Skilj på direkt och indirekt (vektorer t.ex.) "farliga".
Stick från somliga steklar som bin, humlor och getingar kan leda till livshotande tillstånd om man är överkänslig. Ont gör det för alla.
Bett och stick från myror svider mest. Det kan vara nog så obehagligt, särskilt när man som jag idag lyckas få röven kvaddad av hundratals trädgårdsrödmyror (som med all rätt går under namnet European fire ant på engelska). Skulle de vara farliga är det överkänslighet som spökar igen, men jag är tveksam.
Bett och stick från övriga insekter kan göra riktigt ont men är i regel inget att oroa sig för. Större skalbaggar, vårtbitare, trollsländor m.fl. kan leverera kännbara bett, men då först när man plockar med dem. Bett/stick av stickmyggor, bromsar, knott och övriga blodsugande tvåvingar kan göra ont och förstås även ge upphov till kortvarig klåda. Somliga är mer känsliga för det än andra, så pass att det kan leda till medicinska komplikationer för ett försvinnande fåtal (om det verkligen är mängder med mygg).
Det hyfsat ovanliga vattenbiet (vattenlevande insekt, en halvvinge) kan åsamka människor en hel del smärta (därav dess namn), men jag tror inte det är farligt om man inte råkar vara väldigt överkänslig mot enzymerna i dess saliv (om en sådan överkänslighet ens är möjlig).
Bland icke-insekter så är det förstås läge att nämna större enkelfotingar som exempelvis stenkrypare. Dessa kan leverera ett kännbart, giftigt bett. Inte hela världen, men är man överkänslig så kanske det kan vara farligt (har ingen aning). Tropiska (och mycket större) varianter kan vara livsfarliga för känsliga personer.
Vidare på ämnet icke-insekter så gör förstås bett från somliga spindlar en aning ont, men det är vanligen helt ofarligt och det är heller inte helt lätt att få till ett bett. De är naturligtvis inte aggressiva på samma sätt som sociala insekter som försvarar sina bon kan vara, de har inget intresse av att äta på folk osv, utan för att bli biten blir man nog tvungen att klämma på dem lite. Därtill är det bara ett fåtal av de större arterna som faktiskt kan bita igenom huden för att leverera giftet.
De spindlar man kan stöta på här som faktiskt är potentiellt farliga avseende giftigheten är utländska dito som råkat hamna här (änkor, luffarspindlar, fågelspindlar o dyl), medan bett från inhemska arter bara gör lite småont som värst. Undertecknad har fått till bett av korsspindel och större kärrspindel, sticker mest till lite och så svider det ett litet tag.
Sedan har vi förstås vektorer (dvs. djur som överför saker de inte själva ligger bakom, som parasiter, virus, bakterier), där de ovan nämnda blodsugande tvåvingarna återkommer.
Mygg kan överföra allt möjligt farligt, men som tur är så är vi i stort sett skonade från det här uppe. Den mest kända myggspridda sjukdomen malaria förekommer bara ytterst sällsynt i Sverige, senaste bekräftade helt inhemska insjuknandet var över 80 år sedan. Myggor och möjligen andra blodsugande tvåvingar (bromsar, knott osv) kan även sällsynt överföra sjukdomar som harpest vill jag minnas, vilket kan vara farligt utan behandling.
Fästingar, som inte är insekter, överför även de stundtals harpest och sorkfeber men kanske framför allt TBE och borrelia vilka som bekant är potentiellt dödliga utan behandling.
Flugor kan överföra div. smittor då många arter har en förkärlek för mindre renliga platser. Kan tänka mig att detsamma gäller dyngbaggar, dödgrävare o dyl (om man nu skulle få för sig att slicka på dem, t.ex).
Ja, det var väl ungefär det jag kom att tänka på så här spontant. Kan hända att jag missat något.
__________________
Senast redigerad av ceph 2013-06-10 kl. 00:33.