Hur överklagar man gravplats?

Min svärfar dog för ett tag sen. Han var inte gift men däremot sambo. Han efterlämnar sig två söner.
De båda bröstarvingarna blev aldrig tillfrågade om vare sig gravplats, hur begravningen skulle se ut, hur utformningen på gravstenen skulle vara mm.
Den avlidnes sambo körde sitt eget race och bestämde allt.
Hon beslutade även att graven skulle vara i Trelleborg. Min sambo och hans bror hade hellre velat att graven skulle ligga i Svedala som ligger utanför Trelleborg. Detta för att min svärfar var född och uppvuxen där och har sin släkt boendes där.
Vilka rättigheter har bröstarvingarna att ändra beslut av gravplats?
De är väl trots allt närmast anhöriga när deras far inte var gift?

Utan att gå in på det juridiska, där jag dessvärre inte har något att bidra med, men har ni testat att diskutera saken med nämnda sambo? I många fall får man ju ett mer positivt bemötande av ett lite mer ödmjukt och kompromissande approach istället för att hävda rätt och namedroppa paragrafer. Att hon bestämde över begravningen och stenens utformande tolkar jag som att hon var driftig och tog tag i det hela, och att sönerna inte tog tag i det och försökte involvera sig. Det är ju en mindre rolig uppgift men något man gärna får avklarat och inte drar ut på, så att hon inte aktivt frågade dem kan man ju lika gärna belasta sönerna med som inte erbjöd sig att avlasta. Eller är detta en feltolkning från min sida, ville sönerna involvera sig men fick kalla handen?

De har båda två sagt att de vill att deras far ska ligga i Svedala men hon körde över dem totalt och styrde och ställde. Hon ville att han skulle ligga i Trelleborg så hon hade nära till graven. Hon är en sån människa som det inte går så bra att diskutera med. Det hon vill är det som gäller, punkt slut.

Det är dödsbodelägarna som skall vara med och bestämma gravplats etc. Om hon inte finns med i testamentet eller har något samboavtal så är hon inte dödsbodeltagare och har egentligen ingenting att säga om om begravningen. begravningen bekostas för övrigt av dödsboet och det är dödsbodelägarna som bestämmer. Man bör alltså tala om det för begravningsfirman att de inte kommer att få betalt om de begraver på fel plats. Sen bör man också prata med bouppteckningsmannen om detta.

Bouppteckningsmannen går inte att prata med. Hon verkar jävig och står på sambons sida. De hade ett samboavtal som bara gällde för bohag och hus.
Min sambo och hans bror hann liksom inte säga till om något eftersom sambon fixade allt inom två dagar efter dödsfallet. Och hon är dödsbodelägare eftersom hon står upptagen i testamentet att hon ärver hans del av bohaget.

Edit: Begravningskostnaderna har hon tyvärr redan hunnit betala genom svärfars konto. Lika bråttom där som med allt annat.

inte för att jag kan bidra med något essentiellt, men det här är en väldigt väldigt tråkig situation. hur man tar hand om avlidna släktingar är väl ändå det sista någon vill bråka om.
jag tror att det enklaste du kan göra är att skaffa någon som kan tala för dig. jag tror paragrafdropping inte fungerar värst bra i det här fallet, om än i praktiken.

Vi får nog anlita en advokat i den här frågan. Man trodde ju ändå att bröstarvingar hade mer talan än en sambo i den här frågan.

det har dom väl? en sambo ingår väl inte i ett dödsbo? eller iaf inte till den grad som en bröstarvinge gör? genuint släktskap måste väl ändå komma först.

När min pappa dog så blev det ett jäkla liv om var han skulle ligga.
Pappa önskade ligga på kyrkogård X men två av mina syskon tyckte att han istället skulle ligga på kyrkogård Y.

Jag o min bror ansåg att vi skulle rätta oss efter pappas vilja o ingen annans.
Jag hade ett möte med kyrkogårdschefen på kyrkogårdsförvaltningen som gjorde en utredning.

Dom skickade sen sin utredning vidare till Länsstyrelsen som också gjorde en utredning.
Det tog nästan 9mån från det att pappa dog tills han kom i jorden.
Det var psykiskt påfrestande att veta att hans aska låg i en urna bara några meter från minneslunden där jag var varje vecka o satte blommor.

När beskedet från Länstyrelsen kom grät jag av glädje för pappas skull.
Ska det vara så svårt att rätta sej efter vad den avlidne ville???

Efter denna händelse så har jag skrivit ner mina önskemål den dagen jag går bort.

Så mitt råd till TS blir......prata med kyrkogårdschefen o Länsstyrelsen.

Advokaten kan inte hjälpa dej mycket mer än att skriva ihop brevet till Kyrkogårdsförvaltningen eller Länsstyrelsen.

Och om jag inte missminner mej så har sambon väldigt stor talan i detta.
Har inget direkt med bröstarvingar o göra.

En god vän som var sambo gick bort. Han hade ett yngre barn med sambon.
Sen hade han även en vuxen dotter sen tidigare.

Där blev det också tjafs om var han skulle ligga. Jag tror att det var någonstans i begravningslagen som det stod att sambon hade rätt o bestämma detta.

Jag ringde också o kollade med en väninna som är advokat om vad som gällde.
Det hela slutade med att sambon hade rätt att bestämma allt om begravning o begravningsplats.

Har sambon rätt att besluta även om bröstarvingarna är särkullbarn?

Om jag inte missminner mej så är det så. Hur länge hade dom varit sambo?