Klassificerin av verb

Det fanns en gång tre personer: Adam, Bertil och Caesar. Adam tog tag i Bertil och lyfte upp honom i luften. Någon meter bort stod Caesar, och han lyfte på något oförklarligt vis upp över marken och svävade en kortare stund ovanför denna. De tre personerna kunde då knytas till varsitt verb:

Adam - Att lyfta "Lyfte, lyft, lyfter"
Bertill - Att lyftas "Lyftes, lyft, lyfter"
Caesar - Att lyfta "Lyfte, lyft, lyfter"

Hur ska man klassificera Caesars verb? Det är i scenariot ovan ingen aktiv handling, men det skulle mycket väl kunna vara det. Är det egentligen inte samma verb som Adam och Bertils (som väl är varandras aktivum och passivum motsatser?) Det finns många liknande verb i svenskan. "Att kläcka" är ett annat exempel där Adam och Bertil i den bokstavstrognes värld gör samma sak.

I någon mån gör kanske Bertil och Caesar samma sak; båda lyfter. Bertil lyfts dock upp av en annan person - något man inte kan säga om Caesar. Såvida man inte tror på ett högre väsen förstås.

Enklast är väl att tänka sig att "lyfta", som många andra verb, finns i en transitiv (Adam, Bertil) och en intransitiv (Caesar) variant?

Den sistnämnda används bl.a. i konstruktioner som "Flygplanet lyfte.".

Parallellen med "kläcka" hänger jag inte riktigt med på, dock.

Om man säger följande så är Caesar-fallet inte särskilt märkligt:

— SAS-planet Arne Viking lyfte från Landvetter klockan 13:20.

Vi talar väl om transitiva och intransitiva verb? Någon språklärare eller studier
av SAS(! - Svenska Akademiens språklära) kan ge bättre besked. Den
transitiva situationen kan ofta ersättas med en passiv konstruktion.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Transitiv
http://sv.wikipedia.org/wiki/Intransitivt_verb

NE anger ett verb som är lite bångstyrigt vad anser transitiv och passiv
konstruktion: att tillhöra. Mopeden tillhör Bertil, men Bertil tillhörs inte av
mopeden. Man kan knappast heller säga att Caesar tillhör intransitivt.
Däremot kan man numera säga att Caesar äger.

När en person lyfter till synes av övernaturliga skäl kan man använda verbet
att levitera. Företeelsen levitation är ett direkt lån från franska "lévitation".
Åtminstone det engelska "levitate" kan tydligen vara både intransitivt eller
transitivt. Robert Wells leviterades av Joe Labero med vitt piano och allt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Levitation

Verbet kläcka brukar användas transitivt eller passivt. Intransitiv användning
av kläcka kan jag tänka mig i ett rätt ovanligt fall. En blaserad fjortis har en
tio år äldre syster som väntar barn:

— Har syrran kläckt ännu?

PS: Medan jag kläckte dessa noteringar har JaneC svarat med flygplan och allt.

Tack! Om det är någonting man kan lita på här i världen så är det språkforumet på Flashback.

Jag vet inte riktigt hur det gick till när jag kom upp med verbet "kläcka". Jag satt som man brukar och funderade ut ett verb som byggs av samma princip som lyfta, och rätt som det var utbrast jag "Kläcka! Det är ju likadant." Hur jag nu än vänder och vrider på det förstår jag inte hur jag tänkte.

Hur som helst väckte "kläcka" nya funderingar. Egon3, du säger att "kläcka" oftast används passivt eller transitivt. Jag förmodar att du menar "äggen kläcks" och "kläcka ägg". Om jag istället säger: "Adam kläcker äggen" så har vi väl en aktivumvariant?

Det senare är inte istället för transitiv utan just det. Transitivkonstruktioner är
typiskt aktiva konstruktioner.

— Adam kläcker falkungar i en kläckningsmaskin.

— De omhändertagna falkäggen kläcks av Adam i en kläckningsmaskin.

— Ödleäggen kläcks (av solvärmen och sin inneboende kraft).

För under SEK 200 är Akademiens lilla röda (Svenska Akademiens språklära)
prisvärd för den språkintresserade.

I SAS avhandlas transitiva och intransitiva verb på förbluffande få rader.
I diskussioner om huruvida adjektivens t-former är adverb, har vi sett att
nämnda SAS tar ett radikalt grepp. Tendensen är att ordens tillhörighet i
ordklassen är mindre beroende på sammanhanget.

Nu med transitiva verb ser jag att SAS antyder att ett transitivt verb kan stå
utan objekt. Den situationen kallas absolut.

— Nu är det din tur att kasta.

Denne amatör skulle kalla det en intransitiv position av ett verb som ofta står
i transitiv position: Adam kastade Sten i diket.

Eller också är »Nu är det din tur att kasta« en ellips. Sammanhanget anger
om det är en varpa eller ett bouleklot som skall kastas.

Situationen »Adam kastade Sten i diket« kallar visst SAS för bitransitiv.
Det är en halv HHBT-bukett på ett bräde.