Citat:
Ursprungligen postat av KungPeng
Några problem med Esperanto som jag ser det:
-- Onödig grammatik. Ackusativböjningen tillför ingenting alls. Det känns nästan som att Zamenhof – med sin bakgrund av jiddisch och slaviska språk – tänkte: "Lite kasusböjning måste vi väl ändå ha?".
-- Krånglig ortografi med hittepå-cirkumflexkonsonanter som inte finns i något annat språk.
-- Ordförrådet är ologiskt och svårt att lära sig, i total motsats till vad som brukar påstås. Ordstammarna är tagna från vitt skilda språkfamiljer utan något som helst system. Inte ens när stammarna kommer från samma familj finns det någon logik. Allt måste pluggas in ord för ord.
Ido rättar väl till en del av det där. Men jag håller hellre på interlingua.
Angående ackusativ så ger det något friare ordföljd. Man kan säga "hästen äter hö", men sätter man "hästen" i ackusativ och "hö" i nominativ är det plötsligt höet som äter hästen. Jämför "jag ser dig", kontra "mig ser du". Angående tecknen så är det för att undvika svåra stavningar. I svenska saknas tecken för sje-ljud, och i stället har vi ett tiotal olika stavningar. Mycket krångligare.
Jag tycker esperanto är ett roligt språk, och skulle gärna lära mig mer.