2008-08-03, 20:56
#1
Dårar, tokar, knasbollar, stollar... såna har det alltid funnits gott om. Inte minst på tidningarnas insändarsidor har man kunnat få en inblick i hur många hjärnor som uppenbarligen saknar stora delar av helhetsförståelse och sunt förnuft. Oftast skrattar vi bort dem, viftar bort deras inskränkta åsikter, fnyser kanske lite lätt - men hey, de är ju bara enskilda tokstollar och även dessa måste ju få ha rätt att uttrycka sin åsikt. Sällan eller aldrig har jag hört någon som dömer ut en hel grupp människor baserat på att en enskild tomte uttrycker mindre genomtänkta åsikter.
Ett stort undantag verkar dock kunna göras för invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Vad är det egentligen som gör att vårt normala kritiska tänkande sätts ur spel när det är en muslimska dåre som uttrycker mindre genomtänkta åsikter? Vilken mekanism hos svensken/pressen gör att muslimska dårar alltid måste tas på största allvar, citeras och görs till talesmän inte bara för sina landsmän, utan för hela den muslimska världen? Vad är det som gör att vi inte bara viftar bort det som trams, som vi skulle ha gjort med en Åke Green, Linda Rosing eller valfri insändare i lokaltidningen?
En muslimsk dåre tycker att en bild på en hund är kränkande. Jaha. Men varför bryr vi oss? En annan muslimsk dåre tycker att det ska vara speciella öppettider för muslimska kvinnor på badhusen. Jaha. Varför är det så viktigt att ta denne på allvar? Hade det varit en svensk dåre så hade ingen brytt sig!
Är det så att svensken i gemen tycker att muslimer är så viktiga att de alltid måste tas på allvar? Om det nu är en överdriven PK-ism, vad är det i så fall som gör att allt som enskilda muslimska dårar gör får stora rubriker i FB, och att det dras långtgående slutsatser om alla muslimer? Är det inte skribenterna på I&I som skryter om att de minsann inte är PK?
Förklara, jag får det inte att gå ihop...
Ett stort undantag verkar dock kunna göras för invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Vad är det egentligen som gör att vårt normala kritiska tänkande sätts ur spel när det är en muslimska dåre som uttrycker mindre genomtänkta åsikter? Vilken mekanism hos svensken/pressen gör att muslimska dårar alltid måste tas på största allvar, citeras och görs till talesmän inte bara för sina landsmän, utan för hela den muslimska världen? Vad är det som gör att vi inte bara viftar bort det som trams, som vi skulle ha gjort med en Åke Green, Linda Rosing eller valfri insändare i lokaltidningen?
En muslimsk dåre tycker att en bild på en hund är kränkande. Jaha. Men varför bryr vi oss? En annan muslimsk dåre tycker att det ska vara speciella öppettider för muslimska kvinnor på badhusen. Jaha. Varför är det så viktigt att ta denne på allvar? Hade det varit en svensk dåre så hade ingen brytt sig!
Är det så att svensken i gemen tycker att muslimer är så viktiga att de alltid måste tas på allvar? Om det nu är en överdriven PK-ism, vad är det i så fall som gör att allt som enskilda muslimska dårar gör får stora rubriker i FB, och att det dras långtgående slutsatser om alla muslimer? Är det inte skribenterna på I&I som skryter om att de minsann inte är PK?
Förklara, jag får det inte att gå ihop...
