Esperanto

Efter att ha tänkt igenom saken bumpar jag den här tråden, även om jag förstår att man lika gärna passa att skapa en ny; då spörsmålet är mer snävt. (Mod. får såklart göra som han/hon vill).

Nåja. Här kommer det:

Personligen har jag aldrig varit intresserad av att lära mig esperanto (av förklarliga skäl). Och folk verkar inte ha annat skäl till det, mer än "att det är kul". (Det enda roliga som jag skulle finna i det, vore att kunna se Incubus med William Shatner utan översättning).

Men nyligen såg jag en kille på Youtube som lärt sig språket, och han kom med det enda "nyttoargumentet" som jag hört: att det skulle funka som en ingång till romanska språk. Eftersom 1. större delen av ordförrådet är baserat på dessa språk. 2. (no brainer) det är enklare att lära sig.

Kan det här stämma? (Resonera gärna fritt).

Det "stämmer" ju naturligtvis i nån slags tautologisk mening. Dock bortser det ju ifrån att det tar tid att lära sig esperanto och att det inte är självklart att man tjänar in den tiden.


1. A kan bara svenska.
2. B kan både svenska och esperanto.

- Lär sig B italienska snabbare än A?
- Ja, antagligen.

- Hade B kunnat ännu mer italienska än h*n just nu kan om h*n börjat med det direkt och inte "slösat tid" på esperanto?
- Ja, antagligen.

"Tautologisk?"(har googlat ordet, men förstår inte resonemanget).


Det är sant. Samtidigt, för att ha användning av det i den här meningen, så behöver man ju inte lära sig att tala det flytande (som den här killen har gjort ).

Jag undrar hur mycket tid man förlorar om man sneglar på esperanto, i säg... en vecka?

Jag menade att det blir ett cirkelresonemang (eller i alla fall en självklarhet) om man tar fasta på #1:


I så fall säger man ju bara:

Om man kan ett språk med många romanska ord så är det lättare att lära sig andra romanska språk.

Jaha? Konstigt vore det ju annars.
Visst. Det är ju säkert ingen nackdel. Fast det återstår ju att bevisa att det är mer nyttigt än att snegla på italiensk, fransk eller spansk grammatik i en vecka.

Aha.


Fast poängen var ju att det skulle funka som en ingång, för att esperanto har en "enklare" grammatik. Man bygger upp ett visst ordförråd och kan nyttja det "direkt", istället för att (till att börja med) traggla glosor. Men sen är ju ett språk så mycket mer än bara ord.

Jag funderar på att lära mig esperanto, ändå sedan jag läste om att det underlättar att man lär sig flera språk.

Vill man ha en enkel inkörsport till romanska språk och latin är interlingua enormt mycket bättre lämpat.

Finns det några likheter mellan esperanto och interlingua?

The New Yorker hade en intressant artikel om esperanto härom veckan:
http://www.newyorker.com/magazine/20...nite-humankind

Visst finns det likheter. Båda är konstruerade språk som plockar ord från olika kända, främst västerländska, naturliga språk och lägger till en enkel grammatik. Men det finns fler skillnader.

En skillnad är att interlingua konstruerar ordförrådet systematiskt genom att jämföra ett antal uppställda språk och tar det vanligaste ordet. Resultatet blir att det latenta internationella ordförrådet framgår konsekvent. Till exempel får ord med vanliga ändelser som -tion eller -isering konsekventa former. Esperantos ordförråd, däremot, plockades ut på måfå av Zamenhof enligt eget tycke utan någon logik alls.

En annan skillnad är att interlinguas grammatik verkligen är minimal och inte har märkligheter som den nämnda ackusativböjningen hos esperanto.

En tredje skillnad är att interlingua är automatiskt begripligt för någorlunda bildade västerlänningar, vilket inte är fallet med esperanto.

Påminner mig om en ytterligare skillnad esperanto–interlingua, av mer ideologiskt slag: Esperanto var och är ett språk för utopiker, medan interlingua, skapat av språkvetare, är rotat i västerländsk kultur så som den är.

Tack, jag skall ta mig en närmare titt på interlingua.