Värsta maten på en middagsbjudning?

25års kalas hos sambons bästa kompis, inget att dricka knappt.
Men jag misstänkte detta redan före så såg till att man hade med sig :/

Förrätten kommer jag inte ihåg så den måste varit okey.
Men till varmrätt fick vi soppa/gryta men köttkorv(var mellan soppa och gryta) utan direkta kryddor utan mest rotgrönsaker.
Det smakade väl okey men det var inte någon 25år fest middag precis så där vart man besviken.

Annars håller matkunskaperna bra klass i släkt och vänner så man har fått bra till riktigt bra mat för det mesta.
Brorsan fick en riktigt tokig ide en gång dock och det var att bjuda på grillspett av kyckling men då förgrilla dom dagen innan.
Det var faan det torraste jag ätigt, han fattade det också verkade det som för aldrig mer han gjort så

Och svärmor är salt älskare så titt som tätt är deras mat alldeles för salt, det är ingen vidare för en annan som har lite salt i maten.

Glömde bort något som jag fått på bjudningar, men som jag inte vill ha:

Får - som att äta en kokt lusekofta

Min ex kompisar ville att vi skulle komma och äta grillat med dem, fast köttet fick vi ta med själva! De bjöd på potatis och sallad... Vi hade bjudit dem på middag hur många gånger som helst och det var enda gången de "bjöd" tillbaks.

En annan tidigare bekant brukade snåla med drycken på middagarna. Själv gick hon iväg och fyllde på sitt glas men vi gäster fick klara oss med ett enda glas dryck.

Sen har jag varit på middag och blivit serverad en liten smörgåstårtsbit. Självklart fick jag svänga förbi grillen på vägen hem.

Hamburgare av fabrikatet Eldorado och mögelsaftiga hamburgerbröd. Rysk cheddarost och ketchup (? vattenblaskigt och rött). Fun light att förtära till.

Whisky Tango

AA, du måste komma förbi mig hör jag. Här snålas det inte på något. Och jag har lärt mig av mamma att hellre vara hungrig själv än låta gästerna vara det. Dessvärre är jag nykterist så det starkaste jag bjuder på blir läskedryckscider. Men du få ju så klart ta med dig eget dricka om du vill

Nu har jag ingen skräckhistoria värd att nämnas här, men efter att ha läst tråden kan jag säga detta: Att folk inte är mästare på att laga mat men ändå försöker kan jag ta. Men snåla människor är fan det värsta jag vet, fy fan. Fan.

Jag och min fru var hembjudna till ett par bekanta på middag, vi skulle ändå dit i ett annat ärende så då passade de på att bjuda in oss på middag när vi ändå var där så att säga. Tilläggas bör att inbjudan kom typ på onsdag och vi var där på lördag eftermiddag.

Det vi bjöds på var en ganska ok historia som innehöll ris och någon "kött stroganoff" typ, och precis när jag greppar sleven för att lägga ris på tallriken så kommer det som absolut aldrig får nämnas när man bjuder på mat:
- Det som blir över tänkte vi ha i matlådor till jobbet i veckan!

Jag blev inte mätt...

Mina föräldrar bjöd mig på lever en gång när jag var barn.

Sån snålhet är hemsk att se och höra.
Någon gång har jag gjort sås till maten och märkt det kanske blivit i underkant och sagt att det blide visst inte som jag tänkt.

Men när man besöker sånna som lagar mat så det knappt räcker då ser jag till att ta mer än vad man brukar äta.
Bara för att det inte ska räcka, för hatar sån snålhet.
Just dom jag tänker på har däremot kakor, tårta och sån skit i överflöd.
Och sånt äter jag inte mycket av alls :/

Jag e nästan i samma sits. Har planerat en köttgryta till ikväll och det som blir över tänkte jag ha med till jobbet imorgon. Nu har vi fått ett par bekantar på besök och jag skulle aldrig drömma om att nämna något sådant. Blir det ingen matlåda så spelar det väl f-n ingen roll. Bara fixa något annat.

Nä snålhet e hopplöst. Bättre att inte bli bjuden alls än att behöva snåla på det man äter.

Tanken slog mig allt, men eftersom vi har en ganska bra relation till dem annars och vi ibland gör bra affärer med dem så fick jag bita mig i tungan. Hårt...

Jag är en generös värdinna, men har varit med en gång då jag kände mig ogenerös och otacksam:

När jag fyllde 30 hade min storebror tagit sitt liv året innan. Någon månad senare dog min mormor och i samma veva fick min farbor en hjärtinfarkt som han tack och lov överlevde. Men det var inte slut där - någon månad innan min 30-årsdag dog min 60-åriga moster som bott i grannhuset efter en mycket kort tids sjukdom. En oerhört tung period. Jag var slut i själen. Så jag sade till de på jobbet och alla jag kände i det lilla samhälle jag just då bodde i att mitt kalas BARA skulle bli för min släkt och familj. Inget öppet kalas. Båda mammas och pappas släkt umgicks nämligen med varandra - min farbröder umgicks med mina morbröder och mina fastrar med mina mostrar så det skulle bli en lugn och stillsam sammankomst för oss alla som mådde dåligt. Det var åtminstone vad jag trodde...

Så kom den stora dagen. Och först över tröskeln var min chef och flera av mina arbetskamrater till min stora förvåning. Och bekanta från samhället i mängder. Plötsligt hade jag för lite stolar och sittplatser. Fikat och tårtorna jag hade bakat räckte inte till och mamma fick kasta sig iväg och köpa kakor/bullar/tårtor.

Och jag kände mig för inte alls glad över alla besök. Det som skulle blivit en lugn stund för familj och vänner blev ett stressmoment. Sedan spelade ingen roll att jag fick fina presenter av de objudna gästerna och mycket uppskattning. De hade inte respekterat min vilja och kunnat sätta sig in i min situation. Om de hade tänkt lite längre kunde de åtminstone ha tagit med sig en tårta och fikabröd istället för en present.



I övriga fall störs jag inte av att mina vänner har med sig någon ytterligare person när det är dags att äta. Jag värmer lite frysta thaigrönsaker som tilbehör eller gör en omelett/stekta ägg/kokta ägg som tillbehör, blandar ner frysta grönsaker eller något annat matnyttigt i ev. gryta eller skalar morötter alternativ drygar ut salladen med vad som finns till hands. Och så mycket bröd på bordet. Mina föräldrar hade ofta oväntade gäster på middag under min uppväxt och så gjorde mamma för att maten skulle räcka till oss alla.