Tanken men andranamn?

Vad i helvete är tanken med andranamn? Hur gammal är den seden, och varför finns den. Andranamn ter sig för mig fullkomligt onödigt.

Kan man förresten byta till sig sitt andranamn som första namn?

Ja har fått för mej att man kan välja att bli tilltalad med vilket av namnen som helst, När ja var på posten för mitt första leg ett par år sen skulle ja stryka under vilket som va mitt tilltalsnamn.

Fram till c:a 1800 hade de flesta bara ett namn, bara överklassen hade flera namn.

Myndigheter skiter nog i vilket så länge du är konsekvent, om man ens behöver vara det. Det är svårare att övertyga familj/kompisar.

Den finns för att man skall kunna slå upp den taxerade inkomsten för Bo Ek
och avgöra om det är Bo Åke Ek eller Bo Maximilian Ek som har dragit på sig
betalningsanmärkning.

Jovisst har myndigheterna registrerat vilket namn som är tilltalsnamn.
SCB:s namnstatistik: www.scb.se/templates/Standard____31245.asp

Numer lär man kunna registrera ett tillnamn som man förvärvat.

Efternamn som särskilt kvinnor förvärvar i äktenskapet är en annan historia.
Kulturministern har en sådan historia. Hovets klassiska Tarras likaså.

Gårdsnamn i traditionella personnamn i Dalarna är en tredje historia, men den
har Folkbokföringen aldrig tagit på allvar. Därför kan det se ut som om kvinnor
har mansnamn och män har kvinnonamn i Dalarna. SCB:

Det finns 8 kvinnor som har förnamnet Mats.
Av dessa har 3 namnet Mats som tilltalsnamn/förstanamn.

Börjades mellannamn kanske användas när efternamnen slutade ändras efter vem ens pappa var? För att s.a.s. markera släktskapet?

I varje fall är det vanligt att mor- eller farföräldrarnas namn återanvänds som
andra eller tredje namn. Ibland hoppar man två generationer tillbaka. Namn som
har upplevts som tantiga eller gubbiga blir nyfräscha efter sådär 50 år.

När andranamnen kom till var det som dubbelnamn. Arnold Johan Messenius, för att ta ett av de tidigaste exemplen i Sverige, (född 1608) kallades för Arnold Johan, med båda namnen. Så var det länge. Fortfarande under 1800-talets första hälft var nog de flesta andranamn en led av ett dubbelnamn.

Sedvänjan att ha "dolda" andranamn kryper in under 1700-talet i Sverige, förmodligen under inflytande av fransk adel, som excellerade i ett stort antal förnamn under denna tid. (Min farmors mormors morfar, som tillhörde en adelssläkt från Lothringen och var född 1779, hette Roch Hyacinte Louis Pierre Fourrier i förnamn, men kallades bara för "Hyacinthe".)

Att den franska adeln sedan hade så många namn hade säkerligen att göra med att släktförbindelserna var viktiga, och att det var en del i relationsbyggandet att döpa barn efter olika grenar av släkten. (Möjligen kan det också ha varit så att barnet fick faddrarnas namn.) Och det här med flera förnamn i "diplomatiskt" syfte togs ganska snabbt upp av den svenska överklassen, som började med både tre och fyra namn under 1800-talet.

Och idag är väl den mest erkända poängen med förnamn som inte är tilltalsnamn att man på det viset kan uppkalla barnet efter förfäder utan att därigenom prompt döma ungen till att ha samma knäppa tilltalsnamn som förfadern i fråga. (Ibland när mina ungar gnäller, brukar jag tala om för dem att de ska vara jäkligt glada att de inte heter Ertman, Abela och Ludolf.... Fast min yngste är nu sur på att han fick ett för mainstreamat och inte tillräckligt ballt andranamn från min sida. Han hade hellre velat heta "Alarik" eller "Teodorik", som farmors farfars morbröder De kallades dock för respektive Oscar och Hjalmar, väl att märka)

O ja, det kan man. Jag hade en skolkamrat som transformerade sig från en Eva till en Johanna mellan första och andra ring i gymnasiet. Mycket förvirrande.

Av någon anledning som endast mina föräldrar kan svara på har jag tre förnamn, varav ett är ett dubbelnamn. När jag bytte till min mormors efternamn (med fler bokstäver än mitt förra efternamn) raderade staten ett av mina förnamn. Sedan dess heter jag Kxxxx Rxxxx K Axxx istället för Kxxxx Rxxxx Kxxx-Axxx. Nu kallar jag mig inte Kxxx-Axxx men tänk om jag hade gjort det? Hade jag då varit tvungen att kalla mig K istället för Kxxx-Axxx? Ingen kontaktade mig och sa att nu har du så många bokstäver i ditt namn att vi inte grejar det, vad vill du ha bort? De gjorde det helt på eget initiativ.

Vem kontaktar man för att få en förklaring? Det jag är mest intresserad av är varför de valde som de gjorde och varför de tyckte att jag inte hade med det att göra.

Numera brukar man inte sätta ut punkt när mellannamnet (tillfälligt) reduceras
till en bokstav. Värre gick det för salig Thage Gerhard Peterson som i den
politiska debatten, troligen på egen begäran skrevs Thage G. Peterson.

Anatomiskt pålästa raljörer i oppositionen hakade på med att kalla den gamle
talmannen för G-punkt.

I amerikansk språkmiljö anger man än idag punkt efter mellaninitial. Ev viss
W-punkt är obscen utan anatomiska referenser.

Kan man välja bort sitt andranamn?

Om jag heter Sven Erik Andersson, så vill jag bara heta Sven Andersson. Går det?

Ja, det borde väl gå. Speciellt med tanke på att du kan byta namn helt och hållet.