Ni som är ensamma - hur hanterar ni sommaren?

Det finns många som är ensamma och knappt har några vänner och saknar en dräglig social tillvaro. (Det visar inte minst tråden "Vi som är ensamma": https://www.flashback.org/showthread.php?t=376886.)

Jag är en av dem. Är strax under 30 och har bara haft två personer i mitt liv som jag skulle vilja beskriva som "nära vänner". Varför det blivit så är en lång historia (är väldigt hämmad, rädd för förändringar, har varit mobbad/utfryst = har svårt att lita på folk, överbeskyddande föräldrar) som jag kan ta en annan gång. Efter flytt från min lilla uppväxtort till Stockholm för nåt år sen blev allt mycket värre, då jag lämnade min äldsta barndomskamrat från högstadiet (som jag ändå hade växt ifrån), som då var min enda vän.

Det sociala rullar på ganska bra september-juni, då jag har jobb att gå till varje dag och jag spelar i ett fotbollslag en eller två gånger i veckan + ibland nån enstaka träff med ytligt bekanta från utbildningar jag gått i Stockholm. Är även med i några sociala communities, där jag ibland träffar folk gruppvis i samband med olika aktiviteter. Visst, helgerna ekar tomma och jag lider av att inte ha nära kompisar som man kan ringa eller som ringer och bjuder en på fest, men det är ändå ganska drägligt.

Det största problemen kommer under semestern. Eftersom jag inte vill sitta av tid ensam på ett kontor i juli/augusti när det inte finns några arbetsuppgifter tar jag som alla andra ut ca fyra veckors semester. Problemet är att jag inte har något att fylla den med. Familjen vill jag besöka så lite som möjligt, max några dagar, eftersom de får mig att bli än mer hämmad, deppad och påmind om varför jag blivit så här asocial. De få bekanta jag har åker iväg på semestrar och lämnar stan. Sommaren är med andra ord inte rätt period att odla påbörjade bekantskaper, utan snarare är det nu man ska "skörda frukterna" av ett framgångrikt, socialt vinterhalvår - vilket jag alltså inte haft - och umgås med alla befintliga eller nya vänner man skaffat.

Fram till i fredags hade jag under sju dagar i rad inte pratat med en enda person, ja förutom kassapersonal i affärer då. Har besökt snart varenda outforskad plats i Stockholm och gått i varenda klädaffär värd att besöka. Jag "hittar på" ärenden inne i stan, hur menlösa de än börjar bli (i går köpte jag skosnören...). För att döda tid åker jag ibland in med t-banan till stan och tar en onödigt krånglig väg hem, med bussbyten och grejer. Allt för att slippa sitta hemma vid datorn och tv:n allt för länge och med gråten i halsen bli påmind om hur ensam man är den här tiden på året

Min fråga är alltså: ni som lever ett halvdant socialt liv och inte har några nära vänner - vad hittar ni på under sommaren? Umgås ni med familjen och släkt? Hänger ni för er själva? Dejtar ni? Hittar nya vänner, i så fall var?

Är det över huvud taget NÅN som känner igen sig?

ut på krogen och ha skoj

I den mån du inte har social fobi,res till andra platser,åk ensam på charter och dela rum med folk,utmana dig själv,framför allt bli kompis med dig själv,då din självkänsla lyser igenom i kontakt med andra.I grund och botten är vi alla ensamna,men du känner dig ensamnare än alla andra!Vilka saker gör dig på gott humör? Vad kan du själv göra,vad vågar du utmana hos dig själv?

Jag är inte ensam men kan ändå försöka ge något tips!

Har du tänkt efter på allt du kan göra? Det finns en hel del aktiviteter som kan göras på sommaren. Där finns en hel del sporter som är anpassade för att göra just på sommaren. Tänk efter vad du är intresserad av och utgå från det.
Gillar du att utöva någon sport särkilt mycket så finns det nästan alltid föreningar för det. Ta dig helt enkelt en stark funderare på vad just du kan tycka vara roligt. Därefter kan du antingen söka efter hjälp om det på flashback, eller så gör du det själv.
Det finns så otroligt många föreningar i Sverige idag så det skulle vara ganska osannolikt att en förening inte skulle finnas för dina intressen.

OBS: Där finns föreningar för mycket mer än sport även!

Är inte heller ensam men jag har ändå ett bra tips.

Gå på en kurs i något som du är intresserad av!

Kolla t.ex. in kurser.se på nätet. Du hittar säkert något som du tycker verkar kul och då kommer du automatiskt att träffa andra med samma intresse.
Fördelen med det är (förutom att själva kursen kan vara jättekul) är att det är lätt att konversera eftersom ni har ett gemensamt intresse som ni kan prata om.

Läste den här tråden: https://www.flashback.org/showthread.php?t=714863

...och kom fram till att det inte är okej att gå ut själv

Har provat tidigare, men det är också en sån där grej som får en att känna sig än mer ensam när man ser hur roligt alla kompisgäng har. Det är tyvärr inte rätt miljö för mig att söka kontakt med nya människor.

Finns de inte sådanna kryssningar för singlar, typ finnland och tillbaka, vore inte en sådan bra? Antingen så hittar du ett ragg och är glad, eller så sitter du i baren med andra män som lyckats mindre bra och får social kontakt. Kanske inte ger någon vänskap men man får någon att samtala med

Japp, kom på det, men för sent! Nu startas inga nya, där det finns platser lediga. Många folkhögskolor har sommarkurser, men det får bli nästa år!

Ja, satsa på det - tror det kan vara riktigt kul! Är själv en nybliven båtägare (och fantast) och har bestämt mig för att gå ett antal kurser för att få lite mer kött på benen.

Räknar med att träffa massor av trevligt folk som man kan snacka båtliv med

Ett annat tips är att dra igång en tråd här på FB med titeln "hänga med på en öl i Sthlm?"

Går säkert att få ihop ett gäng som är intresserade av att sticka ut och hänga någon kväll på en pub. Med lite tur så finns det bland alla fullblodspsychon någon som du tycker verkar schysst

Jag kan nog inställa mig i högen som lever ensam på sommaren. Det är ingen direkt skillnad mot min vanliga vardag, förutom att man träffar folk oftare under skoltid. Fast jag vet inte om jag kan jämföra mig med dig. Skulle jag bryta ihop helt har jag en grupp nära vänner att hålla kontakten med. Anledning till att jag håller mig för mig själv är pga av diverse hjärnspöken och tankar. Faktum är att jag är ganska likgiltig inför att leva ensam om dagarna. Har i princip alltid gjort det, så det stör mig inte direkt.

Vad jag gör? Bränner rejält mycket tid framför datorn, kollar mycket serier och trixar med ena och andra. Vilket fall som helst, så är jag nog inte världens bästa person att fråga vad man ska göra för att ta sig ur träsket .

Ena tipset skulle kanske vara att gå med nån slags volentär-arbete, typ festförening eller liknande. För om det är nånting som svetsar ihop folk till att bli vänner så är det när man "tvingas" ihop och jobbar och har kul tillsammans. Det är ju i regel därför man har alla sina goda vänner skoltiden elller lumpen, jämfört med nån granne i trappuppgången.

Nu behöver ju inte det ena utesluta det andra, bara menar att när man ihopklumpas av nånting, så ökar chansen att man får en vän.

Kanske kan vara en idé också att gå någon kvällskurs på universitetet?
De flesta av mina nära vänner är gamla studiekamrater.

Idag satt jag i en park hela dagen och drack folköl ensam. Sen blev jag sugen på att röka en joint så jag gick fram till tre personer som verkade softa och frågade om dom kunde hålla knas i utbyte mot att dom fick röka på min spliff. Det var hur trevligt som helst, jag tror dom flesta är peppade på nytt folk och gärna släpper in nya människor i gruppen. Det svåraste är ju egentligen isbrytaren och om du inte har röka att bjuda på kan du ju hitta på något annat, eller t ex en bergsprängare med musik så kanske folk kommer och vill sitta med dig. Lycka till!