2008-08-02, 14:34
#1
Hawaiian Mushroom, Copelandia Cyanescens
Okey, första trippen på svamp.
Jag kan tyvärr inte ange några klockslag, jag hade vid tillfället ingen koll på hur mycket tiden var. Är man ledig så bryr man sig inte om tid!
Har kokat te på svamp en gång innan, men då fick jag bara den där känslan att världen hade förändrats, den var mycket mer intressant, och man hade aldrig sett den ur detta (minst sagt) lustiga perspektiv innan.
Väggarna andades lite och en del flaskor hos polaren jag var hos växte och krympte om vartannat. Jag insåg att jag hade 3 tankar, som var och en föranledde den nästa. Men den tanken jag nyss tänkt på glömde jag bort såfort jag kom in på den nya. Försökte förklara detta fenomen för mina två vänner men det gick minst sagt dåligt under influensen.
Nåväl, tillbax två veckor i tiden.
Jag och 5 andra kompisar skulle upp till en stuga vi brukat besöka under somrarna, mest för att festa och komma bort. Jag hade talat om att vi skulle fixa lite svamp och lite röka för att piffa upp kvällen. Vi tog med oss god mat att grilla, och hade förberett riktigt nice, med tvspel och tv, kortspel och massa annat att sysselsätta oss med under tiden.
Hemma i hemstaden blev det ett jävla flängande för att få tag på allt, vi var o hämtade grejer på en jäkla massa platser. Nåväl. Pirriga i kroppen om en mycket trevlig kvll tog vi bilen dit för att dra igång.
Väl där sätter vi oss ute vid hans privata brygga. En hyfsat lyxig sådan (Den kändes under ruset som mitt hem..) och meckar upp en bong. vi sitter i den goa värmen och är lite småstekta. Vi ömsom hoppar i vattnet, ömsom sitter på bryggan och tittar ut över vattnet och vassen. Det ska tilläggas att det är ett riktigt fint läge mot en sjö. Sitter o snackar gött, och jag börjar förbereda grillen. Vi är då 4 stycken. Lite senare kommer mina andra två kompisar över med sina grejer, och det blir en livlig stämning i den goa solen. Grillen står ute på gräset och är snart färdig för att börja grilla. Gött tänker jag, äntligen kommer vi igång!
De 2 sistnämda kompisarna kunde inte fixa något till mig, och rökat höll på att ta slut, men de delar ändå med sig av sina 2 packets, så jag får ungefär en tredjedel av deras packets var. Vid den här tiden hade jag varit grillmästare ett tag och alla grabbarna fick sin mat. Vi satt allihopa ute på bryggan. André och Jonas som de med svampen heter sade att man helst ska äta på tom mage, och det visste jag sen innan. Vi splitta svampen och börja tugga, jag tog den i ett par delar för den inte precis smakade gott, även om det inte var jätte-äckligt... Springer runt och tuggar den som tuggummi i cirka 10 minuter, och tar sen en halv kotlett för att sätta fart på magen.
Cirka 20 minuter senare börjar allt skeva ur. Vi alla tre som svampade fick en jävla skrattnoja, som höll i sig i säkert 40 minuter.. Jag skrattade åt allt, där jag satt på träbänken ute på bryggan, och tillslut blev det tråkigt att sitta still.. Jag reser mig upp och då kommer effekterna än mer.
Jag får jäkligt svårt för att stå, så jag får hålla fast i parasollen, samtidigt som jag står och asgarvar, åt allt från mina polare, till den halvt uppätna maten på bordet. Detta var verkligen hysteriskt roligt, och en av mina gladaste stunder (någonsin?)
SAmtidigt börjar jag få den där känslan att det hela är en ny värld som öppnats sig. Allt är JÄVLIGT lustigt minst sagt, väldigt svårt att beskriva, men det är väl den där svampkänslan man får...Det var jag inte sen m ed att berätta då tillfälle gavs.
Varenda liten pinal blir intressant som attan och måste bara undersökas... Jag lägger mig på bryggan, med huvudet ut över kanten och tittar ner på vattnet. I min hand håller jag en cigg.
Jag fimpar i vattnet och ser små rökspiraler komma från askan, upp mot mig. Det är så vackert! Att aska av en cigg har aldrig varit så fint.
När jag tittar upp har allt blivit suddigt.
Solen skiner ute fortfarande, och det är hyfsat varmt, så vi sitter kvar en bra stund här. Varför röra sig när det finns så mycket attt tänka, se och undersöka här ute på bryggan?
Mina två kompisar är nu hyfsat svampade, de tog båda mer än jag, och en känsla av avundsjuka börjar smyga sig på... Jag vill också ha lika mycket som dem! Denna känslan sitter sedan i under en lång tid.
De sitter och inbillar sig grejer, tar sig för ansiktet, får ansiktsuttyck som om de sett de häftigaste sakerna i sina liv, samtidigt uttrycker saker som "Åh nej?!" och "Herregud!" När jag tittar på mina komisars ansikten är de det enda som är skarpt, resten är ointressant. Jag drog liknelsen som när man "identifierar" något föremal i ett coolt spel. Kanterna på Andrés ansikte är helt "distorted" och taggiga.
Hans skägg måste väl ha växt sen sist jag såg honom? tänker jag. Jo, så måste det vara! Och hans tänder har väl också ändrats lite?
Under denna tidsrymd har inte Jonas sagt så mycket, och färgen på himlen har ändrats flertalet gånger. Jag undrar om det är svampen eller det lustiga skenet från solen, men glömmer det direkt för att fästa ögonen på ett jättestort fint träd.
Jag börjar utbryta saker om hur allt ser ut och känns, och Jonas tittar upp för att kolla om det verkligen stämmer. Han svarar "Jaa!" och det svaret räckte för att göra mig överlycklig. Jag fick nästan känslan av att vi delade tankar. Väldigt lustigt, minst sagt!
Man var även väldigt tankespridd.. Vi alla förundrades över att cigaretterna brann ner så snabbt. Man han ta ett bloss och nästa gång vi tittade på dem var det bara fimpen kvar. Vi skrattade hjärtligt åt att alla hade samma problem.
När vi sitter där ute känns resten av tomten som ett helt outforskat område, som måste ses närmre på. NU började även solen gå ner och det blev lite småmörkt. Mina andra kompisar som bara rökt lite innan börjar gå in och pula för sig. Vi bestämmer oss för att utforska "skogen" (Vi gick cirka 5 meter in och fastnade vid en båt som låg vänd upp och ner i gräset) Andy ser lite smårdägg ut för den, ställer sig på behörigt av stånd och börjar peka på den som en fåntratt. Det här är min tid att glänsa tänkte jag! (Vi har ju ändå delade tankar, alla tre, så jag vet instinktivt vad som måste göras)
Jag går fram till den och börjar sparka på rodret. Ja! Sparka på det! utbrister André. Av hans reaktion att döma var det något helt nytt och fantastiskt, vi märkte till slut att det endast var en trä-eka, och inget arkeologiskt fynd av typ utdöd dinosaurie som vi trodde.
Jag halvspringer upp i stugan. (Måste in! Vad finns i huset?) medans André och Jonas
stannar kvar ute i trädgården. Där inne sitter resten av polarna, och pular med något.
De diskuterade TVn, och faktumet att vi råkat glömma kontrollen hemma, så vi inte kunde sätta på AV-kanalen. Fan, tänker jag. Alla ser helt plötsligt jätteledsna ut! Jag sätter mig ner i en soffa och delar deras sinnestämning. Nu börjar jag få en del konstiga tankar. Jag blev inte riktigt säker på vad som var dröm och verklighet, och börjar bli illamående.
Fan tänker jag, kommer det alltid vara såhär? KOmmer jag alltid gå runt i en blandning mellan verklighet och dröm? Effekterna kommer i vågor, och ibland var man inte förberedd på det. Jag hade visserligen kontroll, jag är inte den som nojar ur särskilt lätt, men toppat med illamåendet gav det mig en lite äcklig känsla.
Jag börjar hosta (typ måste spy!) samtidigt som jag kallsvettas. Går runt lite i huset, sätter mig ner, börjar bli rastlös, stapplar ut på trappen, sätter mig och mår kass. tar av mig tröjorna. svetten rinner från ryggen och bröstet. Nåväl. Spyr upp svampen, och André kommer och sätter sig och frågar om jag vill ha en cigg.
-Hjälper det? undrar jag.
-Ja, du får tankarna på annat.
Nåväl. Tänder ciggen, hör sprakandet från tobaken, och drar i mig ett par bloss... Känns genast mycket bättre.. De andra 2 börjar komma ner från sitt nu, men Jonas var vid det här laget mest svampad. Jag får nån sorts "afterglow" efter spyan, då allt känns riktigt bra igen och går ner till grillen. Tar upp en pinne som legat i grillen och halvglöder i toppen.
Den här kan jag ha mycket kul med. Jag hittar Jonas i trädgården och vi börjar snurra runt den glödande pinnen (Inte på ett farligt sätt såklart) och den röda glöden avger riktigt häftiga tracers!
Vi nöjer oss med att stå och fippla med den ett par minuter, sen går jag in igen, för nu börjar det bli kallt ute. Klockan var vid det här läget runt 12-tiden på kvällen.
Nu är det mindre intressant att berätta om händelseförloppet. Jag missade några guldkorn ur samtalen vi hade, men det ska nästan upplevas för att framstå som roligt. Vissa gånger asgarvade jag rätt ut för att allt kändes så konstigt. (Det är jättesvårt att förklara, och jag har heller inte ett fullständigt minne från kvällen)
Jag tror såhär i efterhand att det kunde vara att polarna inte hade något att göra samtidigt som vi 3 hade skitkul, kopplat till att vi glömt fjärrkontrollen, som utlöste mina tankebesvär, och därmed ledde mig in på illamåendet, men en annan förklaring från någon erfaren hade varit att uppskatta. J ag är väldigt intresserad av att få reda på hur mitt illamående/nojande kan ha tagit fart.
Kvällen avslutas med att jag däckade i stugan och resten spelade poker ett tag. Vaknade dagen efter i en annan säng (?) och mådde helschysst.
Svamp är en riktigt trevlig grej faktiskt, och jag kommer göra det fler gånger. Kan tilläggas att jag inte bara ser det som en drog att flumma ur med. Det gäller att ha respekt för den. Var snäll mot dig själv under ruset blir det alltid bra.
Okey, första trippen på svamp.
Jag kan tyvärr inte ange några klockslag, jag hade vid tillfället ingen koll på hur mycket tiden var. Är man ledig så bryr man sig inte om tid!
Har kokat te på svamp en gång innan, men då fick jag bara den där känslan att världen hade förändrats, den var mycket mer intressant, och man hade aldrig sett den ur detta (minst sagt) lustiga perspektiv innan.
Väggarna andades lite och en del flaskor hos polaren jag var hos växte och krympte om vartannat. Jag insåg att jag hade 3 tankar, som var och en föranledde den nästa. Men den tanken jag nyss tänkt på glömde jag bort såfort jag kom in på den nya. Försökte förklara detta fenomen för mina två vänner men det gick minst sagt dåligt under influensen.
Nåväl, tillbax två veckor i tiden.
Jag och 5 andra kompisar skulle upp till en stuga vi brukat besöka under somrarna, mest för att festa och komma bort. Jag hade talat om att vi skulle fixa lite svamp och lite röka för att piffa upp kvällen. Vi tog med oss god mat att grilla, och hade förberett riktigt nice, med tvspel och tv, kortspel och massa annat att sysselsätta oss med under tiden.
Hemma i hemstaden blev det ett jävla flängande för att få tag på allt, vi var o hämtade grejer på en jäkla massa platser. Nåväl. Pirriga i kroppen om en mycket trevlig kvll tog vi bilen dit för att dra igång.
Väl där sätter vi oss ute vid hans privata brygga. En hyfsat lyxig sådan (Den kändes under ruset som mitt hem..) och meckar upp en bong. vi sitter i den goa värmen och är lite småstekta. Vi ömsom hoppar i vattnet, ömsom sitter på bryggan och tittar ut över vattnet och vassen. Det ska tilläggas att det är ett riktigt fint läge mot en sjö. Sitter o snackar gött, och jag börjar förbereda grillen. Vi är då 4 stycken. Lite senare kommer mina andra två kompisar över med sina grejer, och det blir en livlig stämning i den goa solen. Grillen står ute på gräset och är snart färdig för att börja grilla. Gött tänker jag, äntligen kommer vi igång!
De 2 sistnämda kompisarna kunde inte fixa något till mig, och rökat höll på att ta slut, men de delar ändå med sig av sina 2 packets, så jag får ungefär en tredjedel av deras packets var. Vid den här tiden hade jag varit grillmästare ett tag och alla grabbarna fick sin mat. Vi satt allihopa ute på bryggan. André och Jonas som de med svampen heter sade att man helst ska äta på tom mage, och det visste jag sen innan. Vi splitta svampen och börja tugga, jag tog den i ett par delar för den inte precis smakade gott, även om det inte var jätte-äckligt... Springer runt och tuggar den som tuggummi i cirka 10 minuter, och tar sen en halv kotlett för att sätta fart på magen.
Cirka 20 minuter senare börjar allt skeva ur. Vi alla tre som svampade fick en jävla skrattnoja, som höll i sig i säkert 40 minuter.. Jag skrattade åt allt, där jag satt på träbänken ute på bryggan, och tillslut blev det tråkigt att sitta still.. Jag reser mig upp och då kommer effekterna än mer.
Jag får jäkligt svårt för att stå, så jag får hålla fast i parasollen, samtidigt som jag står och asgarvar, åt allt från mina polare, till den halvt uppätna maten på bordet. Detta var verkligen hysteriskt roligt, och en av mina gladaste stunder (någonsin?)
SAmtidigt börjar jag få den där känslan att det hela är en ny värld som öppnats sig. Allt är JÄVLIGT lustigt minst sagt, väldigt svårt att beskriva, men det är väl den där svampkänslan man får...Det var jag inte sen m ed att berätta då tillfälle gavs.
Varenda liten pinal blir intressant som attan och måste bara undersökas... Jag lägger mig på bryggan, med huvudet ut över kanten och tittar ner på vattnet. I min hand håller jag en cigg.
Jag fimpar i vattnet och ser små rökspiraler komma från askan, upp mot mig. Det är så vackert! Att aska av en cigg har aldrig varit så fint.
När jag tittar upp har allt blivit suddigt.
Solen skiner ute fortfarande, och det är hyfsat varmt, så vi sitter kvar en bra stund här. Varför röra sig när det finns så mycket attt tänka, se och undersöka här ute på bryggan?
Mina två kompisar är nu hyfsat svampade, de tog båda mer än jag, och en känsla av avundsjuka börjar smyga sig på... Jag vill också ha lika mycket som dem! Denna känslan sitter sedan i under en lång tid.
De sitter och inbillar sig grejer, tar sig för ansiktet, får ansiktsuttyck som om de sett de häftigaste sakerna i sina liv, samtidigt uttrycker saker som "Åh nej?!" och "Herregud!" När jag tittar på mina komisars ansikten är de det enda som är skarpt, resten är ointressant. Jag drog liknelsen som när man "identifierar" något föremal i ett coolt spel. Kanterna på Andrés ansikte är helt "distorted" och taggiga.
Hans skägg måste väl ha växt sen sist jag såg honom? tänker jag. Jo, så måste det vara! Och hans tänder har väl också ändrats lite?
Under denna tidsrymd har inte Jonas sagt så mycket, och färgen på himlen har ändrats flertalet gånger. Jag undrar om det är svampen eller det lustiga skenet från solen, men glömmer det direkt för att fästa ögonen på ett jättestort fint träd.
Jag börjar utbryta saker om hur allt ser ut och känns, och Jonas tittar upp för att kolla om det verkligen stämmer. Han svarar "Jaa!" och det svaret räckte för att göra mig överlycklig. Jag fick nästan känslan av att vi delade tankar. Väldigt lustigt, minst sagt!
Man var även väldigt tankespridd.. Vi alla förundrades över att cigaretterna brann ner så snabbt. Man han ta ett bloss och nästa gång vi tittade på dem var det bara fimpen kvar. Vi skrattade hjärtligt åt att alla hade samma problem.
När vi sitter där ute känns resten av tomten som ett helt outforskat område, som måste ses närmre på. NU började även solen gå ner och det blev lite småmörkt. Mina andra kompisar som bara rökt lite innan börjar gå in och pula för sig. Vi bestämmer oss för att utforska "skogen" (Vi gick cirka 5 meter in och fastnade vid en båt som låg vänd upp och ner i gräset) Andy ser lite smårdägg ut för den, ställer sig på behörigt av stånd och börjar peka på den som en fåntratt. Det här är min tid att glänsa tänkte jag! (Vi har ju ändå delade tankar, alla tre, så jag vet instinktivt vad som måste göras)
Jag går fram till den och börjar sparka på rodret. Ja! Sparka på det! utbrister André. Av hans reaktion att döma var det något helt nytt och fantastiskt, vi märkte till slut att det endast var en trä-eka, och inget arkeologiskt fynd av typ utdöd dinosaurie som vi trodde.
Jag halvspringer upp i stugan. (Måste in! Vad finns i huset?) medans André och Jonas
stannar kvar ute i trädgården. Där inne sitter resten av polarna, och pular med något.
De diskuterade TVn, och faktumet att vi råkat glömma kontrollen hemma, så vi inte kunde sätta på AV-kanalen. Fan, tänker jag. Alla ser helt plötsligt jätteledsna ut! Jag sätter mig ner i en soffa och delar deras sinnestämning. Nu börjar jag få en del konstiga tankar. Jag blev inte riktigt säker på vad som var dröm och verklighet, och börjar bli illamående.
Fan tänker jag, kommer det alltid vara såhär? KOmmer jag alltid gå runt i en blandning mellan verklighet och dröm? Effekterna kommer i vågor, och ibland var man inte förberedd på det. Jag hade visserligen kontroll, jag är inte den som nojar ur särskilt lätt, men toppat med illamåendet gav det mig en lite äcklig känsla.
Jag börjar hosta (typ måste spy!) samtidigt som jag kallsvettas. Går runt lite i huset, sätter mig ner, börjar bli rastlös, stapplar ut på trappen, sätter mig och mår kass. tar av mig tröjorna. svetten rinner från ryggen och bröstet. Nåväl. Spyr upp svampen, och André kommer och sätter sig och frågar om jag vill ha en cigg.
-Hjälper det? undrar jag.
-Ja, du får tankarna på annat.
Nåväl. Tänder ciggen, hör sprakandet från tobaken, och drar i mig ett par bloss... Känns genast mycket bättre.. De andra 2 börjar komma ner från sitt nu, men Jonas var vid det här laget mest svampad. Jag får nån sorts "afterglow" efter spyan, då allt känns riktigt bra igen och går ner till grillen. Tar upp en pinne som legat i grillen och halvglöder i toppen.
Den här kan jag ha mycket kul med. Jag hittar Jonas i trädgården och vi börjar snurra runt den glödande pinnen (Inte på ett farligt sätt såklart) och den röda glöden avger riktigt häftiga tracers!
Vi nöjer oss med att stå och fippla med den ett par minuter, sen går jag in igen, för nu börjar det bli kallt ute. Klockan var vid det här läget runt 12-tiden på kvällen.
Nu är det mindre intressant att berätta om händelseförloppet. Jag missade några guldkorn ur samtalen vi hade, men det ska nästan upplevas för att framstå som roligt. Vissa gånger asgarvade jag rätt ut för att allt kändes så konstigt. (Det är jättesvårt att förklara, och jag har heller inte ett fullständigt minne från kvällen)
Jag tror såhär i efterhand att det kunde vara att polarna inte hade något att göra samtidigt som vi 3 hade skitkul, kopplat till att vi glömt fjärrkontrollen, som utlöste mina tankebesvär, och därmed ledde mig in på illamåendet, men en annan förklaring från någon erfaren hade varit att uppskatta. J ag är väldigt intresserad av att få reda på hur mitt illamående/nojande kan ha tagit fart.
Kvällen avslutas med att jag däckade i stugan och resten spelade poker ett tag. Vaknade dagen efter i en annan säng (?) och mådde helschysst.
Svamp är en riktigt trevlig grej faktiskt, och jag kommer göra det fler gånger. Kan tilläggas att jag inte bara ser det som en drog att flumma ur med. Det gäller att ha respekt för den. Var snäll mot dig själv under ruset blir det alltid bra.
Fick samma känsla av att man kanske alltid kommer vara fast i det tillståndet under själva ruset :P blev sugen på att köra en gång till och det är sant som du säger 
man ska ha respekt för det
