Vem av oss ska be om ursäkt? [lång text]

Jag och min flickvän har hamnat i en tvist/ett gräl som inte leder någonstans, vi behöver nu nya perspektiv och vill ha ärliga och raka svar på hur ni tänker.

Jag och min tjej har varit tillsammans i snart 6 månader, men bott ihop i ett år.
Hon har ett litet kontrollbehov på grund av att hon tidigare blivit otroligt sviken av människor hon älskar och som förväntas älska henne (föräldrar t.ex.) och kan därför inte heller lita på någon. Detta krockar väldigt mycket med att jag inte klarar av att bli kontrollerad och inte få göra saker som jag anser naturligt.


Jag (killen) kan vara lite känslokall ibland, när det t.ex. gäller att förstå henne när hon blir arg över vissa saker. Nu till händelsen!

Jag hade lovat min tjej att vara hemma med henne (lördag) och dricka lite och umgås. Jag och mina killkompisar var hos en vän som grillade. Min tjej ringde upp mig och frågade vilka jag var med och jag sa "jag är med grabbarna.. typ". Hon frågade "vadå typ?", och efter ett tag förklarade jag att även en polares flickvän var där. Då frågade hon mig varför jag inte kunde säga att hon var där och jag svarade inte på den frågan eftersom det vore fel att börja jiddra över telefon på en balkong full av vänner. Hon blev då irriterad för att jag inte kunde svara på denna simpla fråga, och eftersom hon inte litar på mig (eller någon) så började hon tro att det var flera där som jag inte berättade om. Hursomhelst vi började bråka per telefon över detta och tillslut tröttnade jag. Mina polare hade planerat utekväll så jag sa att jag skiter i att komma hem om hon ska bete sig såhär, jag gick alltså ut med vännerna och sa "det blir grabbkväll på krogen istället".

Väl ute på krogen så blev det ganska segt, vi satt fem grabbar runt ett bord på en jävligt hypad krog och kände att såhär kan vi inte ha det. Vi började diskutera om någon känner några brudar som vi kunde dra dit, och jag kikade snabbt igenom min telefonbok och fann en gammal tjejkompis som ofta går ut i samma område och alltid går ut 4-5 tjejer. Det var ju perfekt att ringa dom isåfall eftersom mina vänner ville umgås med lite tjejer. Jag fick iallafall inte tag på dom och sen drog vi hem för kvällen sög. Dagen efter när det kom fram att jag hade dragit iväg ett samtal till en tjejkompis så blev hon tvärförbannad.

Hon tyckte från början att det var ok att jag valde grabbkväll istället, hon kunde förstå att jag inte hade lust att åka hem. När hon efteråt fick veta att jag försökt dra dit några tjejkompisar blev hon irriterad för att jag hade sagt att det var grabbkväll.
Kort sagt kände hon då att "Han sket i mig, säger att dom ska ha grabbkväll och drar dit massa brudar (om han nu hade fått tag på dom)".

Dessa tjejkompisar har jag känt i över fem år och ser dom endast som tjejkompisar, mer eller mindre könlösa. De skulle såklart inte vara könlösa för mina killkompisar, men för mig som har flickvän skulle dem det. Men min flickvän kan ju som tidigare konstaterat inte lita på mig, och speciellt inte när det gäller tjejer.

Nu vill vi veta! Vem har egentligen rätt att vara arg? Hade jag rätt att dra ut på grabbkväll, gjorde jag fel i att försöka (för mina vänners skull) få dit tjejer, gör hon fel i att reagera som hon gör? Vi har skrivit denna text tillsammans och hoppas att ni kan hjälpa oss få lite nya perspektiv på den här helsjuka situationen!

Tack!

Lägg dig ner på rygg och blotta hals samt skrev.

Vad kul att ni båda sammarbetar, tycker jag!

Det låter väldigt tråkigt att din flickvän inte kan lita på någon. Jag tror att era problem kanske bottnar där? Utan tillit brukar det inte finnas någon harmoni i ett förhållande. Brukar din flickvän prata med en kurator eller psykolog? Om hon inte gör det, tycker jag att det vore en bra idé, så att hon kan få bot på problemet och få tillgång till olika metoder och redskap för att få tillbaka tilliten till andra människor.

Din flickvän hetsade verkligen upp sig alldeles för mycket på någonting så litet. Det beror absolut på brist på tillit och svartsjuka.

Men jag tycker att det var fel av dig att gå ut med dina killpolare eftersom du innan hade lovat att ha en kväll med tjejen. Man kan gräla hur mycket man vill men du borde ha åkt hem och visat din tjej att du blivit upprörd och besviken på att hon inte litar på dig. Ni borde ha pratat om problemet redan den kvällen.

Angående dina tjejkompisar så ligger problemet återigen på din tjej och hennes brist på tillit. Man måste få kunna ha kompisar av bägge könen utan att det uppstår svartsjuka. Har du varit otrogen eller uppfört dig på ett sätt med tjejer, som har sårat henne tidigare?

Din flickvän verkar sjukt jobbig och kontrollerande, enda lösningarna är att antingen säga till henne på skarpen eller be henne dra för gott, det är det enda som kommer funka i längden.

Ni borde båda be om ursäkt. Hon för att hon automatiskt antog det värsta och du för att du svek era kvällsplaner. En vuxen relation innefattar kommunikation, ta tag i problemen direkt. Detta underlättar processen för henne och förhoppningsvis kan hon börja lita på dig. Det i sin tur gör saker och ting enklare för dig. Snöbollseffekten.

Be na dra åt helvete!

Det är sånna här onödiga inlägg vi inte behöver alls, vi har båda startat tråden för att lösa problemet och vill ha nya perspektiv på saken så att vi mer eller mindre kan komma fram till vem det är som beter sig (mest) illa.

Men tack iallafall

Okej, jag har feber och huvudvärk och kan ha missat något här men jag försöker ändå svara.

Här kör vi. Du skulle inte följt med ut från början om du frågar mig. Att skita i att komma hem pga att ni är osams låter inte så jävla konstruktivt. Även om det beslutet i sig var okej med henne, får du såklart vara beredd på lite extrema reaktioner från hennes sida när ni inte rett ut er skit. Att sedan hennes purkenhet är rätt ogrundad utifrån vad hon angett som anledning (tjejkompisarna etc) beror förmodligen på att hon i själva verket skiter i polarna och tjejerna, men att hon reagerar på att hon undermedvetet känner sig åsidosatt av att du valde bort att fixa er skit samma kväll, plus en eventuell tendens att vara för jävla touchy ibland, love it or leave it.

Såhär gör vi.
TS, du ber om ursäkt för att du drog ut med polarna trots att ni planerat en hemmakväll och trots att ni hade en fnurra på tråden som inte borde ha lagts åt sidan. Tjejen, du ber om ursäkt för att du överreagerat och varit otydlig och överkänslig. Såja, kiss and make up, sen ser ni till att knulla skiten ur varann och fortsättningsvis skita i förhållandeetikett i form av vem som ska och inte ska säga förlåt. Ni har uppenbarligen ett rätt schysst samarbete som kunnat komma fram till detta inlägget ihop, så vad fan håller ni på med egentligen?

Fram med en pava vin och handklovarna och gå lös på varandra nu. Kom tillbaka och redogör för det scenariot istället, där har nog fb mycket mer dyrbar input att komma med

Alltså, bägge har väl fel och båda rätt kan jag tycka.

Uppenbart att din tjej har problem med tillit etc. och det verkar ni ju båda vara medvetna om. Hon må ha anledningar för detta men en anledning är ju inte heller något man kan gömma sig bakom i all evighet, är man medveten om ett problem måste man ju jobba med det oxå. Det kanske hon gör? Vad vet jag.

Hade min tjej gjort samma sak så hade nog fan jag oxå gått ut med grabbarna istället, så där tycker jag inte du gjorde fel.

Ditt fel är väl istället att du "hemlighöll" den första flickvännen på balkongen, hade ju inte vart svårt att avdramatisera det hela genom att säga typ att ja "kalle" o hans tjej är med oxå. I och med att du inte sa det direkt så blev det ju misstänkt, även fast ditt syfte kanske var tvärtom, för att slippa jidder.
Angående ringa tjejkompisarna så tycker jga så klart du här rätt att göra det, är väl mera en fråga hur din tjej fick reda på samtalet, om du sa det så har du inte gjort något fel. Om nån annan berättade för din tjej om det så undanhöll du ju det. Må vara en skitgrej men iom att du vet att hon har problem med tillit så får du ju motvisa detta genom att alltid tala sanning.
Summa summarum, Kiss and make up!

/Drakon

Det är ju bra att ni samarbetar för att lösa problemet. Men jag förstår inte riktigt varför ni inte bara ber varandra om ursäkt för att allt blev fel och går vidare därifrån?

Okej, jag ska försöka hjälpa. Enligt mig så har ni båda gjort fel. Tjejen, du genom att inte lita på din partner, killen du genom att inte tänka på hur din flickvän skulle reagera. Jag tycker inte att killen ska behöva gå och tänka på hur tjejen reagerar i alla situationer, men i denna borde han tänkt på att han lovat henne att vara hemma med henne och sen gjorde något annat. Redan där svek han henne och redan där skulle han förstå att hans beteende skulle kunna såra.

Vad gäller det "1:a" bråket som började när killen var och grillade så anser jag att det var tjejen som överreagerade. När där är flera människor så brukar man ju bara dra till med "de vanliga" eller "grabbarna" eller nått sånt, inte brukar man rabbla upp alla som är på plats. Jag tycker att tjejen helt klart överreagerar och jag förstår att killen inte vill diskutera det hela över telefon. Även om han sa att där inte var fler, litade tjejen på det?

När ni sen hade bråkat så anser jag att killen (även om han var förbannad) skulle åka hem och försöka reda upp situationen. Eftersom tjejen redan var arg så kommer hon vara ännu mer misstänksam.
Inget blir bättre av att skjuta upp situationen.

På grabbkvällen på krogen tycker jag väl egentligen inte att killen gjorde nått fel, hans polare ville träffa tjejer, inget konstigt med det. Tycker att det är självklart att om man går ut på krogen med kompisar så träffar man även andra, av olika kön. Det får man räkna med och jag tycker att det var överkänsligt av tjejen att reagera.

Jag tycker alltså att båda gjorde fel och att ni båda ska be varandra om ursäkt. Tycker oxå att tjejen ska ta itu med sina problem och bestämma sig för om hon älskar sin pojkvän. Gör hon det så ingår det även i den känslan att man litar på sin partner. Jag förstår inte hur man kan tala om att älska varandra utan att ha tillit för varandra, då är det inte en äkta kärlek. Men det är bara min åsikt. I ett förhållande sårar man ibland varandra, det är oundvikligt att man aldrig har ett bråk eller något sådant. Men i ett sunt förhållande så löser man de problemen själv. Om samma sak kommer upp gång på gång och man inte kommer förbi de så kanske man får söka parterapi eller helt enkelt göra slut. Ert förhållande är ju inte så jättelångt, ni får nog ta er en ordentlig funderare på om ni kan lösa detta. Tjejen är den som har mest att jobba på, du måste ju lära dig att lita på honom. Visst att du blivit sviken tidigare men det kan du inte låta styra dig hela tiden, jag tror att terapi så du får prata genom dina problem och lära dig lösa dem kan vara en bra idé. Killen, du måste förstå att hon blir påverkad av vad hon varit med om tidigare vilket jag tycker det verkar som du gör. Men du kan inte försvara hennes beteende, du måste kunna träffa vänner av olika kön utan att hon blir förbannad på dig. Vad hon har gått igenom förr är en förklaring men ingen ursäkt för att bete sig hur som helst, du har ju inte svikit henne.

Jag hoppas att ni kan lösa detta, annars får ni kanske ta hjälp av någon proffesionell att lösa det. I vilket fall som helst, lycka till!!!

Du är inte känslokall när du inte förstår varför hon blir upprörd. Slår vad om att hon blir ännu mer upprörd när hon inser att du fattar nada trots att du nickar instämmande?
Män och kvinnor, killar och tjejer talar olika språk.

Hade hon mästrat konsten att tala i klartext istället för tungor ( ) så hade du nog förstått, va? Jag vet jag hade i alla fall.

Och hade du kunnat slira runt ämnet likt katten kring het gröt så hade nog hon förstått dig. För tänk efter, det är precis det dom gör "slirar runt". Brudar kan sitta och snacka om en liten skitgrej i timmar. 2 minuter för mig är allt, på och kring detta lilla ämnet och all konversation efter det får mina öron att blöda. Detta blir ibland tjejer stötta av och steg ett är då att kalla dig okänslig. Gissa hur mycket du har slagit dövörat till för att hon ska nå steg "arg".

Fixar man detta löser sig allt. När du svarar "med polare typ", så ska hon tänka i klartext. Det betyder att där är en eller flera andra variabler men vi som är killar jobbar efter KISS-metoden och utelämnar sådana ofta helt ointressanta detaljer. En konversation enligt våra hjärnkontor ska vara kort, koncist, kvalititativ. Thats it.

EN tjej när hon ringer en tjejkompis och ställer samma fråga ser ofta ut så här: hej, vad gör du vem är där, varpå väninnan svara exakt vem som är där, vad alla har på sig, hur hon bröt en nagel på jobb, att där står två killar i baren och vilken färg dom har på byxorna. Är arslet läckert på dom nämns givetvis detta också. och så kan det fortsätta i 45minuter.

två killar klarar av samma sak på 20 sekunder.


Detär svårt att säga åt någon att "du måste börja lita..." Måste. Funkar inte så tyvärr. Förtroende är något man måste förtjäna och med någon som blivit bränd många gånger är det mycket svårare. Ta med henne ut istället, hon känner kanske inte dina kompisar. Fråga dig själv, om hon hade känt dina kompisar och kanske tyckt att deras flickvänner är trevliga och lärt känna dom också, hade hon fortfarande varit sotis? Hon kan ju fråga sig samma fråga.

Blä, massa svammel jag vet, men ja, lite av vad jag lärt mig, den hårda vägen, i alla fall.

Haha! När vi läste att vi verkar ha ett schysst samarbete började vi asflabba faktiskt. Vi satt i minst 45 minuter, skrek, slogs, jag behövde en ciggpaus för att lugna ner mig, vi bytte plats med varandra för att radera vissa saker osv osv. Men kul att det ser så ut iallafall

Tack för alla andra svar också! Det börjar redan ljusna faktiskt.