Citat:
Nu var inte falcon avsedda främst för att jaga Mig 21 på låg höjd över tropikerna utan för att jaga Sovjetiska bombplan på hög höjd, sen låg problemen i robotens avfyrningssystem som var väl långsamt vilket gjorde att ett kurvande jaktplan han ta sig ur ir detektorns område för roboten kunde låsa på utblåset.Nu var ju i.o.f.s. även Draken konstruerad som en "interceptor".
Vad gäller datalänk så hade F-106 det från början.
Draken saknade initialt datalänk (samt radar, radarjaktrobotar och mach 2-färmåga)
men fick allt detta efter några år, men till förlusten av en av dess två akan.
Dock med ett bättre länksystem än F-106.
F-106 hade redan från början ett länksystem (dock sämre än Stril 60),
radar, upp till 5st IR- och radarjaktrobotar
(varav 1st radarstyrd AIM-26 eller 1st AIR-2 luftmålsraket med kärnstridsspets),
samt fälltankar. Eldledningssystem var länge ett sorgebarn.
Tidigt 1970-tal så moderniserades existerande F-106, med inbyggd akan
(mynningen stack ut under buken och akan tog upp den plats,
som tidigare hade använts av AIM-26 eller AIR-2)
vilket gav ungefär dubbelt så stor akaneldkraft som dåvarande jaktdraken.
Vidare så fick flygplanen en ny fronthuv för bättre sikt framåt,
IRST-system, nya större fälltankar och lufttankningsförmåga.
F-106:ans stora nackdel som jaktflygplan jämfört med Draken
var dels att de inte hade Sidewinder eller Sparrow,
utan enbart de genomusla Falconrobotarna.
Vad gällde flygegenskaperna så var de mycket kapabla på höghöjd.
Deras andra nackdel v.s. Draken var att man inte nytillverkade förbättrade versioner.
Bl.a. så planerades versioner med t.ex. fläktmotor, pulsdopplerradar,
AIM-47, (som blev Phoenixroboten),
Sky Scorcher (jaktrobot med >200km räckvidd och 2 megatonsladdning) ä
bubbelhuv, nosvingar m.m.
Den enda attacklast som flygplanen mig veterligen
testades med var AGM-78 Standard ARM (under vingarna).
F-102 visade sig dock kunna utnyttja Falcon (både i IR- och radarversion)
mot markmål längs Ho-Chi-Minh-leden.
Vad gäller datalänk så hade F-106 det från början.
Draken saknade initialt datalänk (samt radar, radarjaktrobotar och mach 2-färmåga)
men fick allt detta efter några år, men till förlusten av en av dess två akan.
Dock med ett bättre länksystem än F-106.
F-106 hade redan från början ett länksystem (dock sämre än Stril 60),
radar, upp till 5st IR- och radarjaktrobotar
(varav 1st radarstyrd AIM-26 eller 1st AIR-2 luftmålsraket med kärnstridsspets),
samt fälltankar. Eldledningssystem var länge ett sorgebarn.
Tidigt 1970-tal så moderniserades existerande F-106, med inbyggd akan
(mynningen stack ut under buken och akan tog upp den plats,
som tidigare hade använts av AIM-26 eller AIR-2)
vilket gav ungefär dubbelt så stor akaneldkraft som dåvarande jaktdraken.
Vidare så fick flygplanen en ny fronthuv för bättre sikt framåt,
IRST-system, nya större fälltankar och lufttankningsförmåga.
F-106:ans stora nackdel som jaktflygplan jämfört med Draken
var dels att de inte hade Sidewinder eller Sparrow,
utan enbart de genomusla Falconrobotarna.
Vad gällde flygegenskaperna så var de mycket kapabla på höghöjd.
Deras andra nackdel v.s. Draken var att man inte nytillverkade förbättrade versioner.
Bl.a. så planerades versioner med t.ex. fläktmotor, pulsdopplerradar,
AIM-47, (som blev Phoenixroboten),
Sky Scorcher (jaktrobot med >200km räckvidd och 2 megatonsladdning) ä
bubbelhuv, nosvingar m.m.
Den enda attacklast som flygplanen mig veterligen
testades med var AGM-78 Standard ARM (under vingarna).
F-102 visade sig dock kunna utnyttja Falcon (både i IR- och radarversion)
mot markmål längs Ho-Chi-Minh-leden.
Att skjuta Falcon mot markmål med någon effektivitet låter mer som en skröna allra helst radarvarianten, men visst har en fd USAF pilot påstått det så är det givetvis dagens sanning.
