Jasenko Selimovic censurerar radioteater

För ett tag sedan skrev jag och undrade var alla kvinnor fanns i kritiken mot Jasenko Selimovic som censurerade en radioteater om incest. Sedan dess har Monica Dahlström-Lannäs skrivit en bra och mycket kritisk artikel i tidskriften Kvinnotryck och Motherwitch har åter igen tagit upp skandalen på sin blogg. Detta är bra men samtidigt är det förvånande och skrämmande att så få kvinnor (och även män för den delen) låter sig nöjas med att chefen för Radioteatern stoppar en redan inspelad pjäs om incest och sedan inte återkommer med motivering till varför han censurerar.

Jasenko Selimovic har i radion, i dagspressen och i mail till några av oss kritiker lovat att återkomma med besked om vad han skall göra med den inspelade pjäsen som enligt G-P:s teaterkritiker var den bästa inspelningen under hösten 2007. Men han ljuger.

Jasenko Selimovic försöker att tiga sig ur den situation han själv spelat in sig i. Så kan man göra på en privatteater men inte på Sveriges radio. Vi som betalar licensen och därmed Selimovic lön har rätt att få en motivering till hur han tänker och vad han planerar.

Vi alla som är kritiska till "storebrorssamhället" som lyssnar av och registrerar eller som censurerar det fria ordet måste protestera mot att pjäsen "Under skalet" inte sänds.

Vi som lyssnar på Radioteatern är mogna nog precis som teaterkritikern Amelie Björck i G-P skrev att själva värdera pjäsen där en nu vuxen kvinna möter den gamle fadern som gjort övergrepp mot henne under barndomen och ungdomsåren.

Diskuskastaren

Låter ju som en intressant pjäs. Har han angivit några själ till censureringen? Tyckte han det var för osmakligt?

På Carlssons förlag gavs för några år sedan ut en bok som heter "Under skalet" författad av pseudonymen Linnea Lilja. Boken handlar om övergrepp mot en liten flicka av fadern men också av andra män som fanns i grupper som fadern tillhörde. Boken byggde på den vuxna kvinnans minnen från barndomen.

Linnea Lilja samtalade efter det att boken var utgiven med sin pappa om det som hänt under hennes barndom. Samtalen bearbetades av författaren Erik Grundström för radioteatern och en teaterpjäs spelades in med två riktigt bra skådespelare - Terese Brunnander och Sten Ljunggren.

Denna pjäs skulle sändas den 1 september 2007 och Jasenko Selimovic hade lämnat rätt mycket information om pjäsen. Han gav ett intryck av att vara väl insatt i pjäsen och dess bakgrund.

När pjäsen skulle sändas så gick teaterchefen själv in och sa att det framkommit uppgifter i sista stund som gjorde att trovärdigheten i pjäsen kunde ifrågasättas och att dessa uppgifter skulle utredas. Pjäsen sändes alltså inte.

Sedan början av september för snart ett år sedan har inte något resultat av utredningen redovisats. Vi lyssnare som väntat på att få besked har inte fått några besked. Vid intervjuer har Jasenko låtsats som om pjäsen skall sändas men han har inte varit tydlig. Han glider på sanningen.

Det intryck man får av det som skett är att Jasenko Selimovic i efterhand censurerar en radiopjäs som ligger klar. Och han gör det utan att lämna några skäl. Och han stoppar den i sista sekund. Allt ger ett intryck av slarvighet.

Jag är en gammal lyssnare till Radioteatern och jag har aldrig varit med om att man i sista stund stoppat en inspelad pjäs som presenterats i dagspressen. Och jag har inte heller varit med om att Sveriges radio inte motiverar de beslut man fattar. Skall man vara ett public sevice-företag så måste lyssnarna och licensbetalarna veta att det finns en öppenhet mot allmänheten.

Censur i Sveriges radio är av ondo och måste alltid ifrågasättas. Vart är vi annars på väg? Men om ledningen anser att man måste censurera så skall skälen anges så att dom kan debatteras öppet. Ledningen för Sveriges radio gör public service-tanken en björntjänst när man censurerar utan motivering.

Man undrar vad det är som Jasenko skall granska i sin utredning. Skulle det inte finnas några band med inspelade intervjuer så är det väl bara att redovisa det. Man kan förstås tycka att det är en sak som borde granskas innan man börjar inspelningen...

Något annat som Jasenko skall granska i den utlovade utredningen är det svårt att tänka sig. Boken kan knappast vara hans uppgift att granska. Det får man väl utgå ifrån att Carlssons förlag gjorde innan de gav ut boken. Inte kan det vara en teaterchefs uppgift att i efterhand granska om olika böcker borde ha givits ut. Bara tanken är absurd. Och att det finns en kvinna med pseudonymen Linnea Lilja måste väl både Carlsson och Grundström vara klara över. Det kan knappast Jasenko behöva överpröva.

På dina tre frågor Japhy vill jag svar på följande sätt:

1. Ja pjäsen är sannolikt mycket intressant eftersom G-P:s recensent skrev att det var den bästa pjäsen under hösten 2007. Hon hade lyssnat på en inspelning som tidningarna fått. Att Erik Grundström gjort bearbetningen talar för hög kvalitet.

2. Inga skäl har angivits ännu. Det är dom vi väntar på så att diskussionen om censur kan föras på ett bättre sätt än nu när man får gissa om Jasenkos motiv.

3. Det tror jag inte. Det han redovisade inför att pjäsen skulle sändas tydde inte på att han väjde för att pjäsen var osmaklig. Det finns nog andra skäl bakom, men vilka??

Diskuskastaren

Varför censurera om man inte finner det osmakligt? Eller ja, ni förstår. Om det inte är något stötande, vad skulle det isåfall då vara?

Detta tyder väl närmast på att det är faktauppgifter i pjäsen Selimovic ifrågasätter. Det hela bygger ju tydligen på ett (påstått) verkligt fall. Men så länge ingen verklig person namnges eller någon figur i pjäsen framställs på sådant sätt att en förebild i verkligheten tydligt kan identifieras finns väl i och för sig ingen anledning att kräva att "faktauppgifter" i ett litterärt verk ska stämma.

Tack för två intressanta inlägg om vad som kan tänkas röra sig i en censurerande teaterchefs huvud. Skall bli spännande att se vad andra bloggare tänker och tycker. Hoppas att vi tillsammans kan få fram ett svar av Jasenko Selimovic.

En radioteaterpjäs av hög konstnärlig kvalitet har stoppats i sista stund av en enväldig teaterchef. Det är vad vi alla vet. Men det ingen av oss vet är vilken undersökning som gjorts och varför Jasenko Selimovic går in med censur.

Kanske det är så enkelt som att Selimovic finner vissa scener osmakliga eller stötande. r0xx kan ha rätt i sin fundering, men jag tror nog att det ligger djupare saker bakom. Det jag vilar detta antagande på är i första hand att man hunnit så långt i marknadsföringen och att hela inspelningen var klar. Selimovic talade ju i veckor om pjäsen innan han plötsligt stoppade den.

Käg Malax tror att Selimovic kan ifrågasätta vissa faktauppgifter. Det kan vara så. Men precis som han skriver blir det tänkesättet ologiskt eftersom det rör sig om teater och inte vetenskap. Jag tor att vi måste söka djupare. Och vi måste få Selimovic ut på banan. Man kan inte i Sverige i dag censurera inspelade pjäser utan att ange skälen får detta. Detta är inte förenligt med svenska demokratiska traditioner och inte heller med god hushållning inom public service-företagen.

Diskuskastaren

Var det inte den här pjäsen man misstänkte var ett plagiat? Var det inte därför man censurerade?

Verkar inte så. Hittade följande:

http://www.tusculum.se/helena/2007/09/censur_07.html

Det är ofattbart att Sveriges Radio kan censurera en inspelad radioteaterpjäs år 2008 utan att ange några som helst skäl.

Diskuskastaren