Åldersdiskriminering

Hallå allihop

Jag är 26 år och fyller snart 27. Det är inte direkt kul att bli äldre, jag skulle gärna vara 25 tills jag dör, men för tillfället har jag iaf ingen åldersnojja alls och tycker att livet är helt ok! Hur som helst tycker jag att det är jävligt irriterande med folk som ska påpeka ålder hit och dit. Typ "Du borde ju ha fru och barn" och liknande. På ett sätt bryr jag mig inte särskilt men jag blir irriterad på att det verkar helt ok att säga såna saker. Genom att ge uttryck för såna åsikter försöker dom ju begränsa min livskvalité. Låt folk leva som dom vill. Om nu vissa tycker att man är patetisk för att man gillar datorspel och yngre tjejer t.ex när man är 27 kan dom väl hålla käften eller? Om man tycker någon är ful t.ex är det ju inte ok att säga "Jag tycker att du är ful". Jag försöker verkligen att inte bry mig om ålder men vissa försöker ju onekligen att göra det svårt för en.
Det är som om att så fort man passerat 25 så tycker vissa att man är helt kasserad och är förpassad till ett liv med tråkiga rutiner och parmiddagar?
Vad säger ni?

Jag säger att du borde ta en titt på Lemmy Kilmister.

Gammal? Åldersdiskriminerad?

Jag e också nybliven 27-åring, och jag måste säga att jag njuter i fulla drag av att vara i denna ålder. Man har en fot i "ungdomen" dvs det är fortfarande ok att ränna runt på krogen, festivaler och dyl. samtidigt som man blir respekterad på ett annat sätt än om man är 20. Så länge man är säker på sin sak och sitt liv, så bryr sig inte folk. Självsäkerhet och god självkänsla är nyckeln. Ingen kan klaga på det du gör, om du gör det ordentligt!

Visst, det finns säkert de som tycker att man ska ha kommit jättelångt när man är i vår ålder, men sen finns det många som inte bryr sig. I dagens samhälle (hatar det uttrycket egentligen) så görs det faktiskt inte lika stora skillnader i åldern längre. Man är yngre längre och att skjuta på saker i livet (barn, familj, utbildning) är inte längre sammanknippat med att vara en looser, utan idag kan man ju tom få lite cred. för att man väntar med att göra saker i livet. Jag har kompisar i alla åldrar och åldern är otroligt oviktig bland de jag umgås med. Ingen bryr sig.

Personligen levde jag ett tråkigt slentrianmässigt liv fram tills i höstas. Då tog det slut med mitt ex efter över sju år tillsammans. Jag hade sen över ett halvår då jag lekte av mig för fulla muggar. Fest flera ggr i veckan och ett helt gäng flickor som passerade mina lakan. Nu har jag hittat en ny flicka. Hon är 20 bast men jag har inte märkt någon skillnad i åldern öht. Snarare tvärtom, vi är på ungefär samma nivå när det gäller det mesta. Kanske för att mitt förra förhållande höll kvar mig på en tråkig nivå där jag höll på att åldras i förtid. Nu har jag mängder sug efter fest och resor, och åldern min är knappast något hinder!

De som klagar är de som avundas dig att du har lyckats slå dig fri från de förväntningar som samhället har på dem.

Jag stöder dig. Jag är i mina mid-20's och jag tänker då va singel tiss jag blir 30. å panik tänker jag då rakt inte få förren jag blir 40. Men det som spelar roll är din hur du trivs. Somliga känner att de måste ha familj för att skänka mening i deras tillvaro. Andra är fria från den pressen på sig själva. Njut av att du är fri från dessa 'borden' och 'måsten', och lev ditt liv som du vill.

Tack så mycket! Det där är precis vad jag tycker, kul att höra det från någon annan för en gångs skull

Var glad att du inte är 37 som jag.

Men ärligt talat, jag håller med dig till fullo.
Det här med åldersnoja handlar mycket om sociala/kulturella normer om hur man ska vara som samhällsmedborgare. Samtidigt lever vi idag i ett samhälle där större delen av befolkningen måste utbilda sig på högskola, vilket gör att man inte kan skaffa sig familj förrän man är i trettioårsåldern.
Sedan har vi samhällskonjunturer som påverkar våra liv.

Dessutom är livet ingen raksträcka till dödens mål, utan snanare en kringelikrokig väg för de flesta av oss, vissa hittar rätt på en gång vdg utbildning /jobb/relationer, andra väljer en väg, måste sedan byta väg/spår/miljö.
Bry dig inte om vad andra tycker, utan fokusera vad du vill/känner.

Personligen tycker jag att parmiddagar är som att sitta i en sträckbänk eller annat tortyrredskap; en förlegad social ritual som bör avskaffas.
Svensson-livet är kanske härligt för vissa för mig är det hemskare än den värsta skräckfilm. Den ultimata helvetesplågan.

Det kom verkligen från hjärtat va

Japp, det gjorde det verkligen! Vad är Leatherface och hans psykopat-familj i Motorsågsmassakern mot en fasansfullt hålögd famlijeskara som sitter och "festar till det" med flintastek en lördagkväll i en mexi-tegelvilla som Gud glömde?

Svenssonlivet äcklar mig. Alla olyckliga familjer som låtsas vara lyckliga.. fyfan!

Jag tror att de flesta av 'svenssonfamiljerna' är lyckliga. Men det är viktigt att komma ihåg att olika saker gör olika människor lyckliga.
Det som är jobbigt är när de antar att deras definition av lycka är samma som 'vår'.

Hahahaha helt underbar betska

//Lava - käkar citron