Spöken och övernaturliga ting hallucinationer?

Kan det vara så att de som ser spöken och övernaturliga saker hallucinerar? Finns det några intressanta artiklar som tar upp ett sånt samband?

Det som talar emot detta är väl om två personer till exempel ser ett spöke samtidigt. Eller kan två personer hallucinera om samma sak vid samma tillfälle?

OM två personer hallucinerar samma sak samtidigt tycker inte jag att det är en hallis!

Läs sedan Rick Strassmans bok "DMT - The Spririt Molucule" (finns som torrent).

Det är en bok som djupgående beskriver de upplevelser som 60 försökspersoner fick då de injicerades med den psykedeliska drogen "DMT". Majoriteten rapporterade om samma upplevelser, oberoende av varandra.

Det lustiga är att den rationella vetenskapen totalt ignorerat den boken och inte ens försökt sig på att ge en förklaring till varför det är på det viset. Det finns inga förklaringsmodeller i den rationella vetenskapen som kan ge någon förklaring till varför olika personer har samma upplevelser under inverkan av den substansen.

"En vetenskapsman som inte är mystiker är ingen riktig vetenskapsman" - Albert Hofmann.

Vet inte om begreppet "masshallucination" skulle kunna appliceras på ett sådant scenario, men att två personer upplever samma fenomen är enligt mig snarare ett tecken på att det upplevda fenomenet kunde styrkas som något som faktiskt inträffade.

Vad gäller spökerier och hallucinationer rent generellt så kan det definitivt vara en naturlig förklaring som är värd att ha i åtanke. Dock så har jag svårt att se att det skulle kunna användas som förklaring för alla händelser där människor påstår sig ha sett spöken. Spontana hallucinationer - som det i så fall är frågan om för denna teorin - är trots allt relativt sällsynta. Hallucinationer frambringas/utlöses i de allra flesta fall av föreliggande direkta eller indirekta orsaker.

Masshallucinationer är inte ovanliga vid parapsykologiska undersökningar.
Som triggers kan man ha att "spöken kommer bara fram på natten"
eller att "det här spöket dog i ond bråd död och vill hämnas".
Såna scenarior kan sätta en i trance väldigt snabbt.
Det är mer inducerande än priming.

Däremot går det inte att bevisa om något är reellt eller hallucination.
Hallucinatoriska objekt är fortfarande delar av passiva synteser såvitt subjektet anbelangar.

Till exempel, om jag ser ett spöke, så har jag sett ett spöke.
Det handlar enbart om perceptionen, erfarenheten.
"Något" har visat sig för mig.
Om detta något existerar transcendentalt eller ontologiskt
är i sammanhanget inte speciellt nödvändigt att veta.

Det som istället görs socialt viktigt är att perceptionen-av-paranormala-fenomen
kan användas som sanktioneringsegenskap.
Man kan till exempel säga att personen som såg ett spöke är en lycksökare,
eller en byfåne, en psykisk sjuk, en messias, en utvald, etc.
Det är det som är det viktiga,
relationen till personen som sett det.
Det kan i sin tur avgöra om andra människor ger den här personen
någon auktoritet eller legitimitet i frågan.
Om personen anses vara en utvald person som kan se spöken,
då är det sanning att personen sett spöken,
då var det inte hallucinationer.

yidaki,

tycker du driver resonemanget om sociala konstruktioner lite väl långt.

det finns faktiskt en verklighet som existerar oberoende av hur våra sociala konstruktioner ser ut.

är det verkligen så att du på fullt allvar tror att ALLT är sociala kontruktioner? att det inte finns något annat än dessa våra egna föreställningar?

om flera personer samtidigt ser något, ja - då är det faktiskt rimligast och förnuftigast att tro att detta existerar, och är något annat än en gemensam föreställning.

Varför går det då rätt så tydliga trender i vad folk 'ser'? Det känns lite mossigt att se vättar och ett skogsrå nu för tiden. Näcken har också varit borta ett tag. För sisådär tio-femton år sedan var det inne med new age och allt kristalltjafs.

Eh, nja, "allt" är ett lurigt ord i det här sammanhanget.
Man kan säga såhär, allt som vi vet om, allt vi upplever,
är subjektiva tolkningar av en objektiv realitet.
Vi är beroende utav, och lever i, en objektiv realitet.
Men vi kan aldrig, aldrig, bevisa den, erfara den, förstå den
direkt utan subjektiva tolkningar.
Så, ja och nej;
Allt är sociala konstruktioner, och det finns en objektiv realitet utanför dessa.
Det kan finnas massor med spöken runtomkring oss hela tiden, reellt,
men om vi säger att folk som ser spöken är galna så
förnimmer vi inte dessa spöken.
Det är som att människor går runt med filter över den sensoriska perceptionen.
Det är helt naturligt, skulle vi uppfatta allting hela tiden
skulle vi inte fungera i den socio-kulturell miljön av vilken vi är beroende.
Det är därför det är så lurigt med hallucinationer.
Dom kan vara, för oss, lika verkliga som något annat vi erfar,
och då beter vi oss därefter.
Det är precis som frågan huruvida allt det här dröm;
det spelar ingen roll, vi skulle ändå gå och äta lunch i drömmen,
"life goes on" oavsett. Saker och ting är viktiga ändå.
Människor lägger vikt på saker och ting,
oavsett om dessa ting är fysikaliska eller metafysiska.
Man springer mot hägringen i öknen, springer från spöket på slottet,
man talar om feminism, man planerar inför framtiden,
fastän det är saker som kanske inte finns i den reella verkligheten.
Dom finns definitivt i den sociala verkligheten,
och det är utefter den som människor lever.
På det sättet är en diskurs och en masshallucination av lika värde.
Flera personer kan tala om, och leva utefter, en ekologisk diskurs,
precis som flera personer kan tala om, och leva utefter, erfarenheten av spöken.
Det blir inte mindre viktigt, nästan tvärtom,
det viktiga, meningen, skapas, mellan människor och objekt.
Vi har liksom inget val,
vi kan ändå inte "veta" vad som är sant utanför våra subjektiva tolkningar.
Så, när man pratar såhär, känns det inte speciellt praktiskt
att prata om den objektiva realiteten utanför våra sociala livsvärldar.
Det ger ingenting.