En kväll att glömma [Potatisplanta]

Kön: Man (nåväl, pojke)
Vikt: 60 kg (uppskattningsvis)
Substans: Potatisplanta
Mängd: En bakplåt

Bakgrund
Följande utspelar sig under en sommarlovsvecka för närmare tio år sedan. En ung och (som historien skall förtälja) dum 15-åring hade lyckats komma över en intressant bok. Många innehållslösa dagar hade tvingat fram en rastlöshet som bara hårt hållna ungdomar från ett förortsvillaområde kan känna. Historien tar vid när 15-åringen och dennes vän sätter sig ner och läser. Det är en kvav och maklig fredagseftermiddag och ingen av pojkarna har något emot att läsa en kort bok om droger naturen har att erbjuda.

(Byter här form för att, tidsspannet till trots, ingjuta lite trovärdighet till historien.)

Jag hade hittat boken tidigare i veckan på det lokala biblioteket. Gömd och svår att hitta, underliga blickar och fiffel för att mamma inte skulle se den; sen var den min – Den höga nord.

Vi tog till oss informationen som svampar (notera ordvitsen), vi läste om Spikklubbor och Nattskattor, Blomman för dagen och Hasch, potatisplantor och… potatisplantor?! Informationen kändes med ens lättillgänglig. Där satt jag och min vän Richard och tittade i boken och i varandras lysande ansikten omvartannat.

Förberedelser
Det var egentligen inte så mycket att diskutera. Vi sa inte många ord till varandra under den där eftermiddagen; det enda som malde i våra huvuden var plantorna vid kolonilotterna. När skymningen kom – jag vill minnas att det var mörkt så det var förmodligen sensommar – sprang vi där, jag och Richard, fulla av förväntningar och skrapsår från knähöga potatisplantor. I efterhand kan bedriften kännas något blek – lotterna vaktades inte direkt kvällstid, de soldyrkande vitskräpsfamiljerna hade förmodligen gått hem för att dricka billigt lådvin för flera timmar sedan. Men då vi satt där i Annikas kök med våra blad i en hög på bordet, vår skatt, hade vi i alla fall åstadkommit något.

Hur torkar man en halv kubikmeter blad? Frågade vi oss. Jag vill minnas att frågan var betydligt mer självklar än svaret. Vi startade ugnen och fördelade bladen på vad jag minns 5-6 bakplåtar. Någon timme senare doftade köket sött. Ljumna plåtar stod på kökets alla tillgängliga ytor – bladen var torra.

Inhale… Exhale…
Vi hade ett paket cigarettpapper framför oss; det skulle visa sig vara otillräckligt. Kan inte svära på detaljen men jag skulle sätta en timmes massage på att vi tog fram lokaldelen av telefonkatalogen och började rulla de största jointarna som någonsin skådats. Har en minnesbild av att jag precis når runt min ”joppe” med min, om än gängliga, tumme och pekfinger. (Vid en närmare eftertanke kan det ha varit en psalmbok, men av vördnad inför de mindre bemedlade utelämnar jag det.)

Folk börjar dimpa ner – det är tydligen fest. De flesta undviker att gå in i köket som väl mest kan liknas vid en sydamerikansk kolafabrik utan maskingevär.

Detaljer om hur mycket jag får i mig under mina första bloss måste jag tyvärr utelämna. Har en minnesbild av hur Richard kräks vatten över balkongräcket. Våra förväntningar på kvällens äventyr hade förmodligen tagit uttryck i att vi inte ätit något under hela dagen. Redan vanställda av vätske- och näringsbrist sitter vi och tar astma-doser av torkade potatisplantor från joppar stora som falukorvar.

Upp
Festen är i full gång när jag ligger på en fotpall mitt i vardagsrummet och hävdar att allt går i slow-motion. Jag öppnar ögonen och sitter något förvånad på balkongen igen och tar ytterligare ett bloss. Har börjat dricka öl för att halsen tidigare känts som sandpapper. Richard har slutat att kräkas och har flyttat upp på räcket på balkongen där han halsar från en flaska rödvin. Med ett blårött leende frågar han mig om jag känner något.

Jag ligger på fotpallen igen och svarar att jag mår bra varpå Annika tar tag i mig och frågar om jag verkligen gör det. Jag mår nog inte så bra.

Ner
Alla har gått hem. Fyra timmar har försvunnit. Minnesbilder av att jag ramlat omkring i köket, sovit under köksbordet, velat hoppa ner från balkongen, slagit upp ett sår (som jag fortfarande har kvar ärret från) under hakan på kylskåpshandtaget har kommit tillbaks först på senare år då jag fått händelseförloppet berättat för mig. Dagen efter var tung; är ingen doktor men min slutledningsförmåga säger mig att jag kan ha utvecklat min migrän under den dagen. Ljus såg jag först på söndagen då jag åt för första gången efter att ha kräkts konstant under hela lördagen.

And…?
Röker nog hellre de där trådarna som man kan hitta i bananer än potatisplantor igen.

Det var förmodligen första och sista gången jag skrev i den här delen av forumet. Knarkar man inte tyngre droger än potatisplantor har man förmodligen inte här att göra. Jag gillar dock att läsa de lite mer välskrivna alster som presenteras här – kommer att fortsätta läsa ☺

Rätta mig om jag har fel men är inte potatisplantan nära släkt med tobaksplantan så det är nikotin eller nåt nikotinliknande gift i dom? Har i vilket fall hört att dom där bären/frukterna som blir på plantan är väldigt giftiga. Kanske inte är den bästa partydrogen? men men, är man 15 år och nyfiken så är det sånt som händer! hehe

https://wiki.magiskamolekyler.org/Solanaceae

Tackar för skön läsning. Blev sugen på att testa den här underbara drogen, jag har ju trots allt en planta på balkongen, en stor jävel med frukter och allt!
Nej alvarligt talat så äter jag hellre pubis än att testa den skiten.

Du skriver bra och raporten är skriven på ett sätt som känns färskt.

Ifall du inte hade glömmt bort det mesta av det så hade det blivit en fyra, nu får du nöja dig med nummer tre!

Jag ger dig 3/5 för en underbart skriven rapport med lite för många, men förståeliga, minnesluckor.

om jag fattar det rätt skaq man alltså kunna få ett rus av tomatplantornas gröna delar?

3/5

Potatisplantor innehåller väl atropin? Jag måste erkänna att jag bara skummade igenom vissa delar, textens ringa omfång till trots, men jag förstod aldrig huruvida "festen" överhuvudtaget ägde rum, eller om det bara var den kraftiga hallucinogenen ni rökte som spökade?

Atropin är alltså samma alkaloid man normalt finner i Änglatrumpet och Spiklubba, som ju båda är delirianter.

För övrigt, vet någon ifall chiliplantor (också solanaceae, så vitt jag vet) innehåller atropin? Min hundvalp brukar nämligen nafsa lite i bladen, kanske är han någon sorts psykonaut?

edit:

När jag läste igenom det en gång till märkte jag att festen nog faktiskt ägde rum.

Finns för övrigt ett roligt parti i "White line fever" där Lemmy ber en sjuksköterska om amfetaminsulfat. Hon ger honom en stor låda vitt pulver, och han och hans kamrat börjar snorta för glatta livet. När de dragit i sig "halva lådan" (enligt lemmy) läser han texten på sidan av den och ser att det står "atropinsulfat" (används också inom vården). Det slutar med att han blir inlåst flera dagar på ett lasarett, och är trippad i två veckor.

Både Spikklubba och änglatrumpet är väl ur samma släkte som potatis, och tror alla de har atopin i sig

/c

Det är ett och annat tämligen tveksamt i rapporten. Exempelvis att ni lyckades få femhundra liter potatisblast att ligga på ett köksbord/liknande.

Vill minnas att vi hade typ 4-5 ICA-påsar fulla. 500 liter eller inte, det var ingen exakt siffra!

Jävligt kul med något annorlunda. 4/5 för ett välskrivet alster.