Svarar på TS fråga:
Jag hade en fruktansvärt hemsk snedtripp, var också klantig och dum i huvudet och tog syra på ett rave, dessutom ett väldigt stort sådant i en gigantisk lokal som det var lätt att gå vilse i (stort hus, massa våningar), och jag kände bara ett par människor som var där, resten var kompisars kompisar och helt okända. I början var det roligt, men sen tappade jag bort min bästa vän och då hamnade jag i helvetet. Och stannade i helvetet i 18 timmar.
Hade tagit syra ett par gånger tidigare, då i hemma hos nära vänner, hade med min sambo osv, och då hade allt gått bra. Det bidrog säkert till att jag var dum nog (dessutom påverkad av tjack, ketamin och röka) att tro att jag kunde hantera syra även på ett rave. Dosen var "bara" en hoffman. Dock var det min värsta upplevelse dittills, alla kategorier.
Hur som helst, jag överlevde, men var fruktansvärt rädd för syran. Dock ville jag inte låta syran "vinna", så ett par veckor senare tog jag en låg dos (en hoffman) tillsammans med två mycket nära vänner, långt ute på landet i total stillhet, satt och ritade och pratade och hade det mysigt. Faran över, tänkte jag, och onekligen så fick jag ett antal mycket trevliga trippar till, även på lite större doser. (2 hoffman) Men då höll jag mig hemma i min egen lägenhet, med nära vänner och sambo, och gick bara promenader i närområdet, mitt i natten.
Sen.. ..nu trodde jag det var "lugnt" med lsd, att jag fixade det. Det kan trots allt vara en underbar drog. Så, jag och min sambo skulle fira att terminen var slut med en tripp. Dock så kunde vi inte vara i min lägenhet (vi bodde inte ihop då), eftersom den jag delade lägenhet med skulle vara hemma, så vi gick istället iväg till min sambos lägenhet. Droppade 2 shiva var och hade jättetrevligt ett par timmar, skrattade, hånglade, mös, ritade osv. Sen skulle vi gå på promenad - men då bröt helvetet lös igen, träffade nyktra människor och började nojja, och sen ramlade verkligheten totalt isär, tiden ramlade isär, hela världen ramlade isär. Var i helvetet och totalt okontaktbar, rent farlig både för mig själv och min sambo, och för en vän som tillkallades för att hjälpa mig. Vad som egentligen hände, eller hur länge det var, har jag ingen aning om, det enda jag minns är det helvete jag var i, och det kommer jag aldrig glömma. Tillslut, har min sambo berättat, lyckades de få i mig sömntabletter och tillslut däckade jag. När jag vaknade var verkligheten fortfarande trasig. Det var mer än sex månader sen, och jag får fortfarande panikångest ibland, om något påminner mig om vad som hände i min hjärna tillexempel.
Så: Jag älskar syra, det kan vara som att vara i himlen. Syran har gett mig otroligt mycket självinsikter och insikter om världen, men jag litar inte på min hjärna. Den kan tillsammans med syra vara så innihelvete förjävlig att jag antagligen aldrig kommer våga ta syra mer. Även fast jag vet att det kan vara jättekul - men jag skulle antagligen vara så nervös innan syran kickade på för att snea igen att jag med största sannolikhet skulle snea igen. LSD kräver både sin set och sin setting - och min hjärna klarar inte av det längre.
Så; har du sneat rejält, tänk över om din hjärna verkligen är tillräckligt stabil för att klara av det igen. Min var det inte.