Varför säger man "Fått Barn" vid födsel?

Detta gör mig förbryllad.

Du föder ett barn, därmed har du fått barn? Varför används inte nedkommit eller fött?

"-Lisa födde igår en pojke. Nu har Lisa och Leif en son på 3,5 kg."


I mina ögon känns det mer som: Du får mjölktänder, du får blå ögon. Det är inte något som kräver motprestation.

Du får ju inte en förstaplats i ett hundra-meterslopp. Det kämpar man sig till.

Att föda barn är väl inte samma sak?

Eller är jag helt ute och cyklar?

Därför att det fungerar alldeles utmärkt att använda ordet 'få' även när det krävs en motprestation... Finns även i t.ex. "Jag har precis fått nytt jobb", "Vilken dag får ni lön?". Och visst - man 'får' inte förstaplatsen i en tävling, men man kan mycket väl 'få första pris i en teckningstävling'. Det finns många sätt att använda ordet. Hundraprocentig konsekvens existerar inte i mänskligt språk.

Man FÅR en gåva från gud?

Tycker det är fruktansvärt tröttsamt med alla trådar där någon fått för sig att ett visst ord "egentligen" betyder något och sen försöker argumentera att ett visst utryck är "fel" utifrån det.

Alla som har svenska som förstaspråk hör väl att "X har fått barn." låter fullständigt OK. Vad finns det att tillägga?

Det är väl helt korrekt att säga att en kvinna fått barn, och att en djurhona fått ungar, när de fött sina avkomlingar.

Redan i den svenska bibelöversättningen från 1541 kan man läsa att:

• Herren haffuer igenlucht migh at iagh icke kan få barn. 1 Mos. 16:2
• Hiob.. fick siw söner och tree döttrar. Job. 42:13

Frågan får får får? har gissningsvis funnits ett bra tag den också. Svaret som brukar följa är förstås nej får får lamm.

Håller med fullständigt! Mänskliga språk är en samling överenskommelser som tillåter oss att dela med oss av våra sinnesupplevelser och tankar, de är inte något som konstruerats av en kommité. Så länge denna samling överenskommelser går att lära sig så kommer den att fortleva. Om någon inte lär sig överenskommelserna fullständigt men ändå kan göra sig förstådd så kommer denna förändring också att fortleva, vilket i det långa loppet innebär språkförändring.

"Nedkommit" och "fött" används väl visst? Du använder det själv i din exempelmening, och jag tror inte att någon svensktalande har svårigheter att förstå den.

Man kan hitta liknande "fel" i din egen text, t ex "I mina ögon känns det mer som" (det är väl ändå i hjärnan som känslor skapas?) eller "är jag helt ute och cyklar?" (vad har denna motionsform att göra med ditt foruminlägg?). Jag tar upp dessa "fel" som en retorisk motfråga, de är bara till för att visa att alla använder språket på ett sätt som någon alltid kan få för sig att anmärka på.

Den som fått barn har också fått ett förtroende. Kvantitativt sett är det
materia som får liv när föräldrarna får ett barn. Här är en lite lustig men
högst allvarlig vinkling på den kvantitativa aspekten. Louth uttalas {lauth}.

There was a young lady of Louth
Who suddenly grew very stout.
Her mother said, ”Nelly,
There's more in your belly
Than ever went in through your mouth.”

Att en kvinna fått barn betyder inte nödvändigtvis att hon fött barnet. Föräldrar kan ju även få barn genom adoption.

När adoptivföräldrar precis fått hem sina barn skulle man nog kunna kalla dem för nyfådda (istället för nyfödda).

Säger man att en man "får barn"? "Hon har fått barn" och "De har fått barn" går bra, men jag tror inte jag använder "Han har fått barn", utan snarare då "Han har blivit far/pappa". Kanske beror det på att detta "få" på något sätt kopplas ihop med själva födandet.

Det beror väl väldigt mycket på sammanhanget? "Han fick två barn med sin älskarinna." tycker jag låter mycket bättre (och neutralare) än den lite märkliga "Han blev far två gånger med sin älskarinna.".

Säger man isolerat "Kan män få barn?" så kopplas det så klart däremot ihop med själva födandet.

Det var inte riktigt så jag menade; jag kanske var oklar. I fallet "Han fick två barn med sin älskarinna" är ju kvinnan i fråga också inblandad i utsagan och det är därför inte helt parallellt med "Han fick två barn". Jag tänkte närmast på fall där man endast eller framför allt är bekant med mannen i ett förhållande. Säg att Nisse känner Kalle men inte hans flickvän; Nisse har vidare fått reda på att Kalle och hans flickvän fått barn. Om han sedan möter en annan bekant som också bara känner Kalle är det naturligt att han fokuserar uppmärksamheten på Kalle snarare än på paret. Min undran är om han då skulle säga "Har du hört att Kalle har fått barn?". Det finns väl egentligen ingen anledning att inte göra det, och många gör det förmodligen, men jag skulle tippa att det också finns många som drar sig för det och säger "Har du hört att Kalle blivit far/pappa?", betydligt fler än som skulle välja varianten "Har du hört att Lisa blivit mor/mamma".

Jag tycker nog att det funkar?

Naturligtvis finns det fler kontexter där "X har fått barn." låter konstigt/komiskt om X är en man än en kvinna, men överlag tycker jag nog att "få barn" är det neutrala/sakliga valet för båda könen.

Jämför:

Karl XII fick aldrig några barn. (Konstaterande.)
Karl XII blev aldrig far. (Antyder på nåt sätt att han verkligen ville bli det.)

Pelle kan inte få barn. (Steril.)
Pelle kan inte bli far. (Förmodligen steril, men kan eventuellt ha andra orsaker?)