Värsta maten på en middagsbjudning?

Älg är otroligt gott, men som sagt det måste ju vara någon som kan tillaga det

Som liten parvel, innan jag ens inträtt i den då åtråvärda 100 cm-klubben (räknat i höjd över havet och har ingenting med längd på diverse övriga kroppsliga utskott), var jag en ökänd matvrakare av rang hos släktingar och andra vuxna vilka fick uppleva storheten i en sexåring som pressade i sig syltor, patéer, sötsura såser och annat äckel som var populärt under det mörka åttiotalet. Extra tydligt blev det vid besök hos mina farföräldrar vilka uppskattade föda som de flesta, oavsett ålderskategori, hade beskrivit som "Uuääähh, äckligt!". Lille dödskniven tog för sig med stor lusta.

Tills en dag...

Jag tror att det var min farfar som firade sin 65-årsdag, tillika pension, med att bjuda in till storkalas. Som alltid tyckte jag att fester var kul, för då kunde man äta hur mycket mat som helst, och alla tyckte det var jätteroligt att stoppa konstigare och konstigare hors d'oeuvres på min tallrik för att med glädje sluka allt som en sexåring inte ska tycka om. "Barnbord" och sånt mög var min släkt för modern för att bry sig om.

Sen hände det... Huvudrätten serverades, min farfars all time favvo, oxtunga. Jag tror jag stoppar här. Vad som hände efterår har jag svagare minnen av, annat än att JAG möjligen blev en stark förespråkare för det åldersseparatistiska i att införa barnbord, där allt annat än kokt potatis och köttbullar var tillåtet.

Jag fick dock chansen att utkräva hämnd på min farfar för att ha utsatt mig för detta illdåd redan samma afton. "Av misstag" råkade jag se fel på min farfars dyra, fina, och säkert, efterlängtade glas med whiskey vilket stod på ett soffbord, och mitt egna glas med äppelsaft. Det påstås såhär i efterhand att jag började störtgråta av detta, då whiskey kan vara en något överväldigande smakuplevelse för en oskuldsfull tunga, men sanningen är den att det var glädjetårar för att ha hittat botemedlet mot den smak som numer bara i minnet skulle etsa sig fast i mitt medvetande. Och möjligen också en svaghet för whiskey senare i livet.

Tilläggas bör också att linssoppa kan bli en alldeles utsökt maträtt, och med fördel bjudas på som alternativ till middagsbjudning även om ekonomin inte är på topp

Fan vad skönt att ni faktiskt sa ifrån, enda rätta att göra i ett sånt läge.

Åh herregud.
Min halvfinska pojkvän, som bor med sin finska mamma lagar inte den godaste maten precis. Smaklöst som in i helvete för att det är "onyttigt", precis som att fett är onyttigt. Det är därför middagen/lunchen består av en liten kastrull med proteinpasta (som att tugga plast) och en annan liten kastrull med torrt kött. "Ät dig mätt, du är smal" jamen det är ju jävligt enkelt när man är tre personer och delar mat som är avsedd för 1 person?! Får ju inte glömma hur mycket min kille väger och hans mamma.... Finländare.

Dessutom finns det ju inget annat kött tydligen att laga till mig än kyckling, jag äter inte fläsk. Åh, hennes sura min

Lysande skrivet! Förstår dock inte vad det är för fel på oxtunga? Visst, godare kött i en sallad kan man hitta utan att leta. Om det nu var i en sallad dvs..

OnT. Har alltför många hemska upplevelser av dåliga och snåla middagar för att komma ihåg alla. En midsommar hade ett par ställt till med fest och pekat ut olika personer som skulle ordna med olika saker. Dvs "ni köper snaps och ni köper öl. Ni ordnar sallad och ni ordnar sill" etc etc etc i en lång lista. Vad skulle då värdparet göra? Jo, de skulle dels ha festen hemma hos sig. Vilken kämpig utmaning... Sen skulle de ordna med dekorationerna! Med tanke på de omfattande listorna vi andra hade så förväntades små kransar till oss alla, en majstång och fina blommor på bordet etc. Men vad fick vi? Jo, ett egenhändigt spikat kors som de hade TEJPAT upp lite blommor på. Det såg ut som två dagisbarn hade tittat på en krigsfilm och därefter försökt göra kamouflera sin koja. Därefter bjöds på egenbränd sprit som kompensation. Den var ingen höjdare. På något plan, alls.

Det var ingen sallad. Det var en helstekt i ugn stor jävla tunga. Vilken skars upp som en limpa. Inga, om nu inte minnet har lyckats förtränga (högst troligt) hela måltiden förutom just tungjäveln, tillbehör.

Det här kan gå en aning utanför ämnet, men inte alltför många år efter ovan nämnda händelse övergick jag till en strikt vegetarisk diet. En foliehatt hade kunnat genomföra en mycket omfattande och trovärdig avhandling med det sambandet färskt i minne. Så även jag. Hade min farfar fått reda på det hade däremot hurringen inte legat alltför lågt i luften, men det satte Döden den matfascistens skräckvälde p för. Karma´s a bitch, gubbjävel!

Skulle följa med en kompis hem till en av hennes kompisar där vi skulle äta middag innan vi skulle ut. Dagen innan får jag veta att hon ska ha 100:- från alla för maten och vi ordnade det.

När vi kommer dit ställer hon fram en kastrull med en enkel risotto, en tallrik med ruccolablad och en öppnad och nästan tömd bag-in-box från kylen. Kan tillägga att vi blev sju st totalt - alltså hade hon fått 600:- sammanlagt av oss andra . Lite högre förväntningar hade vi nog haft...

Det värsta som finns är ju smörgåstårta. Och det tvingas man sitta och peta i på alla begravningar och bröllop.

Äter det så sällan att jag bara älskar det och speciellt då räksmörgåstårta.

Så är det... Hur många gånger har man inte suttit besvärad på nån farbrors dotters konfirmation eller annan viktig händelse och lidit medan man missar veckans bästa fotbollsmatch på TV. Då helt plötsligt dyker smörgåstårtan med lax och räkor upp på bordet och dagen övergår i eufori.

Vi lagade mat i goda vänners lag när vi var 16 år och pretentiösa. Det blev såklart vegetariskt, eftersom vi var lite bättre. Värden försöker ha i vitlök som legat tills den blivit mjuk, men det lyckas jag avstyra. Det leder dock till att vår tofu och wokgrönsaker bara krydda med salt och lite vitpeppar. Det var tyst runt matbordet sedan, men alla tvingade iallfall i sig sin portion. Det gick ned med mycket sweet chilli.


Nu blir det lite oftopic, men älgkött är väll inte så svårt? Jag har äjgfärs som jag behandlar som vilken köttfärs som helst med utmärkt resultat, och utan att vara särskilt rutinerad als i köksligheter så har jag svängt ihop flera goda stekar och grytor (tycker jag personligen, juförsej. Nu blir jag lite rädd... ).

Som barn blev jag bjuden på middag hemma hos min kompis som hade holländska föräldrar. Det serverades plättar med olika sorters strössel och smält smör som tillbehör. Tre stycken gick ner rätt bra då man var barn och dom flottiga, supersockriga plättarna inte tydde sig fullt så vidriga.
Men efter att polarens morsa (som jag var livrädd för) hade trugat i mig åtminstone tre till slutade det med att jag kräktes på hemvägen.



Det har varit bättre dom senaste gångerna, misstänker att morsan tog ett ordentligt snack med honom (läs skällt ut efter noter) efter att ha blivit utsatt för liknande behandling. Det stämmer som du säger att det handlar om att kunna sätta sig in i andras situationer. Brorsan är nästintill autistisk i bland när det kommer till det.


I "snålaste du varit med om"-tråden var det en "flyttare" som vägrade bjuda en av sina hjälpsamma kamrater på en läsk . Vafan är det för fel på dessa människor?! Sliter folk hund en hel dag för ens skull kan man väl fan ha vett och bjuda på en pizza och 2-3 stöl iaf. Borde väl landa på 200kr skallen vilket säkert är mindre än vad en proffesionel flyttgubbe tar vitt i timmen.