöter ofta på svenskar som efter flera år i engelskspråkiga länder snackar kass engelska (men vägrar tro det).

Blir man inte tvingad att lära sig det blir det nog svårt. Tror nästan man måste ha lite vardagsproblem på engelska för att det till slut ska kännas naturligt att använda den i alla sammanhang. Kolla t.ex hur många engelska ord du känner till på bilen, cyckeln, köket, fotbollsplanen osv. Själv var jag som alla andra medelsvenskar med gymnasiekompetens - snudd på oduglig (i verkliga sammanhang).

Har också insett att språk är en färskvara. Efter några veckor i Sverige tappar jag massa engelska och vise versa. Detta är ju förstås bara tillfälligt och återkommer after ett par dagar. Men för mig innebär det i alla fall att det är jättesvårt att vara jättebekväm i båda språken alltid.

Tar du en kurs fräschar du klart upp minnet samtidigt som du kommer lära dig en del nya ord och fraser, se till och underhåll det bara! Lycka till

Som sagt, det beror helt på vad ditt syfte med studierna är. Det jag menar är att tröskeln för självstudier är mycket mindre för engelska då du redan kan det grundläggande.

Du skapar ett väldigt stort ordförråd samt bra meningsbyggnad genom att cruisa på engelska forum.

OK,, jag orkar inte läsa hela tråden. Men jag var "högstabetygselev" på både högstadiet och gymnasiet. Sedan tillbringade jag ett år som utbytesstudent i Florida.

Efter det ville jag "bekräfta" mina kunskaper i engelska på Stockholms universitet. Och jäklar vad kul det var. Fantastiskt bra lärare och bra litteratur. Jag har studerat mycket i min dar, men dom 50 poäng som jag tog i engelska bräcker allt. "Go for it". Realia, grammatik, litteratur etc, JÄTTEINTRESSANT. Jag vill inte alls påstå att det är mycket bättre i England. Tiden i språklabbet där man lärde sig perfekt uttal var underbar.

Sen en liten intressant iakttagelse. Lärarna sa att de här studierna kommer ta 40 timmar i veckan om ni vill ge det chansen. För att kolla om dom hade rätt så klockade jag mina studier. Och ta mig fasen, ordentligt gjorda läxor var verkligen 40 timmar i veckan.

Om jag trodde att mina lärare från engelska instutionen läste detta skulla jag skriva en hyllning till deras ära. Studierna i engelska gav så mycket, inte bara engelska .