2008-07-21, 22:52
#1
Ålder: 20
Längd: 170
Vikt: 70kg
Plats: Fullmoon festival i Tyskland
Torsdagen, dag 1, tjack, hasch och mdma:
Efter veckor av förväntan, förhoppningar, lite rädsla och mycket iver var det äntligen dags att packa kappsäcken och invänta medresenärernas ankomst till min bostad för gemensam färd ner till Tyskland. Runt 01:30 kommer de, vi kan kalla dem för Jocke och Oscar. Det är ett par jag raggade upp på forumet för att slippa ta äckelfestivalbussen. Nåväl... Jag kör hela vägen ned till Helsingborg för att därifrån ta färjan vidare till Danmark. Under tiden lär de mig allt de kan om fullon-musik och droger
.
Väl vid färjan intar jag mitt livs första portion med tjack (har slutat köra vid det laget). Det är en ganska liten dos jag fått, för effekterna är mest en total avsaknad av trötthet, trots närmare ett dygns vakenhet, lite mer pratglad och trevligare syn på livet.
Efter fulländad resa parkerar vi oss på ett lägligt ställe på campingen på FMF. Vi rekar området och blir mer eller mindre direkt erbjudna att köpa droger. I det här fallet var det MDMA-kristaller som vi köpte oss varsitt gram av. Tillbaka till bilen för att chilla en aning och lyssna på lite mer musik, samt vila upp oss inför kvällen. Vid bilen träffar vi på nån seriös snubbe som lyckas skinna oss på pengar i utbyte mot ett finfint indiskt hasch som vi kort därpå röker med välbehag. Vi flummar iväg totalt under en stund och vi vet egentligen inte vad vi pratar om. Mitt sug efter livets första MDMA-rus är oerhört stort, men vi kommer överens om att ta det då det börjat mörkna en aning. Fram tills nio är vi uteslutande bänga.
21.00
Klockan slår 9. Det är nu det ska ske. En polare har en gång gett mig rådet att ta ganska ordentligt med MDMA, ty det är förta gången, och en för låg dos skulle vara synd i sammanhanget. Musiken pumpar ur bilens högtalare medan vi öppnar de små förpackningarna med knarkstenarna. Det är ingen liten kristall jag piller ur och lägger i snusdosan. Har ingen riktig pejl på hur mycket jag drar i mig, är väl ungefär 0,3g. Nu kommer det en period av ivrig väntan. Musiken pumpar. Helt plötsligt blir jag helt jävla illamående, frågar Jocke om det ska vara så, vad är det som händer? Han säger att det är lugnt, att det kommer gå över. Efter nån minut så är jag tvungen att luta mig ut ur bilen och spy. Den lättnaden som åtföljs av en total rensning är enorm. Jag lutar mig tillbaka i sätet. Tar ett djupt andetag. Musiken pumpar vidare, men far åt helvete, vad är det som händer?? Kollar på stereons display och kan inte se nåt annat än massa bokstäver som flyger omkring i Matrix-style. Inser precis att hjärnan har gått från 0-300 på 5 sekunder.
Nu jävlar gubbar, nu ska vi ut å röjja.
Vi drar till Fullon-scenen där Vibe Tribe spelar, vi är taggade till tusen, jag känner mig som en superhjälte, vi kommer att våldta dansgolvet.
Väl där dansar vi som tokar i flera timmar, det går inte att beskriva flowet.
När jag står och dansar till den sånglösa låten så flyger ord framför lamporna, precis som en sångtext, som är väldigt lätt att sjunga med på.
Rökpuffarna från maskinen förvandlas till drakar och allt är sjukt trippat. Timmarna går och vi kommer fram till att effekten av MDMA'n försvunnit ganska fort. Vi bestämmer oss sonika för att fylla på. Vi drar i oss ungefär 0.2g till. Vi konstaterar att euforin uteblir ganska ordentligt, vi blir bara jäävligt störda i skallen. Efter nån timmes dans så går vi runt och tjötar skit. Oscar och jag är riktigt riktigt borta, jag yrar om mitt jobb och fritid, helt utan att veta om vad jag säger. Inte ett fåtal gånger frågar både Jocke och jag vad fan jag snackar om. Det fåniga är att Oscar spelar med, utan att veta om det, så när jag yrar loss om jobbet så säger han exempelvis att han lovar att jobba hårdare i fortsättningen.
Vid det här laget börjar jag bli lite lätt orolig, varför blir jag helt cp? Kan det vara att jag vart vaken två dygn tack vare affet? Mycket möjligt, jag föreslår för både Oscars (som är ännu mer väck och inte har nån aning om varken tid eller rum) och min skull att vi kanske ska tänka på refrängen. Dom andra försvinner ur mitt synfält efter en stund. Jag är med andra ord helt ensam. Och jag har ingen aning om hur fan man hittar till campingen. Steg ett är att hämta mobilen (??????????) som jag så slugt lagt på en högtalare vid scenen.
Jävla skumt ställe det här, med trappor och tak, trodde vi dansade utomhus, vilket jag dagen efter märkte. Det där med trapporna fattar jag fortfarande inte. Nåväl. Jakten efter lägret tar ungefär två timmar. Jag yrar runt och försöker återskaffa mig lokalkännedomen. Blir även stoppad av en vakt som frågar var fan jag är på väg. Hem? Nä, det här är backstagecampingen. Suck, korkad vakt, det är ju till campingen jag ville! Men jag ska inte bråka, så jag vänder och gör ett nytt försök. Hamnar till slut på campingen där det krävs oerhörda ansträngningar för att hamna rätt. Hamnar på nån langares campingplats där han försöker kränga massa skit som jag inte vill ha. Jag säger att jag letar efter min chef och kollegor och att de ska betala lön till mig (så väck är jag). Till slut ringer jag Jocke och ber honom guida mig hela vägen hem. Det tar ungefär 15 minuter, 5 i nyktert tillstånd. Tillbaka i bilen köper vi ett par lappar LSD som Oscar föreslår vi tar. Jag påtalar hans ganska uppåt väggarna dåliga idés orimlighet och föreslår att vi tar syran när vi iaf kan bestämma vad vi ska kläcka ur oss.
Fredag, dag 2, LSD,svamp,MDMA,tjack,hasch.
Efter en sömnlös natt vaknar vi och inser att dagens timmar måste utnyttjas innan kvällen vankas. Jag beger mig till festivalområdet och kollar läget samt köper cigg. Cigarettförsäljaren bjuder på ett smakprov från vaporizern som jag självklart inte tackar nej. Det är ett ruggigt bra gräs jag fått i mig. Känner mig hög och glad. Bestämmer mig för att inta syran, varpå jag beger mig till bilen för att tillsammans med Oscar inmundiga drogen. Efter 1,5 timmar inser vi att det inte är någon vidare tripp, så vi beger oss på lappjakt. Vi köper varsin och “sveper” även den. Vi lallar omkring och är glada, kollar på grejjer och lyssnar på musik. Jag får dock en oanad magvärk som jag känner att jag måste åtgärda innan trippen kan avnjutas på riktigt. Bajamaja är målet, det är där kuren ska finnas. Sätter mig och pressar i ungefär en halvtimme utan att magvärken försvinner. Under tiden försöker jag tyda de märkliga inskriptioner som finns på dassdörren. Alla spår från pennor o. dyl. skiner i blått. Små blå pilar följer varje inristning och bildar nån slags vortex i mitten av dörren. Förnuftet säger att om det inte hjälper att föra ut nåt ur kroppen så kanske det hjälper att tillföra nåt. Gänget och jag drar till ett matställe där jag köper en talrik med ris, modell större. Den tar ungefär en timme att käka upp. Jag är inte helt nöjd med trippen måste jag erkänna, det är inte i klass med copelandia, så jag gör ett försök att komplettera med 2,5g cubensis, vilket visar sig göra saker och ting en aning trevligare, men inte fullt så trevligt som jag hoppats på. Timmarna går och en annorlunda tanke bildar sig; varför inte kompletteringstrippa med MDMA?
Sagt och gjort drar jag i mig ungefär 0,4g och vandrar uppåt mot festivalområdet. Den karaktäristiska magvärken slår till och det gör mig djupt orolig. Nu kommer alla substanser på en och samma gång, var jag lite för het på gröten tro? Jag delger mina kompisar min oro, och vi går till ett lugnare ställe utanför campingen och lägger oss i gräset. Jag spyr och oron försvinner i samma sekund. Ligger och tittar på molnen som nu tar en avsevärt förändrad skepnad jämfört med i originalutförande. Alla moln förvandlas till nakna abnormt vackra tjejer som dansar för mig. Spännande i sammanhanget är att jag under svamprus aldrig fantiserat om brudar, men med hjälp av MDMA var det oerhört lätt.
Efter en stund går vi till festivalområdet och lyssnar på musik. Jag får lite speed av Jocke, känner dock inget av det. Känner bara trötthet, troligen pga en total avsaknad av serototin. Lägger mig i chillouten och somnar, för att inte vakna mer den kvällen.
Lördag, dag 3, hasch, MDMA
Med hjälp av gräs överlevs den ljus delen av dagen. Händer inte speciellt mycket. Väl på kvällen är jag fast övertygad om att första dagens MDMA-rus måste gå att återskapa på nåt sätt. Köper ett till gram och pulveriserar skiten. Framåt kvällen snortar jag ungefär 0,5g och löser 0,3g i vatten å häller i mig. Känner ingen eufori eller tripkänsla alls. Bara trötthet. Somnar även den dagen tidigt.
Söndag, dag 4, hasch, alkohol
Eftersom en hemfärd är planerad inför morgondagen tänker vi att det bör vara ganska sunt att vara fräsch om man ska köra. Röker ett par gåsar och dricker ett par Heineken. Lägger oss sedan på gräset nära en scen och somnar. Efter att ha vaknat tar vi det lugnt hela kvällen och somnar tidigt.
Så var sagan slut.
Längd: 170
Vikt: 70kg
Plats: Fullmoon festival i Tyskland
Torsdagen, dag 1, tjack, hasch och mdma:
Efter veckor av förväntan, förhoppningar, lite rädsla och mycket iver var det äntligen dags att packa kappsäcken och invänta medresenärernas ankomst till min bostad för gemensam färd ner till Tyskland. Runt 01:30 kommer de, vi kan kalla dem för Jocke och Oscar. Det är ett par jag raggade upp på forumet för att slippa ta äckelfestivalbussen. Nåväl... Jag kör hela vägen ned till Helsingborg för att därifrån ta färjan vidare till Danmark. Under tiden lär de mig allt de kan om fullon-musik och droger
. Väl vid färjan intar jag mitt livs första portion med tjack (har slutat köra vid det laget). Det är en ganska liten dos jag fått, för effekterna är mest en total avsaknad av trötthet, trots närmare ett dygns vakenhet, lite mer pratglad och trevligare syn på livet.
Efter fulländad resa parkerar vi oss på ett lägligt ställe på campingen på FMF. Vi rekar området och blir mer eller mindre direkt erbjudna att köpa droger. I det här fallet var det MDMA-kristaller som vi köpte oss varsitt gram av. Tillbaka till bilen för att chilla en aning och lyssna på lite mer musik, samt vila upp oss inför kvällen. Vid bilen träffar vi på nån seriös snubbe som lyckas skinna oss på pengar i utbyte mot ett finfint indiskt hasch som vi kort därpå röker med välbehag. Vi flummar iväg totalt under en stund och vi vet egentligen inte vad vi pratar om. Mitt sug efter livets första MDMA-rus är oerhört stort, men vi kommer överens om att ta det då det börjat mörkna en aning. Fram tills nio är vi uteslutande bänga.
21.00
Klockan slår 9. Det är nu det ska ske. En polare har en gång gett mig rådet att ta ganska ordentligt med MDMA, ty det är förta gången, och en för låg dos skulle vara synd i sammanhanget. Musiken pumpar ur bilens högtalare medan vi öppnar de små förpackningarna med knarkstenarna. Det är ingen liten kristall jag piller ur och lägger i snusdosan. Har ingen riktig pejl på hur mycket jag drar i mig, är väl ungefär 0,3g. Nu kommer det en period av ivrig väntan. Musiken pumpar. Helt plötsligt blir jag helt jävla illamående, frågar Jocke om det ska vara så, vad är det som händer? Han säger att det är lugnt, att det kommer gå över. Efter nån minut så är jag tvungen att luta mig ut ur bilen och spy. Den lättnaden som åtföljs av en total rensning är enorm. Jag lutar mig tillbaka i sätet. Tar ett djupt andetag. Musiken pumpar vidare, men far åt helvete, vad är det som händer?? Kollar på stereons display och kan inte se nåt annat än massa bokstäver som flyger omkring i Matrix-style. Inser precis att hjärnan har gått från 0-300 på 5 sekunder.
Nu jävlar gubbar, nu ska vi ut å röjja.
Vi drar till Fullon-scenen där Vibe Tribe spelar, vi är taggade till tusen, jag känner mig som en superhjälte, vi kommer att våldta dansgolvet.
Väl där dansar vi som tokar i flera timmar, det går inte att beskriva flowet.
När jag står och dansar till den sånglösa låten så flyger ord framför lamporna, precis som en sångtext, som är väldigt lätt att sjunga med på.
Rökpuffarna från maskinen förvandlas till drakar och allt är sjukt trippat. Timmarna går och vi kommer fram till att effekten av MDMA'n försvunnit ganska fort. Vi bestämmer oss sonika för att fylla på. Vi drar i oss ungefär 0.2g till. Vi konstaterar att euforin uteblir ganska ordentligt, vi blir bara jäävligt störda i skallen. Efter nån timmes dans så går vi runt och tjötar skit. Oscar och jag är riktigt riktigt borta, jag yrar om mitt jobb och fritid, helt utan att veta om vad jag säger. Inte ett fåtal gånger frågar både Jocke och jag vad fan jag snackar om. Det fåniga är att Oscar spelar med, utan att veta om det, så när jag yrar loss om jobbet så säger han exempelvis att han lovar att jobba hårdare i fortsättningen.
Vid det här laget börjar jag bli lite lätt orolig, varför blir jag helt cp? Kan det vara att jag vart vaken två dygn tack vare affet? Mycket möjligt, jag föreslår för både Oscars (som är ännu mer väck och inte har nån aning om varken tid eller rum) och min skull att vi kanske ska tänka på refrängen. Dom andra försvinner ur mitt synfält efter en stund. Jag är med andra ord helt ensam. Och jag har ingen aning om hur fan man hittar till campingen. Steg ett är att hämta mobilen (??????????) som jag så slugt lagt på en högtalare vid scenen.
Jävla skumt ställe det här, med trappor och tak, trodde vi dansade utomhus, vilket jag dagen efter märkte. Det där med trapporna fattar jag fortfarande inte. Nåväl. Jakten efter lägret tar ungefär två timmar. Jag yrar runt och försöker återskaffa mig lokalkännedomen. Blir även stoppad av en vakt som frågar var fan jag är på väg. Hem? Nä, det här är backstagecampingen. Suck, korkad vakt, det är ju till campingen jag ville! Men jag ska inte bråka, så jag vänder och gör ett nytt försök. Hamnar till slut på campingen där det krävs oerhörda ansträngningar för att hamna rätt. Hamnar på nån langares campingplats där han försöker kränga massa skit som jag inte vill ha. Jag säger att jag letar efter min chef och kollegor och att de ska betala lön till mig (så väck är jag). Till slut ringer jag Jocke och ber honom guida mig hela vägen hem. Det tar ungefär 15 minuter, 5 i nyktert tillstånd. Tillbaka i bilen köper vi ett par lappar LSD som Oscar föreslår vi tar. Jag påtalar hans ganska uppåt väggarna dåliga idés orimlighet och föreslår att vi tar syran när vi iaf kan bestämma vad vi ska kläcka ur oss.
Fredag, dag 2, LSD,svamp,MDMA,tjack,hasch.
Efter en sömnlös natt vaknar vi och inser att dagens timmar måste utnyttjas innan kvällen vankas. Jag beger mig till festivalområdet och kollar läget samt köper cigg. Cigarettförsäljaren bjuder på ett smakprov från vaporizern som jag självklart inte tackar nej. Det är ett ruggigt bra gräs jag fått i mig. Känner mig hög och glad. Bestämmer mig för att inta syran, varpå jag beger mig till bilen för att tillsammans med Oscar inmundiga drogen. Efter 1,5 timmar inser vi att det inte är någon vidare tripp, så vi beger oss på lappjakt. Vi köper varsin och “sveper” även den. Vi lallar omkring och är glada, kollar på grejjer och lyssnar på musik. Jag får dock en oanad magvärk som jag känner att jag måste åtgärda innan trippen kan avnjutas på riktigt. Bajamaja är målet, det är där kuren ska finnas. Sätter mig och pressar i ungefär en halvtimme utan att magvärken försvinner. Under tiden försöker jag tyda de märkliga inskriptioner som finns på dassdörren. Alla spår från pennor o. dyl. skiner i blått. Små blå pilar följer varje inristning och bildar nån slags vortex i mitten av dörren. Förnuftet säger att om det inte hjälper att föra ut nåt ur kroppen så kanske det hjälper att tillföra nåt. Gänget och jag drar till ett matställe där jag köper en talrik med ris, modell större. Den tar ungefär en timme att käka upp. Jag är inte helt nöjd med trippen måste jag erkänna, det är inte i klass med copelandia, så jag gör ett försök att komplettera med 2,5g cubensis, vilket visar sig göra saker och ting en aning trevligare, men inte fullt så trevligt som jag hoppats på. Timmarna går och en annorlunda tanke bildar sig; varför inte kompletteringstrippa med MDMA?
Sagt och gjort drar jag i mig ungefär 0,4g och vandrar uppåt mot festivalområdet. Den karaktäristiska magvärken slår till och det gör mig djupt orolig. Nu kommer alla substanser på en och samma gång, var jag lite för het på gröten tro? Jag delger mina kompisar min oro, och vi går till ett lugnare ställe utanför campingen och lägger oss i gräset. Jag spyr och oron försvinner i samma sekund. Ligger och tittar på molnen som nu tar en avsevärt förändrad skepnad jämfört med i originalutförande. Alla moln förvandlas till nakna abnormt vackra tjejer som dansar för mig. Spännande i sammanhanget är att jag under svamprus aldrig fantiserat om brudar, men med hjälp av MDMA var det oerhört lätt.
Efter en stund går vi till festivalområdet och lyssnar på musik. Jag får lite speed av Jocke, känner dock inget av det. Känner bara trötthet, troligen pga en total avsaknad av serototin. Lägger mig i chillouten och somnar, för att inte vakna mer den kvällen.
Lördag, dag 3, hasch, MDMA
Med hjälp av gräs överlevs den ljus delen av dagen. Händer inte speciellt mycket. Väl på kvällen är jag fast övertygad om att första dagens MDMA-rus måste gå att återskapa på nåt sätt. Köper ett till gram och pulveriserar skiten. Framåt kvällen snortar jag ungefär 0,5g och löser 0,3g i vatten å häller i mig. Känner ingen eufori eller tripkänsla alls. Bara trötthet. Somnar även den dagen tidigt.
Söndag, dag 4, hasch, alkohol
Eftersom en hemfärd är planerad inför morgondagen tänker vi att det bör vara ganska sunt att vara fräsch om man ska köra. Röker ett par gåsar och dricker ett par Heineken. Lägger oss sedan på gräset nära en scen och somnar. Efter att ha vaknat tar vi det lugnt hela kvällen och somnar tidigt.
Så var sagan slut.
Saknade även lite rusbeskrivningar men det är inte alltid så lätt när man är bra skev att komma ihåg alla detaljer... Hur som helst, du får 7 lustgaspatroner av 10 möjliga från mig i betyg, keep it up. 
