Finns bra och dålig litteratur? (Sammanfogad) [/Mod.]

Ja, DU tolkade.
Du ...

Jag tror också att DU hade hållit med mig om jag hade hävdat att litteratur som publiceras i följetonger i tidningar, inte är särskilt "bra litteratur" ...
Eller hur?

Men se, där förhastar du dig igen.
Ånyo faller du i din egengrävda grop.

Ty, du hade säkert kunnat skriva under på att Nobelpristagare i litteratur inte riktigt kan klassificeras som "dålig litteratur" ... eller?

Men vet du vad?
Jo, det ska jag berätta för dig.
Du har säkert hört talas om herrar John Steinbeck och Ernest Hemingway, det tror jag nog, och vet du genom vilket medium de nådde ut till sin publik?
Jo, de publicerades i följetonger, i amerikanska tidningar.

På det sättet kunde de nå miljonpublik, och bli till de "hjältar" de blev i folkets hjärtan.
Det hade aldrig hänt om de hade lekt snobbar och bara gått med på att bli lästa i bokform, i några tusen ex bara ...
Men såhär kunde de nå ut till de amerikanska arbetarfamiljernas köksbord, till fabrikernas lunchrum och a-lagarnas parkbänkar.



Så, var inte så Ytlig i din bedömning om vad du tror är "bra och dålig" litteratur.
Och framförallt - FramFörAllt - ska du inte göra det misstaget att du förväxlar "folkets erkännande" (popularitet) med ... med skräp.


---

Det finns faktiskt bara EN måttstock, och det är "tidens tand."
Den popularitet som håller i sig, den är populär av En Anledning.
Den popularitet som överbryggar generationsklyftor och klasskillnader, den är populär av en anledning.
Och i vilket fall som helst så är det, då, inget som Du (eller annan random "tyckare, eller "expert") kan göra något annat åt än att Acceptera, och Instämma i hyllningskören.


Faktum, det oomkullrunkeliga faktum, är alltid att den litteratur som säljer i ... tio st exemplar ... aldrig någonsin kan klassificeras som "bra litteratur".
Och det oavsett hur många sk "experter" som helst som lyfter den till skyarna.
"Bra" litteratur är bara sådan som Betyder något för läsarna, och ju Fler läsare som upplever den betydelsen, ju Högre blir betyget.

Balzac, Dostejevski och Dickens publicerade också sina verk i följetongsform!
Så här har Slottsherre en hel del att förklara eller skulle ha haft om han någonsin sagt "litteratur som publiceras i följetonger i tidningar, inte är särskilt "bra litteratur"".

Balzac, Dickens, Dostoevsky
av Stefan Zweig

Jag vet inte om du vet vad som menas med "ironi" ... ?

Men, i vilket fall som helst, så var det inte ovanligt "förr" att publiceras som följetong i tidning.

Det går emellertid inte lika bra idag, då sånt fått en taskig stämpel på sig.
Men visst händer det ibland (men sällan, otroligt sällan att även pressen bestämmer sig för att sprida det.

Kanske det beror på Readers Digest som det gått som det gått ... jag vet inte?
Men de började ju publicera "förenklade" sammanfattningar av kända storsäljande författare.
De ville väl till varje pris öka på sin läsarskara, genom att även inkludera den del av populationen som inte var vana läsare.
Och då gjorde de misstaget att tro att folk är idioter, och kom på den synnerligen korkade idén att skriva om böckerna, göra de så lättlästa och lättförståeliga som möjligt.
Problemet då är väl att man missar författarens personliga stil, och då samtidigt också glömmer bort värdet.

Pluggade litteraturvetenskap en gång. Har ett svagt minne av att det fanns studier som visade att amerikanska hemmafruar tyckte om att läsa stereotypa romantiska komedier i stil med Bridget Jones dagbok för att kunna skratta åt en förenklad bild av hur enkel kärleken skulle kunna vara. Ungefär som att någon annan frossar i skräpmat och lösgodis på fredagkvällen. När de här kvinnorna blev tillfrågade vad de egentligen tyckte om böckerna svarade de att de visste att böckerna var mindre verklighetstrogna. Nu kommer jag inte ihåg exakt vad som stod i kurslitteraturen så jag är tacksam om någon kan fylla i bättre.

Gissar att många läser kioskvältare för att slippa anstränga sin hjärna, eller slippa möta sig själva. Men jag spekulerar. Eller så har de inte blivit introducerade till någon annan genre. Och vet inte hur de skall närma sig den.

Det där med och dålig litterarur är ju en svår fråga. Översättningar ställer nog till det en del här. Läste Strindberg på engelska och upplevde att språket var snällt. Kanske finns stora utomeuropeiska författare som jag aldrig kommer kunna uppskatta då jag inte kan läsa dem på originalspråket och saknar de kulturella referenserna för att sätta värde på vad de berättar.

Rekommenderar Lessing och Hustvedt. Även Duras. Av de äldre tycker jag om Almqvist. Jaktslottet.

Fast alla läsarinnor skrattar inte. Jag läste en annan studie, gjord på kvinnor som läste mycket Harlequinromaner. Många av dom var redan medelålders och hade barn. Men ändå tog dessa intriger upp väldigt mycket av deras liv. De beskrev det som, att de fortfarande hade en dröm som inte ville dö, om att få uppleva det som hjältinnorna i böckerna fick uppleva. I typfallet: möta en man som var rik och framgångsrik, hade adlig titel och den bästa europeiska utbildningen, var enormt snygg och atletisk och (om boken var tryckt efter ett visst år) hade stor k*k. Trots att läsarinnorna i vissa fall var över 40 och hade flera barn - men hoppet var det sista som dog. Vissa beskrev det som, att varje gång de läste en Harlequinroman så kändes det som att hoppet förnyades, att det skulle kunna hända!

ur en av mina hemsidor:

Så med andra ord är en roman "dålig" om den är lättläst nog för att vanligt folk ska vilja läsa den? Usch, vilket snobberi!