2008-07-15, 04:25
#1
Jag vill först öppna med att jag är väldigt skeptisk till andevärlden och jag tror inte alls på någon som helst gud eller övermakt och då heller inte ett helvete. Jag idiotförklarar alltid mig själv och bedömer alltid mina upplevelser till logiska förklaringar eller inbillning. Hur som helst så har jag faktiskt sett mycket i mina dagar, jag har upplevt det själv och känt närvaron.. Jag vet, det låter sjukt med tanke på ovanstående. Dubbelmoral eller vad? Men jag vill också tro på liv efter döden och vill jätte gärna dela med mig utav alla mina grymt otäcka syner och underliga hörslar under hela mitt liv men det skulle bli för mycket och inte alls lika bra beskrivet i text. Men just nu har jag ett problem som jag vill höra vad ni andra tror eller tycker om detta fenomen.
Men åter till ämnet så en tidig, mörk, höstmorgon gick jag hem från en vanlig kväll med polaren och jag var ovanligt pigg och alert och gick och funderade på mina studier medans jag gick förbi den skola jag då studerade i. Det är en trevåningsskola med en entré i glas ända upp till taket och jag gick förbi och spanade in de tomma, mörka lokalerna då plötsligt jag får en rysning i hela kroppen som att någon eller någonting står och spänner sina sylvassa ögon i mig från tredje våningen, jag känner mig brutalt iakttagen och börjar skynda på mina fotsteg och vänder snabbt blicken på vägen framför mig. Det läskiga är att jag fortfarande känner av denna iakttagelse och den känns bara mera kraftfull ju längre bort jag kommer. Då plötsligt förstår jag var jag befinner mig, jag saktar ner mina fotsteg och tittar på byggnaden som får mig att rysa smått inombords. Framför mig är det en gammal byggnad där det en gång i tiden gick tåg och byggnaden("terminalen") användes till avlastning av gods och annat material och jag har varit med om aktivitet från just den byggnaden
(jag och min flickvän tog skydd under den byggnaden en gång då det regnade ute och hon som är väldigt troende av andeväsen, så hör vi och ser kraftiga och aggressiva vibrationer från den stora träporten som leder in till lokalen och vi springer där ifrån, ut i regnet och jag skrattar nervöst högt fast jag egentligen var skitskraj.)
Hur som helst, när jag går förbi denna lokalen tänker jag alltid på den händelsen och spänner alltid öronen lite extra för att höra någonting då jag väl passerar den. Jag hör ingenting och fortsätter att gå mot järnvägsspåren för att gena över dem för snabbaste rutinen hem.
Nu till det läskiga... Som fått mig att ändra uppfattningar om de döda.
När jag sätter min fot på spåret så släcks järnvägslampan som sitter på en ledning precis intill denna godsterminal och jag får panik och fattar nu att någonting är efter mig. Jag springer de sista 50-60 metrarna hem och börjar lugna ner mig lite precis innan jag öppnar dörren till lägenheten. Jag står nu stilla, andas ut, hjärnan går på högvarv av funderingar och självklart tänker jag att jag inbillar mig som vanligt och låser upp dörren, stänger den och sträcker mig efter lampknappen till halllampan och då hör jag en kraftig smäll från den. Blir uppjagad igen och skyndar mig upp till mitt rum och redan där, lyckas jag smälla mina tre lampor i taket som är en sorts triangellampa med tre glödlampor. Jag förstår att jag har asat med mig en stark och kraftig energi hem och börjar samtala med polaren jag precis lämnade om händelsen. Vi pratade länge om det och jag kom tillslut på andra tankar då vi bytte samtalsämne.
Så mycket aktiviteter på en och samma kväll var jag inte van vid och det jag lyckades ta med mig hem finns kvar här. Jag har sett och känt av andliga aktiviteter här i hemmet sedan dess, datorstolen som automatiskt snurrat mot mig och min tjej när vi legat i sängen. Knackningar och smällar på toalettdörren när man står i duschen eller sitter på toaletten. En tom chipspåse vrider sig ett halvt varv. Fotsteg som låter exakt som en människa går in i lägenheten och jag går för att möta personen som inte existerar i min förvåning. Det är inte mycket men det är fan inte normalt det här.
Vad hände den kvällen? Vad ska jag göra? Dessa aktiviteter jag nämde händer inte regelbundet men det händer.
Detta var nästan exakt två år sedan jag gick den vägen hem och den senaste händelsen kände jag av för ungefär en vecka sedan.
Det skönaste är att när stolen rörde på sig låg min flickvän bredvid mig och såg exakt samma sak vilket gör det jävligt skönt att man inte är totalt jävla dum i huvudet.
Men åter till ämnet så en tidig, mörk, höstmorgon gick jag hem från en vanlig kväll med polaren och jag var ovanligt pigg och alert och gick och funderade på mina studier medans jag gick förbi den skola jag då studerade i. Det är en trevåningsskola med en entré i glas ända upp till taket och jag gick förbi och spanade in de tomma, mörka lokalerna då plötsligt jag får en rysning i hela kroppen som att någon eller någonting står och spänner sina sylvassa ögon i mig från tredje våningen, jag känner mig brutalt iakttagen och börjar skynda på mina fotsteg och vänder snabbt blicken på vägen framför mig. Det läskiga är att jag fortfarande känner av denna iakttagelse och den känns bara mera kraftfull ju längre bort jag kommer. Då plötsligt förstår jag var jag befinner mig, jag saktar ner mina fotsteg och tittar på byggnaden som får mig att rysa smått inombords. Framför mig är det en gammal byggnad där det en gång i tiden gick tåg och byggnaden("terminalen") användes till avlastning av gods och annat material och jag har varit med om aktivitet från just den byggnaden
(jag och min flickvän tog skydd under den byggnaden en gång då det regnade ute och hon som är väldigt troende av andeväsen, så hör vi och ser kraftiga och aggressiva vibrationer från den stora träporten som leder in till lokalen och vi springer där ifrån, ut i regnet och jag skrattar nervöst högt fast jag egentligen var skitskraj.)
Hur som helst, när jag går förbi denna lokalen tänker jag alltid på den händelsen och spänner alltid öronen lite extra för att höra någonting då jag väl passerar den. Jag hör ingenting och fortsätter att gå mot järnvägsspåren för att gena över dem för snabbaste rutinen hem.
Nu till det läskiga... Som fått mig att ändra uppfattningar om de döda.
När jag sätter min fot på spåret så släcks järnvägslampan som sitter på en ledning precis intill denna godsterminal och jag får panik och fattar nu att någonting är efter mig. Jag springer de sista 50-60 metrarna hem och börjar lugna ner mig lite precis innan jag öppnar dörren till lägenheten. Jag står nu stilla, andas ut, hjärnan går på högvarv av funderingar och självklart tänker jag att jag inbillar mig som vanligt och låser upp dörren, stänger den och sträcker mig efter lampknappen till halllampan och då hör jag en kraftig smäll från den. Blir uppjagad igen och skyndar mig upp till mitt rum och redan där, lyckas jag smälla mina tre lampor i taket som är en sorts triangellampa med tre glödlampor. Jag förstår att jag har asat med mig en stark och kraftig energi hem och börjar samtala med polaren jag precis lämnade om händelsen. Vi pratade länge om det och jag kom tillslut på andra tankar då vi bytte samtalsämne.
Så mycket aktiviteter på en och samma kväll var jag inte van vid och det jag lyckades ta med mig hem finns kvar här. Jag har sett och känt av andliga aktiviteter här i hemmet sedan dess, datorstolen som automatiskt snurrat mot mig och min tjej när vi legat i sängen. Knackningar och smällar på toalettdörren när man står i duschen eller sitter på toaletten. En tom chipspåse vrider sig ett halvt varv. Fotsteg som låter exakt som en människa går in i lägenheten och jag går för att möta personen som inte existerar i min förvåning. Det är inte mycket men det är fan inte normalt det här.
Vad hände den kvällen? Vad ska jag göra? Dessa aktiviteter jag nämde händer inte regelbundet men det händer.
Detta var nästan exakt två år sedan jag gick den vägen hem och den senaste händelsen kände jag av för ungefär en vecka sedan.
Det skönaste är att när stolen rörde på sig låg min flickvän bredvid mig och såg exakt samma sak vilket gör det jävligt skönt att man inte är totalt jävla dum i huvudet.