George Af Klercker var en svensk filmregissör verksam under det svenska filmguldåldern 1918-1925, som nog hade fallit i glömska om inte Ingmar Bergman åter hade uppmärksammat hans gärningar och fick Filminstitutet till att restaurera hans filmer. För mig personligen har Af Klercker utvecklats till en favoritregissör under stumfilmseran.
Jag såg igår
Nattliga toner (1918), som handlar om baron von Meislingen som älskar att skriva poesi men är en usel poet. Han lär känna den fattige Peter Långhår, en fantastisk poet och lyriker. Baronen börjar att köpa Långhårs poesi men påstår att det är hans egen inför hans vänner och publik. Långhårs stora magnum opus betitlad "Nattliga toner" vill dock inte Långhår alls sälja, vilket sårar baronen djupt och han gör allt för att lägga vantarna på lyriken vilket får ödesdigra konsekvenser.
Uppskattade det här dramat mycket och det kändes verkligen som en
film med en konsekvent handling och inte bara uppbyggda scener som lever sina egna liv, vilket många stumfilmer före 1920 led av.
Finns här på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=EDrKveBJF4E&t=.