Robotar som vet att de tänker

Det skulle kunna betyda att vi har ett öde, att vi inte kan välja vår egen väg.

Ja, en råtta vet inte att den ska dö, men lik förbannat har den intelligens, så vad är din poäng?
Hur kan du bevisa att du är medveten? Hur kan du vara säker på att ingen programmerat dig att tro att du är medveten?

10 input "Ställ din fråga till Are-on"A$
20 if A$="Är du medveten om dig själv?" goto 40
30 goto 10
40 print "ja"
50 goto 10

Har jag påstått något annat?
Vad är det som talar emot? Din förhoppning om att vara liiite mer speciellt än en sten?
men det ämnet behandlar vi väl inte här.

Känner du till begreppet qualia?
http://en.wikipedia.org/wiki/Qualia

I så fall kan jag försöka förklara om det fortfarande behövs.



Ja, absurt nog ligger det kanske lite i det. Forskarnas AI kan fortfarande inte förstå utsagor av den här typen (bland mycket annat):

The committee denied the group a parade permit because they advocated violence.

The committee denied the group a parade permit because they feared violence.

Vi förstår dock genast att kommittén inte förbjöd paraden för att demonstranterna fruktade våld, men det "fattar" inte datajäveln och har inte greppat på 50 år. Varför är det så nu då? Jo, givetvis för att vi förstår människors beteenden för att vi kan känna in oss i dem, kort sagt, vårt resonemang bygger på känslor, också om vad vi känner igen och kan förvänta oss av andra. Även i slutändan, när vi löser matematiska problem, så rör det sig antagligen om ett associativt mönster som blir aktiverat (något som inte sker i en dator).
Med andra ord, vår intelligens bygger på qualia. Att uppleva qualia innebär att ha en känsloförnimmelse, en sensation av företeelser. Att ha en känsla är bara ett annat sätt att säga att något har ett jag (medvetande), för en sensation kan inte förnimmas om den inte kan förnimmas. Därifrån är det raka vägen till intelligens av människors nivå och ontologi.

Så hur skall man göra för att skapa en AI då? Mitt svar är att man inte skall försöka skapa artificiell intelligens, utan artificiell sensation - en maskin som känner saker. Det är dock inte vad forskarna håller på med, utan de är alltjämt nedgrävda i funderingar kring algoritmer, språkteori och logiska processer och hoppas därigenom att frambringa intelligens (självmedvetande), vilket all erfarenhet redan tyder på är helt fel. Vanetänkandet beror väl ytterst på att de flesta datanördar gillar matematik, men ogillar känslor, både hos sig själva och andra.




Håller helt med! Är dessutom något jag vill skall ske.



Helt klart.



Visst är den intelligent, men möjligen en smula handikappad eller efterbliven. "Problemlösning" är dock inte intelligent, det är bara det att intelligenta organismer klarar av att lösa problem.



Självklart är den det. Den är ju medveten om kaffebryggaren. "Kaffebryggare tom: *dåligt*, fyllla på kaffebryggare: *skööönt*, Rückblende hämtar kaffe: *känsla av mening och tillfredställelse*.




O ja, definitioner kan vi hålla på med i all evighet och samtidigt är det viktigt för i dessa debatter är det snarare regel att tala förbi varann än motsatsen.

Skulle åtminstone i all enkelhet kunna säga så här: Medvetande är att uppleva qualia; graden av medvetande är gradvis fortskridande från lägre livsformer till högre, ett kontinuum.


P.S: Exemplen ovan är för övrigt hämtade härifrån:
http://www.skeptic.com/the_magazine/...gone_awry.html

Jag börjar bli för trött, skriver ett längre svar imorrn.
Men kort sagt kan jag säga att hela ditt resonemang helt bygger på din egna definition av vad medvetande och intelligens är.
Det blir därmed ganska svårt att diskutera med dig.
Du använder människan som nån sorts universell måttstock.
Har vi ens fastställt att vi är medvetna?
Och återigen, du säger att kaffekokaren är medveten osv. Du har missat hela min fråga, jag undrar vart gränsen går!
Du kan väl fan inte säga att en hjärncell är medvetande??
Och du säger ja: Är atomerna som bygger upp hjärncellen intelligent?
VART GÅR GRÄNSEN? svara på det så vi har en definition, tills dess placerar jag dig i Kategori: Mankan

Väldigt intressant läsning om ämnet av neurologiprofessorn Germund Hesslow (på svenska)

http://www.mphy.lu.se/avd/nf/hesslow.../HW-medvet.htm

Där förklarar han t.ex. vad och hur ett "inre tal" är, inre perception, vad en tanke är osv samt om det är möjligt att åstadkomma detta hos robotar exv.

Den inre världen som vi besitter finns för att den mänskliga hjärnan kan åstadkomma ett eget inflöde när den simulerar handlingar.


Dock bör det påpekas att denna text ligger under "Philosophy"...

Det kanske inte finns någon sådan gräns. Varför skulle det finnas en gräns av den typen? En kontinuerlig övergång från enklare till mer komplexa typer av medvetanden är både elegantare och rimligare.

Huruvida det "finns" en sådan gräns beror helt och hållet på hur man definierar "medvetande". Det enda vi objektivt kan säga är att människor är föremål för fysikens lagar. Ett begrepp som "medvetande" är inte nödvändigt för att förstå människan. Det blir dock enklare om man introducerar begrepp som "medvetande", "känslor", osv, men det är bara abstrakta begrepp och inget som existerar konkret.

En lämplig definition kan kanske vara något som är autonomt, kan ta intryck av omgivningen, lära sig nya saker (bli omprogrammerad), och kan kommunicera med andra medvetanden på något sätt. I definitionen kan man även inkludera hur pass bra man måste vara på dessa saker.

Det är väl snarare mankan/DoÅ som förespråkar ett samhälle där allting är fastställt.
(Gud finns, han är allsmäktig, alla människor längtar efter gud, de som inte gör det förtrycker längtan)
Att hävda att medvetande uppstår naturligt när tillräckligt många intrycksorgan är sammankopplade i ett nätverk är istället en ödmjuk och logisk teori.

Så länge vi fritt kan omdefiniera eller låta bli att definiera intelligens och medvetande håller jag med er.
Hur kan datorer få ett medvetande om vi inte ens vet vad det är??

Hade vi människor inte vart smartast på jorden, men istället te x va bättre på att jonglera, så hade vi garanterat sagt nått i stil med: "Vi är viktigast och datorerna kommer aldrig komma till våran nivå, för dom kan inte jonglera."

Så du tycker att atomerna som utgör en hjärncell är självmedveten?
Om du inte tycker det så finns det en gräns.
Gränsen avgörs ju givetvis på hur vi definierar medvetenhet, det är därför du inte kan svara på frågan.

Det jag menar är att ni kommer ju aktivt till tidernas slut leta efter saker som vi har men datorerna inte kommer kunna ha innan ni ger upp era försök att definiera medvetande och intelligens.

Google-botten kanske uppfyller profetian.