2000-09-28, 21:16
#1
"Skulle korsets skyddande talisman bryta samman, då kommer åter det gamla bärsärkaraseriets tjut att skalla, om vilket de gamla nordiska diktarna sjunga. Denna talisman är bräcklig, och den dag skall komma, då den jämmerligt bryter samman. De gamla stengudarna komma då att resa sig ur sina för länge sedan glömda ruiner och torka det tusenåriga dammet ur ögonen. Tor kommer då åter vakna till liv och med sin väldiga hammare krossa de gotiska katedralerna." – Heinrich Heine, 1834
Om en individs behov och undermedvetna drifter undertrycks tillräckligt länge, så uppstår en konflikt mellan det medvetna och det undermedvetna – och en splittring uppstår. Detta kommer förr eller senare att ge upphov till olika störningar och neuroser, vilket ofta tar sig uttryck i ett självdestruktivt eller annars onormalt beteende. Detsamma gäller även ett folk som sådant. När folkets själ – folksjälen - undertrycks och hålls fängslad av främmande värderingar och en för dem onaturlig livssyn – så ger detta ofrånkomligen slutligen upphov till ett inre förfall och moralisk upplösning.
Vårt folk har i tusen års tid varit påtvingade en främmande religion som är lika livsfientliga och infertil som de saltöknar i mellanöster varifrån de härstammar. Denna förtryckarreligions dogmer går stick i stäv med vår egen instinktiva Nordiska människonatur, och genom att underkasta oss denna så undertrycker vi vår egen folkliga identitet – detta med katastrofala följder. Medan vi förväntas att följa och blint acceptera västvärldens nutida moraliska föreställningar som det enda rätta och naturliga, så säger något djupt inom oss ifrån; och svarar genom att ge utlopp för olika former av dekadenta, destruktiva och onaturliga folkliga ”neuroser” (vi antar att alla förstår vad vi menar med detta).
Västvärldens människor söker idag febrilt – medvetet eller omedvetet – för finna vad som är rätt och riktigt. Vissa söker sig till andra främmande läror eller någon av Judeo-Kristendomens förklädda tvillingarna – andra faller in i nihilistiska och materialistiska strömmingar där man hånar och totalt förnekar vår mänskliga natur och alla former av behov till identitet och moraliska värderingar. Detta är särskilt tydligt bland den uppväxande ungdomen, där lika mångtaliga som onaturliga och skadliga idéer florerar. Vi står idag alltså splittrade - och slits mellan kallet från vårt urnordiska blods röst; och det påtvingade moderna hyperrationella tänkandet som är förgiftat av för oss främmande och direkt skadliga normer.
Kort och gott kan man säga att vi – Svensk Hednisk Front - arbetar med att vägleda vårt folk (och då primärt ungdomen) till att förstå och bejaka våra egna blodsbundna moraliska värderingar, att återge oss vår germanska identitet, att sammanföra oss med våra undertryckta arketyper och skapa en ökad förståelse för oss själva - både som ett folk och som individer. Vi är nämligen övertygade om att vi inte kommer att kunna färdas i en positiv riktning i framtiden om vi inte känner oss själva; ett folk utan förståelse för sitt ursprung är dömt att dö ut – precis som ett träd utan kontakt med sina rötter. För att detta skall göras möjligt så måste vi återfinna, konfrontera och omfamna vår egen skuggsida, den sida av vårt folks mentalitet som blivit tvingad under jorden och ställd i korsets skugga under tusen år.
Vi väljer att benämna denna strävan Odalism. Mycket av Odalismens arbete består i att studera etymologi, filologi, lingvistik, etnologi, arkeologi och relaterade ämnen (med andra ord att studera språk, folklore, orts/områdesnamn, arkeologiska fynd/platser, sagor/myter/legender osv.). Att se på vad som finns kvar av omkringliggande europeiska kulturer och dess traditioner gör det enklare för oss att förstå vad vi ser, hör och läser. Och slutligen, när det inte finns några akademiska eller logiska trådar att följa – så måste vi lyssna till vårt blods röst.
En annan viktig aspekt av Odalismen är också respekten, förståelsen och inte minst samvaron med naturen, Odalismen är baserad på vilja och glädje till liv, på självbevarelsedriften, på behovet att söka och finna, och på viljan att förstå. Odalismen handlar inte bara om ett återfinnande/återvändande till det som är vårt – men även att ständigt sträva efter att framhäva och renodla vårt folks positiva säregenheter. Odalismen – eller i varje fall dess grundtanke – är i sanning det enda som någonsin kan förmå oss att bryta de skavande bojor som vår folksjäl är slagna i, det enda som kan förmå oss att kasta av oss ett ok av tusen års förakt för oss själva, naturen och för livet självt.
Nu då den sista timman är slagen utgör Odalismen den spjutspets som banar vägen för den Nordiska tanken i Europas bittra ödeskamp…
Om en individs behov och undermedvetna drifter undertrycks tillräckligt länge, så uppstår en konflikt mellan det medvetna och det undermedvetna – och en splittring uppstår. Detta kommer förr eller senare att ge upphov till olika störningar och neuroser, vilket ofta tar sig uttryck i ett självdestruktivt eller annars onormalt beteende. Detsamma gäller även ett folk som sådant. När folkets själ – folksjälen - undertrycks och hålls fängslad av främmande värderingar och en för dem onaturlig livssyn – så ger detta ofrånkomligen slutligen upphov till ett inre förfall och moralisk upplösning.
Vårt folk har i tusen års tid varit påtvingade en främmande religion som är lika livsfientliga och infertil som de saltöknar i mellanöster varifrån de härstammar. Denna förtryckarreligions dogmer går stick i stäv med vår egen instinktiva Nordiska människonatur, och genom att underkasta oss denna så undertrycker vi vår egen folkliga identitet – detta med katastrofala följder. Medan vi förväntas att följa och blint acceptera västvärldens nutida moraliska föreställningar som det enda rätta och naturliga, så säger något djupt inom oss ifrån; och svarar genom att ge utlopp för olika former av dekadenta, destruktiva och onaturliga folkliga ”neuroser” (vi antar att alla förstår vad vi menar med detta).
Västvärldens människor söker idag febrilt – medvetet eller omedvetet – för finna vad som är rätt och riktigt. Vissa söker sig till andra främmande läror eller någon av Judeo-Kristendomens förklädda tvillingarna – andra faller in i nihilistiska och materialistiska strömmingar där man hånar och totalt förnekar vår mänskliga natur och alla former av behov till identitet och moraliska värderingar. Detta är särskilt tydligt bland den uppväxande ungdomen, där lika mångtaliga som onaturliga och skadliga idéer florerar. Vi står idag alltså splittrade - och slits mellan kallet från vårt urnordiska blods röst; och det påtvingade moderna hyperrationella tänkandet som är förgiftat av för oss främmande och direkt skadliga normer.
Kort och gott kan man säga att vi – Svensk Hednisk Front - arbetar med att vägleda vårt folk (och då primärt ungdomen) till att förstå och bejaka våra egna blodsbundna moraliska värderingar, att återge oss vår germanska identitet, att sammanföra oss med våra undertryckta arketyper och skapa en ökad förståelse för oss själva - både som ett folk och som individer. Vi är nämligen övertygade om att vi inte kommer att kunna färdas i en positiv riktning i framtiden om vi inte känner oss själva; ett folk utan förståelse för sitt ursprung är dömt att dö ut – precis som ett träd utan kontakt med sina rötter. För att detta skall göras möjligt så måste vi återfinna, konfrontera och omfamna vår egen skuggsida, den sida av vårt folks mentalitet som blivit tvingad under jorden och ställd i korsets skugga under tusen år.
Vi väljer att benämna denna strävan Odalism. Mycket av Odalismens arbete består i att studera etymologi, filologi, lingvistik, etnologi, arkeologi och relaterade ämnen (med andra ord att studera språk, folklore, orts/områdesnamn, arkeologiska fynd/platser, sagor/myter/legender osv.). Att se på vad som finns kvar av omkringliggande europeiska kulturer och dess traditioner gör det enklare för oss att förstå vad vi ser, hör och läser. Och slutligen, när det inte finns några akademiska eller logiska trådar att följa – så måste vi lyssna till vårt blods röst.
En annan viktig aspekt av Odalismen är också respekten, förståelsen och inte minst samvaron med naturen, Odalismen är baserad på vilja och glädje till liv, på självbevarelsedriften, på behovet att söka och finna, och på viljan att förstå. Odalismen handlar inte bara om ett återfinnande/återvändande till det som är vårt – men även att ständigt sträva efter att framhäva och renodla vårt folks positiva säregenheter. Odalismen – eller i varje fall dess grundtanke – är i sanning det enda som någonsin kan förmå oss att bryta de skavande bojor som vår folksjäl är slagna i, det enda som kan förmå oss att kasta av oss ett ok av tusen års förakt för oss själva, naturen och för livet självt.
Nu då den sista timman är slagen utgör Odalismen den spjutspets som banar vägen för den Nordiska tanken i Europas bittra ödeskamp…